Fröken Lundgren,

Jag minns det som det vore igår.
Vi var så nere, i varandra, i allt.
Precis som jag trott varade det inte för evigt,
men det var roligt så länge vi var.

"I thought I'd seen it all, 'Cause it's been a long, long time
But then we'll trip and fall, Wondering if I'm blind

There's been times, I'm so confused
All my roads, They lead to you
I just can't turn, And walk away

It's hard to say, What it is I see in you
Wonder if I'll always, Be with you
But words can't say, And I can't do
Enough to prove, It's all for you "

Nu är jag inte sådär tuggummituggat fast,
aldrig igen.

På mycket länge.

Men jag minns allt från igår,
från förr. Allt var så mycket enklare då,
kan man tycka nu.