Fröken Lundgren,

Det har varit en lång och väldigt nervfylld dag.
Fram och tillbaka, som någon jävla jojo för att vara exakt.
Ena stunden högst uppe på molnen och nästa stund i brinnande helvete.
Det är mitt humör vi pratar om, eller tålamod kanske.
 För allt handlar om tålamod.

Hyresvärden hörde aldrig av sig och jag blev i stort sett galen!
Var andra minut kollade jag telefonen för att se om jag hade något missat samtal,
i och med att jag jobbade från 11 imorse fram till för en halvtimma sedan blev det många gånger.
Fast helt ärligt är inte det där, för han ringde vid 20.00 och sedan dess har jag inte kollat på telefonen.
Och gissa vad? ÄLSKADE NYHETER!
Tjejen som bodde i den innan hade no problems what so ever med att jag flyttade in före.
Enda besvärliga nu är att hon hade nycklarna där hos nu bor, utanför S-vall och måste posta upp dem imorgon.
Men i helgen befinner jag mig inte i bunkern längre - och tro mig jag längtar! (Fastän jag är fäst vid den med.

På den lilla rast jag lyckades hinna med att få åkte jag och mor för att köpa gardiner.
Äntligen en lägenhet där jag får använda det. Roligt!

Men nu är jag död och måste sova.
Imorgon behövs jag inte på jobbet förrän på eftermiddagen. Skönt!

Kalinixta!