Fröken Lundgren,

Nyss hemkommen från jobbet är jag nu.
Inte en gnutta trött, men åh så skönt det var att komma hem!
Ännu skönare kommer det bli efter söndag,
när stället förhoppningsvis är nymålat och fint.

Jag slogs av en för mig rätt god lukt när jag öppnade portdörren,
god men också oroväckande.
Hela trapphuset stinker verkligen bensin!
Det är nästan så jag blir lite orolig.
För att vara orolig ligger i min natur. Och bensin i trapphus känns fel.
Man kan aldrig vara riktigt säker efter alla skummisar som eldat
här och där över hela Sollefteå.
Om fallet skulle vara så har jag hittat min perfekta flyktväg i alla fall.
Alldeles nedanför mitt sovrumsfönster är port-taket, och dit klarar jag mig utan att bryta några ben!
Ni ser. Oroligheten ligger mig så vant om handen att jag till och med planerar flyktvägar..
Frågan är om det är nyttigt att vara så eftertänksam som jag ofta är?

Proppen har jag inte vågat röra än.
Det får vänta tills någon händigare finns till hands.
Så med andra ord har jag fortfarande en svart hall och ett halvt svart vardagsrum.
Tur att jag har datorn!

Dags att kanske försöka sova.
Men eftersom jag är så orolig av mig vågar jag inte ta meducin,
då kanske jag inte ens vaknar om det skulle börja brinna..

Kalinixta!