I used to be blonde.

Det tar emot att erkänna det, därför pratar jag sällan om det.
Men jag är en äkta data-nörd. Timmar kan jag tillbringa på facebook utan att göra något alls.
Jag bara sitter framför datorn och slösar bort dyrbar tid.
Där händer allt. Kanske inte riktigt allt. Men ni fattar.

Jag vet inte hur mycket snack som rullar omkring som egentligen kommer därifrån.
Bilder, påståenden, samtal. You name it.

Idag hittade jag hipp som happ en grupp om mitt gamla jobb, Hotel Nafsika.
Där fanns det bilder och givetvis blev jag nyfiken.
En bild kom upp och jag slogs av en enda tanke. Var det sådär jag såg ut som blond?
Jag har nästan helt glömt bort.



Mitt hår var kort. Plattången fungerade fortfarande.
Jag var blond. Det var höst och kallt. Min sista vecka i Kerkyra -07.
Då var jag ledig, drack drinkar, åt mat och umgicks med Xristos.
Han var och är en av mina bästa vänner därifrån. Vi har inte hörts sedan sist.
Det kommer bli underligt att ses igen!

Undra om han klippt av hästsvansen ännu?

How to say.

Nu är min påsk slut och jag har två dagars ledigt!

Det har varit extremt lugnt och jag är nästan i lite chock.
Jag minns i fjol, då var det fullt hus. I år har jag klarat mig själv.
Nyöppnat lockar, jag hoppas de har haft fullt hus.
Det kan bli så att jag hälsar på under mina lediga dagar nu!

Som det ser ut kan jag få en ledig helg nästa helg.
Synd att jag bränt alla pengar och inte har råd med någonting.
Funderar på om jag ska ta en sväng till Vôllan,
lillasyster tävlar i helgen och det vore roligt att kolla på!
Det visar sig.

Nu ska jag äta söndagsfrukost, hör och häpna.
Godis har varit min mat fram till nu. Det måste bli andra bullar.
Jag tyckte jag lärde mig att frukt var godis häromsistens?

Ciao!

Tänk på alla oss.

Mitt på dagen slog jag upp mina vackra blå.
Det där med vuxensovmornar har gått till överdrift, för idag vaknade jag 13.11!
Jag hade vaknat flera gånger innan, fine. Men ändå. Jag valde att sova längre.
Det är dags för mig att ge mig.

Nu ska jag äta kokta ägg och vara fem liter bitter över att alla verkar vara lediga.
Ta mig inte fel. Jag älskar mitt jobb! Men att alla är lediga storhelger och jag jobbar, det är fail.
Jag önskar ändå alla lediga glad påsk, men tänk en tanke för alla oss som jobbar.
Vi är rätt många!

Familjen är på fjället och jag kan nästan slå vad om att det är vackert väder och jätteskönt!
Jag skulle ge mycket för att äta kokta ägg där istället.

Filakia polla!

Before I forget.

Har jag berättat att jag kommit fram till anledningen varför jag fortfarande är kvar i Norrland?

Det beror nästan helt och hållet på min fantastiska lägenhet (strax efter min fantastiska familj).
Jag älskar verkligen mitt hem, även om det alltid finns saker att fixa.
Den är varm, annars skulle jag inte överleva. Jag har nära till var jag än vill.
Det finns många, stora garderober (nästan) alla kläder får plats.
Väggarna, förutom köket, är målade i färger jag vill ha.
Den är inte för stor, och inte för liten. Jag är varken ensam eller inträngd.

Jag tror ni fattar vad jag menar.

I love my home!

GLAD PÅSK!

Skärtorsdagen bjöd på kanske den sötaste häxpojken någonsin!
Min lilla prins kom iförd hatt med fjäder, blåskjorta, spidelmannenvantar och spindelgummistövlar.
Han var så fruktansvärt söt att till och med tanterna kommenterade.
Är det konstigt att man smälter?

Hedvig var inte långt efter. Och jag lyckades idag mata henne med första klubban.
Hennes mor var inte riktigt lika nöjd som hon var! Jag kan liksom inte säga nej..

Bihålorna dödar mig och ögonen skriker i rött. Jag ser ut som att jag supit i 17 dagar utan att sova.
Därför tackade jag nej till både öl och vin ikväll efter jobbet och gick hem till min lilla lägenhet.
Här sitter jag nu och dricker lemonad (Brämhults lemonad fanns på ICA igen och jag hoppade lite av lycka)
och äter jordnötter.
Det känns som jag redan ätit nog med godis för den här påsken och tänderna grinar lite redan,
ändå har det bara gått en dag..

Nu ska jag fortsätta kolla på dåliga serier och vänta på att meducinen ska kicka in.

Filakia!

Easter.

Glad påsk!

Det hör som till idag. Och jag började påsken helt rätt, med godis till frukost.
Jävla nyttigt! Det är nästan så jag tycker att mamma ska vara stolt över mig.
Helt död var jag när väckaren ringde, men sjukhuset kallade och då finns det inget jag kan göra.
Så upp klev jag, hoppade i ett par av mina slappaste jeans,
sprang ner i tvättstugan och upptäckte att rösten var borta!
Det är inte ens ett skämt. Jag får ur mig små falsettpip som låter helt galna.
Hur ska det gå ikväll kan jag undra?

Nu är jag i alla fall hemma. Ska göra ett ryck om ett tag.
Ett tag funderade jag på om jag kanske skulle sova ett tag till.
Men det känns faktiskt som en rätt dålig idé, mina sovmornar är en dålig sida av mig.
Så nu ska jag göra slag i saken och få lägenheten skinande ren,
sedan snärtar jag ner på stan och äter lunch. Det känns att det behövs nu.
Magen kurrar.

Ett ägg för att fira påsken möjligtvis?

Give it all.

Min hals har gett upp.
Jag har försökt med allt. Mirakelhalstabletter, godis, kaffe, te.
You name it.

Den gör så vansinnigt ont och rösten sviker titt som tätt.
Därför måste jag sova en sväng och drömma att jag vaknar som ny imorgon.
För då ska jag faktiskt till sjukhuset en sväng igen,
sedan ska jag hem för att städa och tvätta färdigt.
Efter det väntar jobbet med lunch och tårta, för chefen fyller 40.
Och när det också är avklarat måste jag springa till ICA för att handla
så min mor kan köra hem det innan hon åker till fjällen.
Jag är ICA in i hjärtat, det spelar ingen roll hur nära Konsum ligger.

Mamma sa även något om ett påskägg tyckte jag..

God natt.

Break the ice.

Städningen är typ färdig.
Med typ menar jag, golven är inte rena än. Men det får gott vänta tills imorgon.
Påsken börjar inte förrän på riktigt då.
Som om det vore därför jag städade, jag ska ändå jobba hela påsken.
Allrahelst vill jag till Vôllan, dit hela familjen far. Och där mina vänner bor!
En påsk på Vôllan, det är grejer. Det ska ni veta!

Det drar ihop sig och kvällen kan bli rätt busy.
Vi har en del bokat, även fast det är nyöppning av en restaurang i stan.
Jag skickade just ett lycka-till-meddelande till min Petra som kommer jobba där.
Inatt drömde jag om blommor med lycka till, men meddelandet får räcka för nu.

Jag sitter alltid här in i det längsta.
Nu måste jag ta mig ut i slasket. Väldigt motiverande.
Först ska jag äta lunch, i form av älgfärs och makaroner som jag gjorde igår. Tack pappa!
Sedan måste jag göra mig fräsch. Det skadar inte att försöka!

Filakia polla!

You make it real.

Favorit i repris.

Nu när morgonen var här, då var jag faktiskt vaken.
Jag slog upp ögonen, kollade ut och bestämde mig för att somna om.
Så för 10 minuter sedan vaknade jag på riktigt.
Det här är som att ha påsklov, fast i vuxet format.

Igår gjorde svalget ont och jag sa till Kocken att huvudsaken är att jag inte får riktigt ont i hela halsen.
Att jag aldrig lär mig att hålla käften, rent ut sagt.
För när jag nu har vaknat på riktigt känns halsen som sandpapper. Gulligt!

Tanken har varit att städa idag, så det ska jag göra.
Sedan måste jag snärta ner på stan för att köpa lite påskägg.
Systeryster åker till fjällen och hon förtjänar ett, andra syster är i fjällen och vill nog också ha ett.
Mina barn, Hugo och Hedvig har redan fått kläder, men en påsk utan godis är inget alls.
Och så skulle jag behöva handla lite mat innan mamma hinner åka.
Så jag får nog ställa in grejorna hos henne så hon får köra hem dem hit, eller något.

Ciao!

No offense.

Det börjar bli dags att avsluta dagen så som jag började den.
Under täcket, i sängen, bakom persienner och full av tankar.

April-väder är det tydligen som hälsar på oss nu. Typiskt aprilväder dessutom sa mamma igår.
Jag höll inte med.
Fast hon är å andra sidan 19 år visare än mig, hon vet bättre vad som händer i april.
Vilken månads väder det än är vill jag att det ska försvinna. Jag behöver inte slask och grått.
Det gör mig deprimerad.

När jag snabbt tänker lite blir jag nervös och tror att jag måste ändra om i vardagen igen.
Det var längesedan jag var såhär deppig upp och ner, i en sådan lång period.
Jag har tyckt att allt funkat bra, fram till för en stund sedan.
Men vid närmare eftertanke är det vid våren någon sorts panik brukar komma över mig.
Jag brukar vara på väg, långt borta och vara upp i varv. All stress gjorde mig deppig.
Nu är jag ensam, hemma. Jag har inga planer. Jag har stannat på samma ställe i över 1 år. Snart 2.
Det gör mig stressad, på ett annat vis. Jag trivs, men vill inte fastna.

Utan att säga alltför mycket har jag många tankar. Alldeles för många.
De behövs redas ut.
Så jag ska dra täcket över huvudet och hoppas på sol imorgon. Då blir jag lycklig med en gång!

When it comes to you.

En av årets längsta sovmornar har jag tagit idag.
Till klockan halv ett låg jag i sängen och drog mig.
Hur många gånger jag än vaknade orkade jag liksom inte kliva upp.
För vi har det här vädret idag igen, det är grått, blött och kallt.
Då spelar inget någon roll, för jag vill liksom inte ha med det att göra.

Jag behöver sol. Jag behöver skratt.

Nu är det snart jobb som väntar. Under tiden har jag städat lite och vattnat mina kära blommor.
Det är något jag är usel på. Om det nu var någon som undrade.

Filakia polla!

Love to love.

Måndag har i vanlig ordning varit min lediga dag.
Den har varit lugn, men väldigt behaglig.

Kanske bör jag ringa adressändring och flytta mitt namn till sjukhuset, för där var jag idag igen.
Och torsdag ska jag tillbaka.
Räckte inte det kan jag säga att jag ska dit på tisdag också.
Då åker stygnen och sedan ska jag inte dit på mycket länge hoppas jag!

Resten av dagen har spenderats med mamma i stort sett.
Vi gick en sväng på stan och jag köpte lite söta kläder åt mina barn.
Gulle-grisarna Hugo och Hedvig fick lite smått och gott.
Det är ju trots allt påsk och är man gudmor så är man!

Kvällen börjar ta slut och jag har glömt min meducin.
Så den ska jag ta nu, även om jag tror att jag skulle somna lätt som en plätt utan den.
Gott folk. En veckas jobb väntar.

Ciao!


Fit for fight.

Allt det gråa och deppiga från igår är över.
Jag vaknade imorse och var pigg som en liten lärka!
Ingen tid finns som sagt för mig att vara sjuk,
så idag är jag fit for fight och extremt taggad inför kvällen!

Det som står på schemat är överasskningsfest och nu kan jag berätta det,
chansen är inte stor att personen i fråga hinner läsa detta själv.
Har allt gått som planerat är han inte i närheten av en dator och vi kan jobba i fred.

Tårtor har bakats och mitt hår håller på att färgas.
Så fort jag duschat måste jag springa upp på vinden för att hitta ett par skor.
En ny-gammal klänning ska invigas tillsammans med en stentvättad jeansjacka.
Jag har ju världens största plåster på armen efter stickan, som ska sitta i över en vecka till.

Jag har inte tid att vara sjuk,
så med andra ord har jag inte heller tid att sitta här egentligen.

Ciao!

Upplev en grå vardag.

Helt tomt.
Så känns det både inuti och utanpå.

Magen är tom. Förutom en liter blåbärssoppa som jag egentligen tror hamnar på ett annat ställe än där.
Så magen är tom. Huvudet är tomt och jag känner mig down.
Det här med att vara sjuk var ingen moodswing direkt.
Var jag nere igår är det snäppet värre idag.
Ensam i soffan, som jag för övrigt fortfarande inte har skickat in försäkringsanmälan på.
Jag orkar liksom inte.

Hur som haver.
Nu hoppas jag mamma kommer förbi och förgyller min tillvaro lite.
Jag har beställt choklad, och så ska hon få ta med sig kläder tillbaka till Sundsvall som jag ångrat mig över.
Impulsshopparnas mästare ångrar sig snabbt, och jävligt hårt.

Ciao!

Pour some sugar on me.

Cake-mania blir det ikväll.
Jag måste baka tårtor på rullande band och jag ser fram mot det.
Gott, gott, gott. Och väldigt onyttigt.

Fast å andra sidan måste livet vara lite onyttigt ibland.
(Det börjar dock gå till överdrift för min del, ciggen är nära!)

Städningen är över. Det enda jag har kvar att göra är att torka golvet.
Men moppen och hinken är trasiga, båda två, så jag väntar till söndag.
Nu är det åtminstone dammfritt och det luktar gott utan skurmedel. Det luktar jag.

En dusch och jag är fit for fight att få alla punkter gjorda inför det som komma skall.
Ursäkta hyschandet, men man vet aldrig vem som läser, och vissa hemligheter ska förbli hemligheter.
Off to work.

Ciao!

Mitt liv i paus.

Torsdag är det hela dagen och just den här veckan innebär det att jag jobbar kväll.
Vår plan som vi smitt, i några veckor närman sig med stormsteg och jag måste inhandla lite saker.
Smitt, säger man så förresten?

Allra först måste jag få lite ordning i lägenheten.
Det var längesedan jag städade nu, i och med att jag sov bort hela söndagen.
Så det får bli idag, då har jag en fräsch och fin lya att komma hem till sen.

Lovely.

Big spender.

Mitt sår är omlagt och jag mår gott.
Armen har knappt gjort ont på hela dagen,
men jag måste erkänna att jag tjuvkikade när sköterskan sprang för att hämta grejor.
Jag kommer få ett frankensteinärr på armen också.
Som att inte de på vaden, låren och handen räcker?
Jag är en klantskalle!

För att må lite gott ville jag åka till Sundsvall för att shoppa.
Believe it or not, men jag kom iväg! Utan körkort. Jag har talang ibland.
En outfit för kommande evangemang skulle inköpas, men jag hittade massor mer.
Som tur är ska mamma dit på lördag så allt jag känner mig osäker på ska lämnas tillbaka,
jag känner mig själv alldeles för väl. Annars kommer de ligga i garderoben och skräpa!

Hur som. Outfit är hittad. Lite gammalt, lite nytt som man brukar säga.
Och just ja, solen sken hela dagen!
Även fast jag var inomhus på jobbet gjorde den mig glad.


Hurt me.

Min arm har värkt så jag mår lite illa.
Ni vet sådan där molande smärta som bara finns och aldrig går över.
Den framkallar illamående, och jag gillar inte att må illa..

Annars har jag haft en toppendag!
Fikat med Frida var trevligt, jag åt lite soppa och vi snackade lite skit.
Efter det blev det en liten runda på stan och jag har kommit på varför jag alltid är pank.
När jag skulle köpa mascara valde jag att prova en ny, eftersom den jag brukar ha kostade 160:-
blev jag lite snål och tänkte att jag skulle ge en billigare variant en chans.
Så långt var min tanke god.
Ända tills jag kom fram till kassan och såg mascaran de skyltat för där.
Tydligen Japans mest sålda och yada yada. Impulsköparnas mästare a.k.a. jag slog till.
Och gick därifrån med en mascara 60:- dyrare än den jag vanligtvis köper.
Jag är helt karaktärlös.

Nu ska jag försöka somna med min värkande arm, vakna imorgon och hoppas på Sundsvall.
Men allra först ska jag hälsa på mina vänner på Vårdcentralen. Jag borde vara stammis där nu.

Kalinixta!

I just can't get enough.

Mornin' sunshines!

Jag älskar att vakna till vackert väder minsann!
Klokckan ringde för första gången klockan 8 och jag pratade med vårdcentralen.
Ibland förstår jag inte hur de tänker.
Lite bitsk var tanten eftersom man tydligen inte kan ringa och boka tid samma dag för omläggning av sår.
När hade hon då tänkt sig att jag skulle ringa i och med att jag fick ordern igår kväll?
Hur som haver. Imorgon ska jag på sjukan igen. Den ruinerar mig!

Det är dags för mig att göra mig färdig.
Klockan halv två ska jag möta upp Frida som är hemma ifrån Stockholm.
Vi ska ta en fika och snacka lite skit.
Efter det vankas jobb. Undra vad jag har för spännande framför mig ikväll?

Ciao!

Stick with me.

En av de segaste måndagarna i mitt liv har jag upplevt idag.
Jag sov, jag vaknade, jag vek tvätt, jag slappade, jag gjorde mig färdig.
Klockan 16.00 - prick när jag egentligen börjar jobba hade jag tid på vårdcentralen.
Så jag tog mig dit och fick träffa läkaren, och vi väntade och väntade på chefen.
De kom överens om att jag faktiskt inte haft fel, utan att jag hade en sticka i armen.

Long story short..
Jag fick en sticka i armen. Jag litar inte längre så mycket på sjukvården.
Eller..
(I onsdagskväll hade vi mycket bokat. Mycket bokat innebär fler bord framme, likaså fler stolar.
Det innebär att vi bär oss galna fram och tillbaka på helgerna, och i detta fall onsdagen.
När jag skulle ställa ner två av dessa stolar kände jag hur en sticka åkte in i armen.
En bit satt kvar i skjortan och jag tänkte att nu hade jag tur,
tills jag klämde och insåg att jag hade 3 centimeter kvar i armen.
Sjukvårdsupplysningen tyckte jag kunde vänta med att åka upp till dagen därpå, vilket jag gjorde.
Världens längsta dag på sjukhuset väntade och jag blev ifrågasatt om jag ens hade en sticka i armen.
Hur som, de öppnade lite. Fick ut en pytteflisa och sydde igen. Jag blev återkallad idag.)

När de kommit överens om att jag hade rätt skickade de mig till akuten, då de inte vågade prova få ut den själv.
Tack och lov för mig, en kirurg vet vad han gör!
Och tro mig. Det gjorde han. Som en dans gick det och nu är jag stick-fri. Helt underbart!

Nu ska jag dricka lite juice och ladda inför kvällen!

Filakia polla!


Tidigare inlägg Nyare inlägg