I love my life.

Nya menyn är på plats och solen har varit starkare än på länge!
Jag har äntligen fått lägenheten städad och resten av dagen spenderade jag på balkongen.
Det finns inget bättre än att sitta där ute och läsa i solen.
Nu har jag även hittat en bra bok som jag lusläser och gråter under tiden.
Tsunamin måste vara en av de saker som påverkat oss människor mest detta århundrade.
Att överleva och därefter förlora hela familjer måste vara någon av det värsta tänkbara.

Kvällen har varit en pärs. Det ska tydligen ta 3000 gånger att bryta en vana,
vi har bytt meny och inga siffror är rätt i huvudet för tillfället.
Guess you could say im in trouble.
När jag trodde jag var säker kom det som ett slag i magen,
helt plötsligt var uteservingen full och jag fick inget gjort.
Mardröm.
Det är omöjligt att vara ensam på den ytan en sån här kväll.
Men jag går många steg!

Imorgon väntar badet med barnen och moster, bara vädret håller i sig.
Mysigt. Jag älskar sommaren och just nu älskar jag mitt liv!
Det måste vara den bästa känslan.

Filakia!

Love is too hard to break.

Lunchen med Mona är över.
Jag klev upp i hyffsad tid, men var lika trött som när jag gick och la mig.
I vanliga fall är jag den som fryser, nu är det så varmt på nätterna att jag blir galen!
Snoozarn måste lägga av och kliva upp så fort det ringer, jag blir som en zombie resten av dagen.

Fröken plockade upp mig vid halv 12 och vi begav oss upp till min barndoms gata.
Där värmde vi på tacos och satte oss i solen, som övergick till skugga, och pratade.
Tills för ungefär 40 minuter sedan då ansikten måste på och jobb blev på tapeten.

Nu är jag hemma i lägenheten igen. Balkongdörren är öppen och jag önskar mig sol.
Tanken var att jag skulle få städningen gjord, dammat har jag gjort en del. Det är bara resten kvar.
Men en våg av trötthet sköljde över mig och jag tror jag fastnat i soffan.
Bara några minuter till..

Ciao!

On a regular basis.

Vädret vid ledighet blev detsamma som vanligt idag igen.
Helt fruktansvärt ostadigt och jag hade inte tid att sola.
Tanken var lunch med Mona, men det blev aldrig av då jag hade massor med saker att göra.
Av någon mystisk anledning blev jag ändå inte färdig med något och städningen måste bli gjord imorgon.
Jag ska ställa väckaren för en gångs skull så jag hinner med något, för imorgon ska det lunchas!
Jobbigt att klä på mig bara, jag lyckades bränna upp hela halva överkroppen igår.
Jag är röd ner till bikinikanten och vit därifrån. Snyggt!

Det bästa med tv genom internet är att kunna hyra film när jag vill!
Egentligen är jag inte mycket för just filmer, men jar verkar ha hamnat i någon sorts period.
Australia var min vän igårkväll och på förmiddagen. Den var grym!
Nu har jag hyrt hem "I taket lyser stjärnorna" som min mor sa skulle vara väldigt bra!
Det är bara att hoppas!
Tzatziki från filmen när man var liten är med, han var så ju gullig att jag blir lite förbannad att han vuxit upp!
Men fortfarande söt. Och sjukt charmig. Jag hoppas det är en lycklig historia
 
     
Liten & sjukt söt!


Oh so sweet.

Söndagen är här. Jag är ledig frånsett en halvtimma på jobbet när chefen blivit försenad.
Idag är jag all in på alla onyttigheter jag kan tänka mig.
Iste var min vän i solen under förmiddagen, förstå att det är sol och jag är ledig!
Så min balkong och jag har umgåtts större delen av dagen.

Redan igår gjorde vi sällskap med varandra. Julia kom förbi och vi snackade skit och drack vin.
Samtidigt insåg vi att vi faktiskt inte har några kompisar alls att hitta på något med en kväll som då,
när alla är i andra byar för firande och fest. Hela stan var stängd, men vi har såklart trevligt ändå.
Jag älskar att mina vänner varit hemma och umgåtts.
Jag älskar sommaren för att alla får möjlighet att komma hem!
Jag älskar så mycket. Framför allt när det är fint väder!

Färskpotatis och sill. Det måste vara bland det bästa en dag som denna!
Så det fick bli min lunch/middag. Ikväll däremot slår jag på stort och gör mig en tacogratäng.
Vansinnigt gott till en bra film!



Ha en härlig kväll!

Lyckat firande.

Midsommarfirandet för min del är nu över,
men för de flesta andra pågår det även idag.

Jag vill tacka alla för en extremt trevlig kväll!
Vi började tidigt med sillunch och buffé, mängder med mat!
Till den drack vi öl, försökte sjunga snapsvisor och så drack vi såklart snapts.
Det är inte riktigt min grej, så gåshuden var ett faktum efter varje klunk.
Väldigt mätta men rätt kalla gav vi upp kylan och gick in i huset, där brasan (!) tändes.
Då lekte vi bordslekar med resultat till att jag kände mig väldigt korkad,
när man lekt lekarna flera gånger förut och ändå inte kommer ihåg dem. Hur bra minne har man då?
Drinkar blandades och jag var duktig och drack mycket vatten mellan varven.
Kvastdansen var roligast när de äldsta damerna hoppade runt som galningar.

Grillat hann vi också äta innan solen gick ner. Alla var så dödsmätta med ändå  fick vi i oss litegrann till.
Och lite till. Bara för att.
Lite surr och mer dricka innan vi bestämde oss för att ge upp. Då var klockan ett.
Vi skulle på en fest, som inte visade sig passa, sedan till en till. Men det var inte heller vår smak.
Väntan på taxi i sammanlagt ungefär en timme och sedan var jag hemma.
Så skönt att somna strax efter två och vakna pigg och kry idag.
Det var nog maten som gjorde det!

Nu ska jag ta mig upp ur sängen, där jag ligger och grisar.
In i duschen, på med ansiktet och ner på jobbet.

Ha en trevlig kväll!

Glad midsommar & trevlig helg!

Jag har tagit förnuftet till fånga och trots att själen längtar till ensamhet
kommer jag fira årets ljusaste natt med mina kära vänninor från när och fjärran.
Sara kommer från Umeå, Julia från Stockholm och idag träffade jag den sista.
Det var minst 5 år sedan vi sågs sist och hon är hemma från US and A och hälsar på.
När någon kommer så långt för att fira midsommar, då kan man väl inte motstå?

Så redan klockan på förmiddagen ska vi mötas upp för bubbel (mitt initiativ givetvis)
och sedan sill-lunch på tidiga eftermiddagen.
Det kommer bli en lång dag, jag ska försöka att inte tappa benen.

Massor med ärenden att uträtta innan. Som att få håret mörkt igen, inte skalligt.
Därav är det kanske dags att sova. Jag måste upp tidigt.

Jag önskar er alla en underbar midsommar med nära, kära och härliga människor!

Filakia polla!

Nothing.

Nu är det snart helg vilket innebär ledig dag.
Telefonen hade gått varm i min jackficka i eftermiddag,
Julias nummer upprepades om och om igen.
När jag ringde upp fick jag frågan:

"Du är  väl fortfarande med?!"

Det är svårt att motstå den söta lilla godbiten.
Men när jag förklarade dilemmat och hur less jag faktiskt är på folk och den här stan,
det tär att jobba socialt ibland, så förstod hon.
Än är inget bestämt men det vore bra skönt att slippa göra någonting alls.
Jag är extremt seg och nere den här veckan. Konstigt när det är ljusast på hela året.

Mamma och familjen är i fjällen. Syster sticker till Edsele. Jag skulle också vilja åka bort.
Jag ska barnvakta Hedvig en sväng och så måste jag kila på systemet.
Monsterungen får följa med.
En fika med Johanna ska jag också försöka hinna med. Om jag vaknar i tid.
Mitt liv är innehållslöst just nu. Jag ser fram mot augusti i Grekland!

Filakia!

Kvällens sken.

Solen lyser såhär på kvällskvisten och jag är nöjd över svenska sommarnätter.
Sommardagarna är väl sådär, men kvällarna är helt underbara.
Moln eller inte, jag älskar att det är ljust fram till mitt i natten och bara mörk i en timme eller två.

Bitterfittan sprang sin kos och jag blev på bra humör igen lagomt till stan och jobb.
Beslutsångest över midsommar har jag faktiskt,
jag är bjuden på fest men jag vet inte hur festsugen jag faktiskt är.
Allra helst vill jag åka iväg och ta det lugnt någonstans där det inte finns med massa folk.
Typ i Junsele, stugan där är min nödflykt. Mina vänner vill nog på fest och Julia kommer faktiskt hem.
Jag vill så gärna vara med henne, men å andra sidan kan det vara det sista ledigt jag har på länge.
You get it.
Jag har grav beslutsångest.

Ikväll tänkte jag gå och lägga mig i hyffsad tid så jag inte sover till elva imorgon igen.
Det är löjligt hur skönt jag tycker det är att ligga i sängen på mornarna.
Nu äter jag det sista av godiset, som jag köpte i lördags.
Jag är värd det, det var säkert två månader sedan jag moffade godis.
Mina dåliga vanor har flugit iväg med meducinen, det mesta har blivit bra när jag slutat med den.
Fysiskt sett. Psykiskt vet jag inte, det visar sig väl.

Jag mår bra av att se hur snygga vi är!


What a weekend.

Helgen är över. Min ledighet börjar ta slut.
Imorgon är det tisdag och då kör jag intensivt i tre dagar innan det är en dags ledigt igen.
Midsommar kallas det visst gott folk!

Men vilken helg. Jag har aldrig haft så roligt i grannstan någonsin.
Jag tror ingen har haft så roligt i grannstan förr.
Allra roligast var fröken Maggios spelning och sedan bussresan hem.
Mitt mellan allt det drack vi bärs, posade och dansade till coverband.
Några snubbar jag är säker på att jag efterfestat med i fjällen någonstans, någongång.
Dåligt fylleminne.
Vi var två systrapar och det var nästan allra roligast i alla mellan-stunder.

Skönsång i bussen hem i form av jesu-sånger som man sjöng på kyrkis blandat med lite schlager.
Fusk-finnar och diverse löst folk. Jag skrattade så jag fick ont i magen!
Allt finns på film dessutom. Det är det bästa av allt.

Nu ska jag njuta av den sista tiden ledigt och kolla på Twilight som jag precis köpte.

Filakia!

Min mosters val.

Igår var det examensfika hos min stora lilla (Sollefteås snyggaste baltjej) som slutat 9:an.
För min del blev det snabbt, men gott.

Back on track. På väg dit påminde min moster mig om att vi var nära att krocka dagen innan.
Hon tyckte det var värt att blogga om. Jag själv har nästan glömt incidenten.
Och så vet jag inte hur jag, utan körkort, ska kunna förklara det hela. Bara det kan bli spännande.

Efter att vi handlat kläder och hämtat barn på dagis åkte vi på riks 90 (eller storvägen som vi säger här).
Utfarterna är som vid alla stora vägar, antar jag (?), enkelriktade och missar du en får du köra runt igen typ.
Men. Man ska väl aldrig sluta förvånas?*
Helt plötsligt från ingenstans får bilen framför oss möte på nerfarten från vägen,
en bil i fel riktning med andra ord som bara kör rakt fram utan att ens märka hur fel hon kör.
Dom klarar mötet och sedan är det vår tur, som sagt,
hon bara kör rakt fram och skiter fullständigt i resten av trafiken efter vägen.
Vi väjar, min moster gör en elak min och sedan fortsätter vi kolla på det hela i backspegeln.
En annan bil står vid rätta utfarten på andra sidan vägen, men hon skiter i den och kör rakt ut framför den.

Det mest spännande som händer här en dag. Vi hade nästan kunnat krocka.
Jag är inte chockad, men min moster var.

Jag undrar mest vad promillehalten på damen i bilen var?

* Ungefär som när min låtsasfar berättade om norrmännen som backade i rondellen för att de missat utfarten.
(Kanske bara var en rolig historia, men jag tog den på allvar. Norrmän är dumma.)


Jag är ett fån.

Jag känner mig rätt löjlig när jag ligger i sängen med min ögonmask på.
Det blir varmt, kallt, ljust och mörkt. Jag sover som en kratta.
Ryggen pajar av min mjuka säng och nätterna är inte allt sköna ibland.
Men värst är ögonmasken. Den gör sin grej men jag känner mig som ett fån.

Så nu på morgonen vaknade jag tidigt.
Telefonen ringde, egentligen kanske det beror på det.
Försäljare borde tappa mitt nummer! Jag svarar aldrig ändå..

Idag har jag fullt upp. Så känns det i alla fall.
Fika, utskrift av papper i mängder, koll efter skor och sedan jobb.
Kanske inte en tuff dag, men upptagen.

Dags att göra ett ryck så jag tar mig ur soffan någon gång!

Filakia!

Dödens dag.

Tisdagar är den nya fredagen.
Och onsdagar är den nya lördagen.
Det är klart efter en kväll som den här!

Fikat med syster och vän, mor och moster var helt okej.
Jag kom hem några hundringar fattigare efter att ha börjat dra kortet, mammas fel.
Självdisciplin när det gäller pengar  är inget jag fått i blodet
och det förstår man om man känner min mamma. Vi är rätt lika på den punkten!
Positiva till pengar kanske man kan säga.

Kvällen på restaurangen började lugnt men så hipp happ small det till
och alla kom med en och samma gång.
Jag har säkert nämt det förut men det är fascinerande att det spelar ingen roll vilket tid folk vill komma,
alla vill komma samma tid vare sig det är klockan 16.00 eller 20.00.
Går alla efter en speciell klocka som inte vi ser?
Ingen dag är sig lik, jag bränner kalorier och har jävligt roligt på jobbet. Det är viktigast!
Även om jag inte ibland ser ett slut på kvällarna mår jag bra av att jobba.
Problemet är väl hemma, när jag inte kan slappna av och komma ner på jorden.
Jag behöver  verkligen sova så jag inte sover bort hela dagen imorgon.

Ryggen knakar. Nacken värker. Jag känner mig som en 75-åring.
Därför stänger jag av och gör menyerna inför helgen imorgon istället.

Kalinixta!


Klick-klack.

Skatten trillade in under eftermiddagen,
som jag tillbringade hemma i soffan och i tvättstugan med lite städ och lunch.
Båda de sista var givetvis i lägenheten, inte i soffan.
Hur som.
Den var allt annat än nyttig lunchen. American pancakes med sirap.
Ack så gott, men åh så onyttigt.
Men då var jag där igen. Jag mår bra av att inte vara strikt efter en diet 24-7.
Så en gång om dagen äter jag mjöl, bröd, potatis osv. Om jag känner ett sug.

Godis däremot var det längesedan jag åt men just nu i skrivandets stund fick jag ett extremt sug.
Satan.
En morot så sover jag gott sen.
Jävla diet alltså. Men bra för tänderna!

Tillbaka till sak. Skatten kom och jag känner hur det kliar i fingrarna!
Resan måste betalas illa kvickt och alla pengar tas ut så jag inte gör något dumt.
Men ett klädesplagg bort jag väl ändå få unna mig? Det tycker jag!

Imorgon får syster-yster sommarlov.
Det är mycket jag skulle ge för att vara 11 och ha 8 veckor ledigt igen!
Så nu börjar sommaren kan man väl säga, när småtrollen får lov.
Jag ska spendera morgondagen på stan med moster som det ser ut.

Ciao!

Värsta fienden en kan ha.

Jag tog på mig jobb. Mer dubbelt än jag tagit sedan jag kom tillbaka från smällen.
På två veckor. Sedan fick jag ångest. Ren och skär beslutsångest blandat med prestationsångest.
Jag vet själv hur trött jag blir. Jag vet hur deppad jag blir av att bli trött.
Sedan blev det kaos.
Alla planer blev missförstådda och jag hann lova släkt sällskap innan vi förstod att allt blivit kaos.
När jag skulle förklara fanns ingen möjlighet och sedan har det glömts bort,
nu idag, dagen innan ringde telefonen och jag kom på att "fan, jag har inte ringt!"
Inte med vilje. Bara av tankspriddhet.
Nur är jag hon som jag själv avskyr.
Det ger mig dåligt samvete och då mår jag också dåligt.

Dåligt samvete är min värsta fiende.

Nu har allt löst sig tror jag minsann.
Men likt förbannat är jag full av dåligt samvete. Jag måste sluta upp med det här!
Och så ska jag lära mig att säga nej, inte bara till min chef, utan till allt och alla som jag inte klarar av!

Inte än i alla fall. Snart ska jag klara allt igen. Men utan min vän meducinen är det tufft.
Men fan så mycket roligare liv!

Hundöga.

Kronisk trötthet, undra om det finns något liknande?
I så fall verkar det inte bättre än att jag lider av.
För motverkande effekt har jag nu balkongdörren öppen, frisk luft gör underverk har jag hört.
Det är väl just det som är problemet. Not enough fresh air!

Jag hoppas på finväder så jag kan sitta i friska luften och bli röd.
För glöm att jag blir brun gott folk. Det sker liksom aldrig.

Innan jag gör uppror och ger upp min soffa ska jag slappa ikväll.
Men tv-n ska av tidigt och datorn likaså. Jag måste sova om nätterna!
Det gör jag inte av ljuset och av omvändande av dygn.
Skärpning fröken!

Ciao!

(Ett helt inlägg om absolut ingenting. Ingen överasskning, jag är förvånad att ni läser.)

You can call me.

Från torsdag till söndag på ett litet kick.

Allt var sig likt under helgen.
Jag jobbade, drack vin med syster med vän, som slutade med minst 10 järn på en halvtimma.
En dålig idé som aldrig ska göras om.
För mycket sprit och jag tappar benen, bokstavligen.
Nästa gång bör jag nog ta med mig en rullstol. Eller hoppa över järnen.
Hur som haver. Jag överlevde och tog det lugnt igår kväll istället.
Mäkta skönt att vakna en söndag och må som en prinsessa!
Det är såna här dagar jag älskar mitt liv.

Telefonen ringde, ovanligt en söndag och det var kocken som skulle rösta.
I och med att jag är en mes och aldrig har gjort just det förr så vägrade jag gå ensam.
Hela familjen tillhör en annan vallokal. Så jag följde kocken med flickvän till lokalen,
bara för att se att vi ändå tillhörde olika ställen och jag fick sköta mig själv
Röstkorten var rena rama kinesiskan för mig och bara på grund av en gammal gubbe som stod där
och tyckte att jag skulle rösta på ett speciellt parti gjorde jag det.
Jag hade inte hjärta att ta ett annat kort när han såg på.
Det är pinsamt att jag inte är det minsta insatt, det får bli ändring på det snart!

Efter denna pärs slog jag igång en film och somnade om i soffan. Mycket skönt.
Nu väntar snart middag för en, det är det värsta med att bo ensam!
Jag ska hoppa över dieten och äta pasta med skinksås och färsk kokad blomkål.
Älskvärt!

Filakia!

Cherry baby.

Fikat hos farmor blev succé och vi satt och pratade i över en timma.
Till en början var hon bitter över att jag var så "sen" men det gick snabbt över med lite bullar.
Hon är duktig att prata min farmor, det ligger i släkten.
Men hon försvinner ofta in i sina egna tankar också, precis som jag brukar göra.
Och envisheten. Den ska vi inte prata om.
"Kan själv sa 3-åringen. Och det säger jag med!" Det är så hon fungerar.
Luften inne på gammelgården gjorde mig matt och jag var tvungen att ge mig av innan jag somnade.

Imorgon ska jag kliva upp i tid än en gång.
Klockan 12 ska jag befinna mig på Remsle för att sminka min lilla kusin som blivit stor.
Det är bal och jag är helt uppspelt. Hon kommer bli så fin, och hon har blivit så gammal!
Innan tänkte jag svänga ihop en sallad så vi kan äta lite lunch tillsammans.

Im on fire!
Kom jag också på helt plötsligt.
Ikväll var jag populär. Jobberbjudande i Gbg, beröm ifrån Nya Zeeland och så vidare.
Jag älskar mitt jobb!

Körsbären och jag ska nu fortsätta kolla lite på tv innan vi ger upp.
Det är dags att sova strax om jag ska orka med hela helgen!

Fiakia!


Fru bestämd.

Farmor skippade lunchen. Hon sa ordagrant:
"Huvva, jag kommer blåsa bort i det här ovädret."
När hon är på det humöret kan inget övertala henne.
Ingen heller för den delen.

Så jag gjorde mig mat hemma i form av sallad.
Kycklingfilé, färsk broccoli, ärtskott, baby spenat, rädisor, gurka, tomat, paprika och vitlökssås.
Det kan inte annat än att bli gott! Med Brämhults hallondryck till. Ren och skär lycka!
Jag tänkte att jag äter nyttigt till lunch så jag håller dieten lite,
för nu ska jag hälsa på tanten som blåser bort i blåsväder med lite fika tänkte jag.
Då blir hon glad!

Ikväll jobbar jag med chefen och då ska man inte heller vara helt säker på att dieten hålls.
Och jag ser redan fram mot att komma hem till mina körsbär som jag köpte igår men inte hann äta!
Matberoende? Det verkar inte bättre.

Nu ska jag göra ett ryck. Borsta bort vitlöken och traska ner till gammelgården.
När jag går därifrån kommer jag stinka inrökt. Halleluja.

Filakia!

Bang.

Jag fastnade i trötthetsträsket och mina två lediga dagar var sköna.
Ena dagen gjorde jag inget vettigt alls. Precis vad jag behövde!
Dag två hängde jag på stan, köpte presenter och käkade middag med Sandra på restaurang.
Trots full möjlighet av recovery var jag fortfarande helt slut.
Nu två nätter senare börjar jag känna mig okej, hyffsat okej åtminstone.

Dubbelpass arbetades igår.
Jag är så dålig på att tacka nej, och då får jag dåligt samvete.
Mitt ständiga dåliga samvete förföljer mig fortfarande.
Allt krånglade och helt plötsligt skulle jag jobba den dagen jag inte skulle jobba. Idag.
Min kära fars mor hade redan kontaktats och lunch med henne är vad jag har som plan idag.
Det dåliga samvetet får följa med oss, även om det redan löst sig.
Jag pallar helt enkelt inte dessa dubbelpass. Jag blir så trött! Och det är inte värt alla pengar i världen.

Nu måste jag göra ett ryck. Försöka förstå mig på vissa saker och sedan hämta farmor.

Ciao!

Deppat.

Det blev sent från jobbet.
Ingen middag hos mamma och efter hundarna rastats var klockan för tio minuter sedan.
Jag orkar helt enkelt inte så min stackars mor får vara utan uppvaktning idag.

Nu har jag två dagar ledigt. Det behövs. Jag är helt matt och känner mig på pissigt humör.
Därför ska jag nog äta jordgubbar och kanske må dåligt en skvätt.
Vädret ska vara fult igen imorgon när jag är ledig och än värre på tisdag.
Jag är deppad.

Ciao!

Tidigare inlägg Nyare inlägg