Vintarmen.
Vi är bag in box alkos. Men det var trevligt!"
Pam hittar verkligen de rätta orden.
Vi snackade strunt och drack vin igår, hon och jag.
Nära stängning gick vi en runda och stötte på Sandra.
En ny pappa och två systrar senare bestämde vi oss för mer vin och strunt.
Det var just det som var en dålig idé. Men trevligt.
Ny dag. Ny energi. Eller något liknande.
Skulle behöva ta mig ur sängen för att gå en sväng på stan. Men jag orkar inte än.
Pizzaparty i eftermiddag är allt jag kan tänka.
Sedan röstar jag för middag hos moster ikväll, jag hoppas dom gör detsamma.
Behöver jag säga det igen?
You can't get to me.
Läckert.
Ett riktigt modelejon är vad hon är, ärtig och allt.
(Hon kommer säkert döda mig nu. Men jag var tvungen. Hon ser så glad ut!)
Och killen som inte kan blanda drinkar kommer säga att jag är dum i huvudet.
Men sånt är jag van.
Pancake heartache.
Pannkaksmästaren har varit framme. Eller hur var det?
Frukost till middag är bland det bästa och vad är då bättre än american pancakes?
Det där om mästare tar jag tillbaka för jag fick ett slag i magen av Gabriel 5 år
när jag var snäll och gjorde pannkakor till honom och Ellen som lekte järnet.
"Min mammas pannkakor är mycket godare!"
(Vill du gå hungrig eller ung-----?)
När jag blir gammal tänker jag bli lika duktig som min farmor.
Hon är grym på pannkakor, det kan vem som helst intyga!
Nog om mat.
Planerna för fredagskvällen verkar skita sig och jag är inte imponerad.
Vintarmen säger ifrån.
Nu ska jag iväg till monstren för mys.
Skräll att jag får träffa dem nu eftersom ingen vet om jag är smittfri. Jag gillar det i vilket fall!
Efter det väntar soffan, som vanligt, och ett samtal till damen i Norge.
Med andra ord har jag något att se fram om hela kvällen.
Filakia!
Kaffe med Pam!
Kaffe och span med Pam! Dubbelgillat.
Det är min träning ifall jag någonsin skulle hitta en karl som vill ha mig som hemmafru.
Som häxorna i Hollywoodfruar.
Vem vill liksom inte vara galet hjärndöd, smal (genom fettugning) och ha möjligheten att shoppa jämt?
Det var mest vakuum och elakheter genom hela programmet.
Gotta love it.
Vet inte riktigt om jag gillar vädret utanför.
Det blåser storm och skulle jag gå på solrosfröndiet skulle jag blåsa bort! Så är inte fallet nu..
Jag vägrar inse att det är höst i brist på varma kläder.
Ciao!
Omöjligt.
I like.
Vi har kollat på alla tv-program som visats nästan och skämts ögonen ur oss för sångfåglar.
Ingen nämnd, ingen glömd. Jag önskar jag vore med så folk fick skratta åt mig!
Nu är kvällens höjdpunkt här och jag är glad!
I wanna do bad things with you.
Flip a coin.
Efter att ha bråkat med garderoben i ungefär en halv livstid (jag skulle gärna byta)
kom jag till slut iväg på stan för fika med Pam.
3 timmar i ett skyltfönster gloendes på folk med mineralvatten,
skratt och latte nog för ett år i magen blev hela dagen mycket bättre!
Det var längesedan jag fick reda på så mycket roligt om människor.
Jag älskar skvaller, jag erkänner mamma, Im just as bad as you.
Resten av kvällen är jag världens bästa storasyster. (Tills syrran bestämmer sig för att dra.)
Jag har lagat festmiddag och varit snäll hela kvällen.
Snart ska hon få poppisar och tända ljus lagom till pinsamheter på tv-n.
Im on fire!
Time for a change.
Helt tyst i huvudet. Jag har tappat det, som en kär vän brukar säga om dansen.
Fast jag verkar ha tappat allt, dans inkluderat.
Syrran överger mig på kvällarna och kommer mest hit för att sova nu.
Jag driver hotell skulle man kunna säga, eller typ tränar på att ta hand om tonåringar
om jag en gång i framtiden bestämmer mig för att bli mamma om hundra år.
Jag gillar inte ens soffan som jag förut brukade.
Lägenheten, staden och jag är fortfarande ensam. Det enda jag kan göra är att ändra på något.
Prick vad vet jag nog. Men det tar tid.
Vad jag vet exakt är att hemligheter är dumheter.
Och dumheter har jag haft nog av i mitt liv - sånt gillar vi inte längre.
Let's go!
Give me answers.
Ny vecka, ny dag.
Söndagen, min heliga lediga söndag är inte längre lika spännande och eftertraktad.
Men, igår däremot var hela nästan hela familjen ute på rövartåg.
En resa till Sundsvall och flera affärer senare var vi trötta och begav oss hemåt.
Jag var mest glad över att ännu en dag var över, att jag hittade lite kläder var bara ett plus.
Senare idag ska jag tillbaka till sjukhuset för att höra vad farbror doktor har att säga.
Jag hoppas och håller tummarna för att jag är tillbaka på jobbet redan imorgon.
Det går mig på nerverna att vara hemma, och jag är rädd att jag kommer vänja mig.
Till slut vill jag väl inget annat än att ligga hemma och bara vara.
Hemska tanke!
En annan stad lockar mer än på länge. Gärna långt bort men ändå nära.
Nära alla de jag gillar bäst och de jag saknar mest.
Men en sak är säker.
You can't get to me.
Lovers are lonely.
och jag sitter i soffan som vanligt, efter en kväll hos mamma.
Mitt liv är inte speciellt spännande just nu och all tid jag har över till att tänka gör mig galen.
Allt jag kommer fram till är att gräset alltid verkar bra mycket grönare på andra sidan.
Nu när jag har allt det där jag en gång ville ha,
lugn och ro, en lägenhet jag trivs i, fast jobb utan att flänga omkring och familjen nära
vill jag inget annat än att ha allt jag längtade efter att lämna för 2 år sedan.
Enda möjligheten att få det innebär att jag måste förflytta mig igen och lämna allt jag nu har.
Är det värt det? Knappast.
För det tar inte lång tid innan jag längtar tillbaka till allt jag har nu, det vet jag!
Sollefteå känns ensamt. Det är nog vad som gör det.
Det spelar ingen roll hur många vänner och hur nära familj jag har
när jag ändå sitter ensam en lördagkväll.
Det spelar inte heller någon roll hur många ljus jag tänder. Det känns lika mörkt och tomt ändå.
I vanliga fall skulle jag älska att sitta själv om kvällarna efter att ha jobbat.
Men det är så extremt osocialt att vara ledig att jag får
panik när jag behöver vara för mig själv hela tiden.
Förnyelse. Det är vad jag behöver. Men jag vet inte på vilket sätt.
Några idéer har jag - men jag är för feg för att göra något åt det.
Det är för många beslut att fatta utan att ha en aning om konsekvenserna efteråt.
Join me.
Jag fick sällskap igår av familjen och senare syster här hemma.
Vi körde all in på myskväll med grönsaker, dipp, chips, popcorn OCH godis.
Smal, vad är det?
Tanken var att vi skulle hyra "Män som hatar kvinnor" då jag verkligen vill se den.
Men hon har redan hunnit göra det och ni som känner mig syster
kan nog lista ut att hon är en sådan som sitter och berättar i förväg allt som ska hända.
Det vill jag inte vara med om.
Så istället hyrde vi "The Wrestler" och blev lätt rörda över hur han levde.
Det mesta av snasket finns kvar så hon sover nog här även inatt så får vi ha en till myskväll.
Jag gillar all tid när jag slipper vara ensam!
Nu har jag bara halva veckan kvar som sjuk, hoppas jag. Sedan vill jag börja jobba igen!
Och blir allt kaos så jag blir sjukskriven längre ska jag fan ta tiden till att ta körkort.
Vad sägs om det va? Synd bara att det är så vansinnigt dyrt då jag inte kan något..
Filakia!
Oflyt.
Jag sover, vaknar, har ont i magen,
dricker mängder med vatten och väntar på att få åka hem till berget.
Där bjuder familjen på mat och sällskap i några timmar innan jag åker hem och sover igen.
Runt, runt. Om och om igen.
Jag hade hoppats att från och med idag få lite roligare, efter sjukhusbesöket.
Men icke. De enda provsvaren som kommit tillbaka visade att jag inte hade några parasiter i magen.
Jag blev först störtlycklig och trodde att det betydde ingen salmonella eller annat skräp.
Men icke, det enda som det visade var att jag inte har mask, ägg eller maskägg(?) i magen.
Halleluja. Det visste jag inte ens att de skulle kolla efter!
Då resten av svaren inte kommer förrän i slutet av veckan blir jag hemma tills nästa måndag,
då ska jag upp igen för att se vad han säger den där farbrorn.
Om jag inte dör av tristess under veckan förstås..
Jag har utöver magåkomman fått huvudvärk, en spännings-sådan tydligen.
Promenader skulle lösa det. Synd att jag får magkramp om jag går ibland.
Eller så är jag bara lat. Vilket som skulle kunna vara rätt svar.
Nu ska jag försöka fördriva tid. Jag hatar att vara sjuk, för att gnälla lite mer!!
Fröken och de utstötta.
Mitt liv som sjuk innefattar varken jobb eller vin.
Efter det har jag inte mycket att välja och vraka mellan eftersom de flesta skyr mig som pesten
och tror att jag ska smitta dem genom att bara finnas till i samma rum.
Riktigt så enkelt är det inte, jag smittar inte alls. Om jag inte håller mig ren vill säga, då smittas jag.
Men inte ens då som pesten.
Hur som haver.
Jag valde alltså en kväll på berget med familjen där det bjöds på tacos,
som jag bokstavligen tryckte i mig!
Att kunna äta utan att få kramp är en gåva kära ni, var glada alla som kan det.
Efteråt valde jag egenhälligt Kristallen på tv, i en timma, för hos oss är idrott heligt
och visas det friidrott på tv-n har fan inte kungen något att säga till om mot min halvfar ska ni veta.
Han är hård som sten. Så jag fick en timma tv, så fick han en timma tv. Det var snällt tyckte han.
Så där mös vi. Jag, lillasyster och mamma.
Inte en gång, nästan, tänkte jag på hur roligt alla andra säkert hade det.
Istället skrattade jag åt det här tills jag nästan kissade på mig innan jag åkte hem för att sova.
Tänk om han ringt upp mig istället.
Då hade jag tagit pengarna, om det är det man vinner, och åkt långt bort igen!
För det är fan piss vara hemma utan att kunna jobba!
PackarN.
Jag rullade ut henne därifrån igår, hon kved och levde rövare.
Egentligen stör det mig inte, om det inte vore för att hon sa att hon mådde illa. Hela tiden!
Spyr hon spyr jag. Det är syskonkärlek det.
De blir hemma och har avbokat resan, eftersom hon i stort sett knappt kan röra sig på grund av ärren.
Trist för dem, och för mig. Det blir inte detsamma när man ställt in sig på något som går åt skogen.
Huvudsaken är att hon mår bra. Och mår hon tillräckligt bra nästa vecka kanske de kan komma efter!
Lägenheten är städad och fröken Sörlin kan komma hit och bo när hon vill.
Jag har lejt henne som förste blomvattnare och även om hon är kass som hon säger, litar jag på henne!
Vill hon bo i lyan är det bara ett plus, det känns bättre så.
Väskan är nästan färdigpackad. Den väger säkert 10 kg för mycket. Inte okej!
Jag försökte göra något åt det - men kunde bara plocka ut ungefär 5 grejer.
Är det inte konstigt att så fort man ska bort vill man ha med sig allt. Prick allt.
Sånt som jag i vanliga fall inte använder här hemma ska med, ut ifall att.
Jag är hopplös! Ska göra ett nytt försök och sedan ska jag köpa det sista på affärerna innan vi drar.
Bussen går 18.50. Mindre nöjd blev jag när jag fick reda på att det är 2 timmars väntetid på vägen till Sundsvall.
Jag stannar hellre hemma till 22 ikväll och fixar skjuts till Sundsvall..
Vi får se.
Jag måste göra ett ryck.
Adios!
Sjuksyster - syster är sjuk.
Här taggar vi ihjäl oss för semester och sol,
samtidigt som lillasyster får ont i magen och måste åka på sjukhus.
Stackars söta lilla hjärtat.
Pratade med henne i eftermiddag och hon sa att det gjorde ont och blev värre hela tiden,
men av någon anledning gissade jag på att det var vanlig nervositet över något mindre trevligt imorgon.
Vid 20.00 tror jag ungefär så ringde Chroffe upp mig och sa att de var på väg in,
för hon hade så ont att hon inte kunde gå.
Prover togs men ingen hade riktig koll på vad som var fel, så hon blir kvar över natten.
Därför sover Chroffe nu i min soffa och vi ska upp imorgon bitti för att hälsa på prinsessan på sjukan.
Jag håller tummarna för att det inte är blindtarmen eller något annat farligt så hon blir pigg tills på torsdag!
Det vore inte detsamma att åka utan dem nu minsann.
Håll tummarna ni med tack!
Kalinixta!
Kopplat.
Vi har varit till polisen och hämtat ut mitt pass, inte helt oväntat ser jag ut som ett psycho.
Hur som haver.
Därefter gick vi älven bort till lekparken, sångfågeln sjöng blinka lilla stjärna för mig hela vägen.
Vi stannade ett tag och gungade, åkte rutschkana och busade innan vi köpte glass som vi åt med hennes mor.
När vi sedan kom tillbaka till lägenheten var hon sjukt trött och ännu hungrigare.
Så jag snodde ihop lite korv och makaroner som hon åt innan hon somnade i soffan.
Det är så skönt att låna barn, de är söta och gulliga i några timmar
men sen är det bara att lämna tillbaka dem när de blir jobbiga..
Nu tänker jag sätta mig på balkongen och läsa en bok i solen.
Det är hårt att vara ledig. Eller inte alls..
Imorgon är jag visst ledig igen.
Mycket möjligt att jag lånar ett barn igen, så jag får lite kärlek innan vi sticker.
Adios.
En dag med monstret.
Helt plötsligt är det bara 4 dagar kvar tills jag lämnar landet.
Torsdag kväll tar vi tåget ner till Stockholm.
Klockan 06.05 lyfter, förhoppningsvis utan förseningar, planet.
Helgen var lugnare än väntat, kanske inte så konstigt när både Urkult och Yran pågick för fullt.
Hela Sollefteå var tomt på folk och vi fick sluta tidigt, Anna och jag.
Vino med just henne på balkongen ledde till Hörnan, sedan hem igen.
Jag gillar hur dåligt inflytande vi faktiskt har på varandra, vintarmarna får aldrig nog!
Jävligt dumt.
Måndagen har sjukt fint väder på plats och jag är ledig passande nog.
David kommer förbi och lämnar av Hedvig snart, så vi ska hänga idag monstret och jag.
Hon har blivit så stor och sötare än någonsin. Framförallt när hon pratar!
Har ingen lust att bada så vi får gå till en lekpark och äta lite glass istället tror jag.
Mina ärenden på stan ska jag försöka få gjorda också, inte det lättaste med henne i farten.
Dags för frukost på balkongen!
Filakia polla!
Update.
Nu utan fröken Pamela som är och gör Östersunds gator och öltält sjukt osäkra.
Imorgon är hon hemma igen och jag ska ta henne med mig till invigningen av Urkult.
Eller tvärtom, det blir nog hon som tar med mig, om vi inte vill gå vill säga..
Det där körkortet har än en gång runnit ut i sanden och jag har inte "övningskört" på flera månader.
Om man nu kan kalla det så, jag sitter mest och skriker, skakar, skrattar och svär!
Framåt går det knappt, inte heller bakåt. Mer hoppigt och skakigt. Men en dag ska jag väl ta det?
Nu behövs det inte och ju mer jag tänker på att det snart är för sent, desto mer ångest får jag.
Innan november bör jag rimligtvis ha tagit det för att det inte sak bli så himla dyrt.
Men, vi får se hur det blir med den saken.
Jag är helt lost. Känner mig trött, less och förvirrad.
Allt jag gör om dagarna är att sova, allt jag gör om nätterna är att sova. Konstant trött med andra ord.
Vardagen gör mig trött, jobbet gör mig trött, Sollefteå gör mig trött.
Kanske är det bara att vänta ut det hela så blir det bättre. Förmodligen.
Men just nu känner jag mig extremt less. Rolig tjej..
Nu tänker jag göra just det. Sova.
Imorgon har jag förhoppningsvis dejt med mina små favoriter!
Dom gör mig alltid glad.
Filakia!
Dagen d.
Då kör vi!
Årets laxfestival är här och jag känner mig sjukt avslappnad.
Det spöregnar ute och jag tycker nästan synd om alla som ska jobba i parken,
det gör jag verkligen för det blir rätt kallt när man stått i fukt i några timmar.
Sedan hade jag önskat ,för alla ledigas skull, att det skulle vara varmt och sol.
Den här kvällen ska ha underbart väder, folk ska mingla och jag ska jobba röven av mig.
Så är det bara.
Viva la svensk sommar. Den är galen!
Jobba röven av mig får jag förhoppningsvis göra ändå.
Nu måste jag hoppa in i duschen, göra mig redo på ett litet kick.
Köpa ännu fler papper till menyerna, för när det väl funkade blev det ändå fel på något vis.
Tur att någon är uppmärksam!
Klockan 13.00 befinner jag mig på arbetet och där stannar jag till tidig morgon förmodligen.
Jag hoppas alla kommer få en grymt roligt kväll!
Nästa år tänker jag kanske vara med, det vore något..
Filakia!
One, two - step.
Dålig koll för tillfället. Det finns ingen chans att hinna med att skriva en massa strunt den här veckan.
Egentligen har jag inte så fullt upp, men jag sover, jobbar, äter och dricker vin. Runt, runt.
Just idag har jag tillräckligt att göra dock. Imorgon är den stora dagen, d-day på året.
Jag måste fixa papper så jag kan skriva ut menyn, gå på banken och så måste jag tagga till.
För nervositeten äter nästan upp mig. Fredagen är stressigast, men ändå lugn.
Då är jag på gång och förberedd. Annat är det med lördagen.
När du får ungefär 6 timmars sömn, (alldeles för lite för mig!) och har lika stressigt, med mindre personal.
Den gör mig nervös.
Mitt hår är så sjukt slitet. Nu är det ett och ett halvt år sedan jag klippte mig sist. Inte okej!
Därför börjar jag tro att det kanske vore smart att klippa mig innan jag åker till Kerkyra.
Salt, sol och vind sliter tillräckligt på håret där nere ändå. Jag kommer komma hem med dreads annars..
Men det får bli en annan dag, för just nu måste jag först göra mig färdig och sedan få allt gjort.
Adios.