Röva runt i ring.
som problemen jag hade i våras följer med nu igen.
Magsår, halsbränna? Jag vet fan inte vad det är.
Men jag vet att jag spyr och sen mår relativt bra igen.
Väldigt underligt må jag säga.
Det börjar bli dags att göra mig färdig för att kila på stan.
Jag har varit extremt seg idag, i vanlig ordning,
efter att ha mått illa när jag tänkte kliva upp för promenad
stannade jag såklart kvar i sängen så länge jag bara kunde..
How unusual.
Ska möta Sara om en timme och sedan väntar jobb.
Lite skvaller på det och dagen är gjord.
Det känns som det här kommer bli bra nu, jag är positiv!!
Adios.
What goes around.
Om det här blir som tänkt kan det egentligen bli hur bra som helst.
Jag håller hoppet uppe men vågar inte önska för mycket.
En av mina förmågor jag besitter är att fantisera ihop en perfekt idé på vad som komma skall
och jag har lärt mig att det oftast slutar i besvikelse.
Det är bättre att ta vardagen som det kommer trots att det dagar som denna känns hopplöst.
Håll några tummar gott folk så kanske jag lever drömmen om några månader.
Dröm och dröm. En viss överdrift måhända.
Men ändå inte.
Imorgon drar jag med mig Sara till körskolan igen.
Hon har fortfarande inte fått sin lämp och min går snart ut.
Jag gillar att vi är 22 och 23 utan körkort. Är det inte underbart?
Nu behöver jag en lång natts sömn!
Som ett slag i magen.
Det är det enda ord som finns i huvudet.
Helst av allt skulle jag köpa någon annans liv.
Hur kunde jag hamna i allt detta? Hur fan ska jag ta mig ur?
Även om jag inte är så sugen som jag skulle behöva
är det nog dags att försvinna härifrån nu.
Man ska aldrig någonsin tänka på andra människor eller försöka vara snäll.
Det är jävligt tydligt.
Man får ett slag i magen tillbaka. Tack.
Helt plötsligt är mina planer raserade och allt jag känner är panik.
Var det värt det tycker du?
Over.
Hela långa dagen spenderade jag i stort sett sovandes i sängen.
Väl uppe gjorde jag ett ryck och vinterstädade balkongen, bu för den!
Jag vill ha sommar och sol på en balkong full av blommor året runt.
Min lilla norrlandsstad är inte the place to be vintertid. Inte för mig åtminstone.
Jobbet skötte sig väl och magsjukan har gått över som det verkar.
Nu sitter jag och Frida i soffan och myser som vanligt.
Det kan vara det bästa med vintern,
att mysa med brinnande ljus inomhus ihopkrupen under en filt.
Plus att jag fyller år snart, plus igen att vi nog drar till fjällen helgen innan dess!
Då blir det mys framför en brinnande eld - snäppet bättre än ljus.
Nu ska jag umgås lite med tv-n och Frida.
Ciao!
Waffletime.
Imorgon bör och hoppas jag vara på benen igen,
tills dess får soffan i vanlig ordning och faktiskt mer än vanligt
vara min bästa vän här i världen.
Svälten fortsätter men jag planerar att laga till våfflor
när jag nästa gång orkar mig upp.
Det är löjligt gott och så fullt av socker att jag borde bli frisk bara av det.
Jag håller tummarna åtminstone, även om det bara är påhitt.
Man kan alltid hoppas!
Det är synd om mig.
Magsjuka?
Buhuhu. Jag gråter en skvätt för att det är så jävla vidrigt!
Jag håller tummarna för att det är magåkomman jag hade i våras,
typ magsår eller något. Då är jag pigg imorgon.
Men det verkar inte som det.
Ska dra täcket över huvudet och dricka lite mer avslagen cola.
(Jag trodde först det var vanlig hederlig bakfylla efter en lyckad kväll igår.
Men sån tur ska jag tydligen inte ha..)
Salsan var hemma. Mycket roligt!
Jinx.
Hennes gamla får duga gott åt mig så länge,
vi får se hur länge mitt snärtliv sitter kvar i ryggen.
På tal om rygg. Den går nästan av nu när jag är ute om mornarna.
Lunch med Frida är det jag gjort idag ungefär.
Efter promenaden sov hon fortfarande på soffan, dit hon hittade igår.
Lunchbuffé är livsfarligt för hälsan och vi åt oss grismätta.
Nu är kvällen snart över och hon sitter här i soffan igen.
Jag gillar att det lyste i lägenheten när jag kom hem.
Pam har det för övrigt helt jävla underbart på Bali.
Jag är inte avundsjuk alls. Inte alls. Nej, nej.
Pilutta för att vi har snö och inte hon. Eller?!
Fan.
Det där som svider och gör ont.
Du vill alltid samma sak
Du vill ha det du förlorat
Men mig får du inte tillbaks"
Nu är jag inne i depp-musik-tider som det verkar.
Kan ha med tiden på dygnet att göra, eller bara humöret jag hamnat i under kvällen.
Helt plötsligt tror jag mig må dåligt och känner att allt gör ont. På låtsas.
Schizofreni kan tänkas. Men no need to worry, det är bara den här som får mig att inbilla.
Jag är helt såld!
Hon gör det igen.
Vôllan sitter kvar.
Hur man älskar att vara där för att det är så himla mysigt,
fast ingen av oss egentligen är såna där frilufts-snö-människor.
Att åka skoter är hur roligt som helst, men jag vet varje gång att jag kommer
komma hem vrång för att jag är blöt in till skelettet
och frusen som om jag legat ute i flera dagar. Hon är likadan.
Ändå vill vi båda dit,
bara för att det är så mysigt att byta om till myskläder när man fryser sådär mycket.
Sätta sig framför elden och bara må hur bra som helst.
Det här var den enda bilden jag hittade och det är på den lilla gäststugan.
Riktigt sådär mycket snö behöver det inte vara för min skull,
men egentligen spelar inte ens det roll.
Jag älskar Vôllan!
Underverk.
Jag bokstavligen hoppade ur sängen när väckaren ringde.
Solen skiner ute idag igen och trots att -8 kändes som -100 först
var det hur skönt som helst med en timmes promenad.
Ja, du läste rätt. Jag har gjort det igen! Nu jävlar!
Idag väntas lunch med Petra och lite skvaller.
Något vi inte gjort sedan i somras, så det är verkligen på tiden nu.
Så nu är det på tiden att jag hoppar in i duschen och
fixar färdigt med tvätten innan det är dags att snärta på stan!
Like.
Inmenow.
Det där med bussarna och skolan funkar väl inte klockrent varenda dag.
Vi hann inte hänga så länge då jag precis var på väg till kärringgrillen,
men i det som är viktigast är att han faktiskt ringde och kom förbi då han brukar vara rätt blyg.
Jag blev glad av att se honom och han är så söt, trots att han är 10 cm längre än mig!
Kvällen på jobbet har varit lugn, men det har inte gjort mig något alls.
Bland annat för att det kom förbi en försäljare för att visa lite olika rom-sorter
och för att jag inte lärt mig att vara i fas med "kliva-upp-tidigt-och-göra-saker" grejen än.
Det kommer väl med tiden..
För varje dag som går längtar jag mer och mer till fjället.
Egentligen skulle jag nog trivas en till säsong där nere, jag älskare att vara i stugan.
Vad jag längtar efter vet jag egentligen inte, för det är inte snön!
Alla de jag saknar finns inte kvar i vinter, men ändå vill jag dit. Helst nu!!
Lill-Martin hörde av sig idag och berättade:
"vi har massa snö :D bara å komma hit och åka skoter ;)"
Jag vill, jag vill, jag vill!
Once I've made my mind up I get what I want.
Eller?
Som nytt fast gammalt.
En timmes promenad med Frida, lite tid i kärringgrillen,
lägenheten är städad, tvätten håller fortfarande på
och jag känner mig som en ny människa.
Nu ska bara äta lite havregrynsgröt och sedan snärta iväg till jobbet
och sen börjar vi om imorgon igen.
Mitt guldfiskminne förstör tvättandet för mig.
Är det bara jag som stoppar i tvätten i maskinen/tumlaren
bara för att komma ner en timme senare och märka att jag inte ens satt igång den.
Jag vet inte hur ofta det händer mig, men alldeles för ofta.
Det tar minst 3 timmar extra bara för det.
Way too tankspridd!
Ciao!
Stop me now.
Alla världens humör och känslor trängs i min kropp idag och det blir är en salig blandning.
Ena sekunden upp, andra ner. Men mest upp.
Tv-n och datorn står som vanligt på och jag skulle egentligen behöva göra något annat,
men all fantasi har flugit iväg och ännu har jag inte ens fått det där mailet färdigt.
Jag kan vara den bästa jag vet på att skjuta upp saker, och det är ju inte direkt min bästa sida.
Varför är det så lätt att tro att någon annan ska komma in och få allt att kännas som nytt?
Jag måste förända, förnya och först och främst få ordning på var jag ska.
Första anhalt är nog en promenad hem till mor om hon fortfarande är sjuk.
Ut ur lägenheten.
Ciao!
Do you hear what you're saying?
Även om min nye man inte verkar vara med något mer..
Det är dags att försöka sova, jag är fortfarande helt slut som artist
trots att jag inte gjort något vettigt idag alls förutom att laga middag till mig själv.
Förvirrad är också mitt andranamn.
Jag fattar, vet och vill kanske inte veta någonting.
Trött på att gå omkring och låtsas, trött att inte veta vad jag själv vill
och trött på att inte förstå mig på människor överhuvudtaget.
Känslan av att prata med vad som kan vara något bra, fast inte är det, är vidrig.
Av att vara den enda som förstår, fast på helt fel sätt.
Den där känslan att vilja klia sönder skinnet när det går som man vill och inte vill.
Att försöka få människor att förstå att verkligheten inte är så vidrig,
att det inte alltid funkar att fly för det gör bara saken värre, när det är just vad jag själv vill göra.
När man hela tiden behöver berätta för någon hur bra de faktiskt är,
och att allt inte behöver vara svart eller vitt. Rätt eller fel. Ibland måste man våga chansa.
Blir man sårad på vägen är man åtmistone en erfarenhet rikare.
Jag behöver raka svar. Ärliga svar.
Sedan förmågan att smälta det hela utan att vilja säga ifrån mig allt.
Att sitta här och vräka ur mig allt jag säger till alla, fast inte till mig själv.
När det egentligen är jag som behöver det bäst.
Det kallas tydligen dubbelmoral.
Man ska tydligen leva som man lär. Det är inte alltid så jävla enkelt.
Im so over it.
Grattis till världens bästa moster!
Jag vill allra först gratta min moster genom att säga:
GRATTIS PÅ 30-ÅRSDAGEN!
Sedan vill jag också tacka för en vansinnigt trevlig kväll och fest,
mycket god mat i enorma mängder, massor av gott vin och trevligt sällskap.
Vi snackade skit, lekte lekar där jag blev en erfarenhet rikare.
Jag är jävligt dålig på att "hitta hål". Paketleken blev också en flopp.
Det där med tur i spel är inte min grej, konstigt att det verkar vara lika dålig i kärlek.
Ska det inte vara en av dem man ska ha tur med?
Jag fick inte med mig en Pågen-förpackning hem alls.
Tack, tack, tack! Jag längtar redan till nästa gång.
Nu ska jag äta lite satsumas och kära ner mig i Frank Wagner från Johan Falk-filmerna.
Det är något som inte går att förklara.
Have a good night.
Strawberries.
Dagen har börjat bra hittills.
Jag är pigg och på gång, det kanske borde bli en vana att somna i tid?
Ska slänga på mig lite kläder och sedan springa ner på stan för lite ärenden.
Sen kör vi, nu jävlar ska Angelica firas på riktigt!
Morbror Anders med fru anländer i eftermiddag och jag längtar lite.
Det enda tråkiga med kvällen är att mamma är sjuk och inte kan komma,
vem ska då gå ner i spagat för mig? Stackars.
Herr frost har varit på besök under natten och jag måste verkligen köpa mig en vinterjacka!
You just gotta try to love it.
Hook me up.
Jag hade förträngt hur bra jag tyckte han var förut och nu har jag upptäckt det igen.
Hooked.
Så kvällen kommer förmodligen spenderas i tv-soffan!
Nu väntas moster.
Hon blir senare för var halvtimme och jag är närmre att somna varje sekund.
Klockan 12 kör vi igång. Fullt ös med både henne och monster.
Jag kommer vara en slutkörd kvinna innan dagen är slut!
Wish me luck.
Taggad!!
Little miss sunshine.
Efter 5 timmars sömn hade jag visst fått nog
och efter en och en halv timmes försök att somna om har jag nu gett upp.
Det kommer vara en trött och grinig människa som folk måste hänga med ikväll.
Jag ser redan fram mot det! Eller?
Nu ska jag få färg i håret så jag inte ser skallig ut imorgon på festen.
Morbror Anders är sjukt taggad som det verkar så det är bäst vi andra också taggar till!
Om några timmar ska jag möta upp moster. Fullt upp tror jag visst.
Ha en bra dag!
Och just ja, frost utanför fönstret. Gillar jag det? Nej!
Men nu vill jag åka till Funäs mer än på länge!!
En gång.
Jag fryser och skulle behöva färga håret, men det får vänta till morgonen.
Upp med tuppen för just det och sedan möta upp mostra mi.
Imorgon är jag hennes hela dagen lång, med massor av saker att göra.
Kvällen blir förhoppningsvis lika rolig! Bara vi kommer på något smart.
Nu ska jag hoppa ner under täcket och somna fort som fan förhoppningsvis.
Det där med att ta mig upp när väckaren ringer är inte riktigt min grej,
jag måste ju åtminstone ge det en chans..
Just tell me what you want.
Plus med mer.
hon har i stort sett hela sitt liv här och kunde inte gå utan ett byte i garderoben längre.
I stort sett prick när hon kommit ringde mostra mi, som snart blir gammal,
för att få sällskap på Hörnan där de personalfestat.
Eftersom hon så sällan är ute bestämde vi oss för att gå ner och kika en sväng.
Behöver jag säga att det blev lite längre än så?
Vi snackade skit, dansade lite och lyssnade på gammal musik.
Som en förfest inför den riktiga festen på lördag!
Strax innan 2 ringde hennes bättre hälft och undrade vart hon var,
så roligt hade vi alltså.
Ikväll är sista kvällens jobb för den här veckan eftersom jag varit snäll och
lovat bort mig för att hjälpa till med alla förberedelser imorgon.
Jag hoppas på en kväll liknande den igår, då jag faktiskt hade något att göra mest hela tiden.
Tummen upp!