Braindamage.
05.45 ringde klockan och jag klev upp nästan med en gång.
Fixade lite och sprang sedan bort till körskolan där vi möttes upp, alla tre.
Ja, så många är vi som gör det här intensivt nu.
Intensivt är rätt ord, från 07.00 till 16.00 förutom en 50 minuters lunch var jag där.
Slapp köra idag, om nu slapp är rätt ord, istället pluggade jag vägmärken om och om igen.
Inte mindre än 4 gånger höll jag på att somna framför datorn. Jätteroligt..
Det där körkortet känns sjukt långt borta nu!
Så fort jag var färdig kilade jag till jobbet där jag varit tills nu.
Tanken är att jag ska laga lunch till imorgon men det tar emot.
Helst av allt vill jag sova, nu! Men det går aldrig så det är bäst jag börjar med maten
innan jag växer fast helt och hållet i den här soffan.
Samma visa imorgon igen. Det är för sent att dra sig ur nu.
Vi fixar det här!
Cross your fingers people.
Jag är för övrigt väldigt trött, vilket jag gillar med hela kroppen!
Hela halva dagen innan jobbet stannade jag i sängen och slöade
eftersom jag inte somnade före klockan 5 imorse.
Vi satt i soffan och surrade, Malin och jag, efter det kunde jag inte somna.
Imorgon däremot blir det fan inget snoozande av,
inte på 2 hela veckor för den delen.
Jag ska infinna mig på körskolan, förhoppningsvis, klockan 7.
Innan dess ska jag försöka se till så att Sara verkligen tar sig upp,
det är ifall jag själv tar mig upp.
Men med lite positivt tänkande om hur mysigt det är att gå upp tidigt
och sjukt mycket nerver vaknar jag!!
Håll tummarna för att vi klarar det. Men klarar Julia att köra bil ska fan vi också göra det!
Ska se färdigt på reprisen EMA:s och sedan ska jag sova.
Ciao!
Älskade farmor.
Där någonstans försvann rösten och den är inte tillbaka än.
Gårdagen var minst lika lyckad med mat, lekar, skratt och dans.
30-årsfester är alltid roliga! (Framförallt när jag vet att jag har länge kvar..)
Några timmar på jobbet idag, utan röst men lika glad för det, tills jag fick ett samtal
från min moster som berättat att hon pratat med min far.
Farmor ligger på sjukhus efter vad som verkar vara en hjärnblödning,
även fast ingen egentligen vet, då röntgen och undersökningar inte visar något än.
Efter samtalet och det att jag faktiskt inte att jag har någon röst blev jag hemskickad,
tvättade av sminket och åkte upp till sjukhuset där halva pappas släkt redan var.
Min söta lilla, med betoning på lilla, farmor låg helt borta i sängen och bara sov och gnydde.
Det är hjärtskärande, även om vi alla förstår att det här nog är slutet.
Hon är gammal och har gått igenom tillräckligt med sjukdomar och skador redan.
Men ändå en mjuk och go' krutkärring som klarar allt.
Imorgon är det jobb på schemat igen sedan sjukhuset än en gång.
Faster Eva skulle nog höra av sig, väldigt konstigt det där då vi inte setts på säkert 10 år,
förutom på pappas bröllop förra sommaren.
Söta, söta farmor. En liten klar stund är vad vi behöver.
Nu ska jag se Johan Falk nr 5 och njuta lite över att Frank verkar vara med igen.
Halleluja!
Happy birthday to you!
Efter jobbet ska jag förbi i deras nya lägenhet, kolla läget och kanske dricka lite vin.
För på fredag är jag ledig gott folk.
Då väntas födelsedagsfest och middag.
Blev även bjuden till Vanessa, vår diskares, födelsedagsfest samma dag
men blev tvungen att tacka nej. Mycket synd.
Grattis i efterskott till henne!
Alla fyller år. Snart är det min tur!
Driven.
På måndag kör vi.
Papperen från vägverket har hittat hem och jag hann få lämpen i tid.
Tydligen är både teorin och uppkörningen klart för start
och jag som inte ens får iväg bilen från stopp till start?
Panik. Panik. Panik. Panik. Panik.
På måndag klockan 07.00 ska jag infinna mig på körskolan.
Håll tummarna för att jag tar mig upp gott folk,
och att Sara hinner få sina papper i tid hon också, klanten!
Och ännu hellre, håll tummarna för att jag klarar det här nu.
Sen finns det inget som kan stoppa mig.
När detta är fixat, då kan jag göra precis vad jag vill.
There's no getting out of it now.
Rosa läppar och en tanke.
Första bästa människa som känner för att väcka mig i normal tid,
det vill säga en sisådär 7-8 på morgonen imorgon är varmt välkommen att göra det!
Mitt vändande av dygnet har visst gått så långt att jag inte ens hör att väckaren ringer.
Klockan 4 kände herr Blund för att hälsa på, inte en sekund tidigare.
Nu är jag åtminstone (halvt) uppe, har börjat tvätta monsterberget av kläder
och tänkte strax slänga i lite hårfärg så jag slutar se ut som skalle-Pärs tvillingsyster.
Halsen är fortfarande som en bit sandpapper och energin är nere på noll,
så jag stannar hemma med min tvätt hela dagen lång fram till jobb.
You get what you give.
Random.
Hur kom den dit undrar jag mest.
Vem är boven?
Escape me.
Så ser tisdagskvällen ut.
Hon är som ett vandrande praktexemplar för läkare att visa upp hur man inte ska göra.
På något vis hittar allt fram till henne. Och jag skrattar.
Fast egentligen är det väl synd om henne.. Men det erkänner jag inte.
Ingen lillasyster hemma än vilket är synd. Jag ville bli pillar i håret och få handmassage.
Sånt är hon bra på när hon är på det humöret.
Istället ligger jag under filten och fryser.
Började få ont i halsen igår vilket har blivit hosta idag.
Vad som än händer tänker jag inte bli sjuk. Jag vägrar!
Make a mess.
Jag städar, syrran stökar, jag städar, syrran stökar.
Prick så ser det ut and im going nuts!
Det är fint när jag går till jobbet och när jag kommer hem är det grejer överallt igen.
Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag hade sju barn eller en blind man.
Tanken var att jag skulle somna i tid, kliva upp tidigt för promenad och tvätt.
Men det kändes kört redan innan jag somnade, vid 4 imorse.
Ner i tvättstugan, där lillasyster bokat tid, 3 timmar efter väckaren ringt
och märkte att hon ligger en vecka bak i tiden.
Vet inte hur tydligt det är. Men Malin ligger inte direkt på min tio i topp idag.
Lite mat i magen och kanske en promenad innan jobbet gör det bättre..
Oh come on.
Stress-städade innan jobbet och nu när jag kommer hem 10 timmar senare
märker jag att hon har gjort precis samma sak igen, fast lite lindrigare.
Halleluja.
Mötte upp ungen på stan och hon berättade att hon "städat lite åtminstone".
Pedantjäveln i mig kräks galla.
Och nej, det är inte bara lite kläder på golvet det handlar om.
Kvällen gick bra och efteråt hade jag tänkt ta mig ut en sväng,
men struntade i det då jag såg medelåldern på gågatan.
Känner jag mig gammal är det illa.
Blev lätt upprörd när jag såg hur polisen kan bete sig mot människor,
om man inte klarar av stressiga situationer bör man inte ha ett jobb med så mycket makt.
Jag gillar att de gör sitt jobb, men om någon kommer mellan och stör kan man
hantera det bättre än att nästan slå iväg denne människa.
Framförallt om det är en tjej som faktiskt inte gjorde annat än att gnälla och grina lite.
Men det är inte mitt problem kan man tycka.
Nu bör jag sova om jag ska hinna vara vaken min lediga dag imorgon.
Sömntutan tar över.
Lövjakt.
Efter många försenade om och med, på grund av en söt men seg Hugo,
kom de hit och busade runt.
Efter att ha handlat lite mat utan att ha märkt av det jobbiga med att handla med barn,
den redan nämnde herrn hade superminne och kom ihåg prick allt jag bett
honom minnas att vi skulle handla då jag vet att mitt eget minne skrumpnat bort
(jag ska nog hyra ett litet barn som kan minnas allt åt mig, det vore greit), så gav vi oss ut på lövjakt.
Här hittade Hugo världens lövställe..
..dit sprang dom för att plocka. (Tror det kan ha varit här de hittade brännässlor,
jätteskönt när jag plockade upp löven ur påsarna sen. Jag lovar!)
Försökte mig på en bild med Hedvig, utan lyckat resultat. Många försök senare fick vi till det hyffsat.
(Ungefär 498 gånger senare, men det kvittar.)
Ungefär 7 av de kanske 100 löven användes till superfina teckningar.
Resten av dagen åt vi mat, busade och kollade på Bilar.
Försökte baka en kaka, men helt plötsligt var lägenheten rökfylld och kakan bränd,
ugnen hade magiskt nog höjt till 300 grader helt av sig själv.
Det är rart med barn!
Full fart.
Väntar på att mina söta små monster ska komma
för att tillbringa hela dagen innan jobb med dem.
Det ser ut att vara skönt ute så jag tror vi vänder direkt i dörren
för att handla lite lunch och sedan promenera ner till Hågestaön.
Men det beror på vad de vill göra givetvis.
Jag gillar att vi ska mysa hela dagen, det räcker för mig!
Senare väntas jobb med Petra. Halleluja!
Det var evigheter sedan sist så ni kan tro att det är på tiden.
Ska försöka komma ihåg att säga till henne att ta på sig springskorna,
för blir det minsta likt föregående helg behövs de!
Ha en bra dag gott folk!
Im sure I will.
Square.
Försäkringskassan har äntlige betalat ut mina pengar,
men inte efter något utlovat samtal som jag väntat på sedan en månad tillbaka.
Därav fick jag på tok för lite pengar, enligt mig och alla jag berättar för.
Det liknar mest ett skämt.
Ska bege mig ner på stan för att visa mamma och höra vad hon säger nu idag
när jag fått meddelandet på posten.
I övrigt är jag helt sjukt slö fortfarande.
Planen om att luncha struntade jag helt i idag och stannade istället i sängen.
Det är den här pressen och ångesten som lägger sig över mig.
Beslutsångesten. Usch.
Jag tappar helt all ork och lust att göra minsta lilla.
Nu måste jag åtminstone hoppa in i duschen och försöka fräscha till mig lite innan jobbet.
Ciao!
Som en orkan.
Det är mysigt att ha någon i lägenheten hela tiden, ja.
Men hon river fan ut mer än sjutton småbarn skulle kunna göra på sitt dagis
och jag lovar och svär gott folk att småbarnen är bättre att plocka undan efter sig!
Det river i kroppen då jag ser hur det ser ut och jag vill inte ens tänka på
hur småbarnsföräldrar har det. Eller ens sambosar - som mostra mi sa.
Nu diskar hon, äntligen, efter en timmes tjat.
Min pedantiska sida mår bra då.
Jobb. Sömn.
Ciao!
Vad jag vill och vad jag behöver?
Eller ens veta vad som är värt att satsa på.
Ännu värre är det när besluten ligger i mina egna händer,
då jag själv ska bestämma vad som komma skall.
När något ska avslutas eller påbörjas.
Jag är född med beslutsångest flytandes i blodet
och önskar nog mest av allt att vardagen vore lika enkel som i drömmarna.
Pilutta mig, för det är kört.
Mina planer måste snart bli till verklighet och jag måste bara välja rätt.
Om det vore lika enkelt som att hjälpa syrran att välja glasögon..
Jag vill så mycket att det skär i skinnet.
Att tankarna snurrar så att jag blir yr.
Så att jag inte vet vad jag behöver och vad jag måste.
Jag vill så mycket att jag nog vill glömma det.
Tänk om jag bara hade lite mindre fantasi.
Men jag börjar känna igen mig själv mer än på länge.
Då jag låtsas, då är jag glad. Precis som då, innan jag föll ner.
God natt.
Get out of the way.
Natten gjorde det helt omöjligt att sova.
Det där med att sova ut länge igår tog jag ordagrant
och det blandat med lite ångest och massa tankar
fick mig att ligga vaken halva natten att fundera.
När väckaren ringde 4 timmar senare ville jag inget annat än
att skjuta upp planerna med körskolan och Sara.
Men om något ska bli gjort funkar inte det!
Nya papper måste in och jag tänker bara vila en liten stund
innan jag beger mig ner på stan för syntest
(hoppas jag inte blivit blind, ibland känns det som så).
Tvätten måste bli färdig också, så jag har något att jobba i.
En helt vanlig dag med andra ord.
Förutom att lillasyster snarkar i soffan och det regnar utomhus.
Just ja. Om 2 veckor börjar vi med våra körkort. Passa er!
Filakia.
Mind your own business.
Man kan nästan tro att jag var den som slängde klackarna i taket igår.
Men inte det. Bara vansinnigt trött och i behov av sömn.
Jag gillar att lägga mig i sång jag inte har något att göra med.
Eller?
Några ord på vägen. Gör om, gör rätt.
Skulle ni förstå skulle förvåningen komma.
Det är inte alltid som det ser ut och människor har olika betydelse.
Vad du kan tro kan vara så långt ifrån sanningen som det går.
Det rör mig inte i ryggen. Men det är jobbigt att få idéer förstörda.
Att vara anonym kan vara en sak. Jag skulle ibland önska att vara en anonym person.
Få smyga omkring ifred och kolla på vad som händer i vardagen.
Inte leva mitt i den.
Lite så ska du också känna. Man är inte så anonym som man kan tro.
Dags att fräscha till mig och få lite frisk luft.
Lägenheten behöver också uppfräschning.
Min älskade lillasyster i all ära, men hon är inte lika duktig att plocka undan
som hon är att slänga fram..
Gilla, gilla, gilla.
Jag älskar att jag får en timme till på mig att sova imorgon.
Alla dagar borde vara byte till vintertid.
Linda-tumme-upp!
My way.
Fredagskvällen spårade helt och jag vaknade med 5 timmars sömn i kroppen.
Inte mycket att hurra över helt ärligt, men bättre än ingenting alls!
Vi hade roligt, dansade, sjöng, dömde och snackade skit.
Allt som hör till förstår ni det hann vi med.
And boy do I feel it today.
Helveteskväll på jobbet. Eller det var en överdrift.
Men jag hade det jag gjorde.
En ny grymt trevlig kvinna kom och hjälpte mig, dessvärre hade hon aldrig någonsin
serverat förut och en kväll som denna är inte det ultimata att komma in på då.
Men hon skötte sig bra och alla var nöjda. Halleluja!
Tanken var att jag skulle ut och svira även ikväll.
Men efter att ha sett kön utanför krogen på väg hem ångrade jag mig,
jag stannar i soffan med en påse doodles istället.
Är slut som artist i vilket fall som helst och min kropp cravar efter sömn.
Det bästa kan ju vara att må bra på söndagar!
Good night sweetheart.
Lil'sis.
Det är allt jag har att säga just nu.
Punkt.
Hej!