Hjälp.
Hjälp.
Sittandes här kan jag inte sluta fundera på vilken film denna låt kommer ifrån. Har fortfarande inte klurat ut det eller ens förstått om jag inbillar mig. Kanske är det bara en vanlig låt.
Men det är ännu en jag älskar. Made in the 80-s. I love it!
Journey - Don't Stop Believing
Var hör den egentligen hemma?
Sittandes här kan jag inte sluta fundera på vilken film denna låt kommer ifrån. Har fortfarande inte klurat ut det eller ens förstått om jag inbillar mig. Kanske är det bara en vanlig låt.
Men det är ännu en jag älskar. Made in the 80-s. I love it!
Journey - Don't Stop Believing
Var hör den egentligen hemma?
Med lite Loka så löser sig allt.
Äntligen känner jag mig lite mer pigg! Har sovit någon timme och druckit massor med Loka. Jag skulle nog kunna slåss för Loka på en öde ö, det är en av de bästa sakerna jag vet.
Skulle ha börjat göra mig i ordning för att gå till Angelica och David. Funderar på om jag kanske ska ta mig till krogen också, men det får bli ett senare projekt. Det är inte direkt så att jag har bråttom någonstans.
Börjar inte förrän klockan 6 imorgon, det är mäkta skönt. Jag har med andra ord hela dagen på mig att göra inget alls. Åh så skönt det ska bli!
Egentligen hade jag faktiskt velat åka ner till dig och härja i helgen putana mou. Så det så.
Fan, vad jobbigt det där med pengar är!
Jag vill vara rik.
Skulle ha börjat göra mig i ordning för att gå till Angelica och David. Funderar på om jag kanske ska ta mig till krogen också, men det får bli ett senare projekt. Det är inte direkt så att jag har bråttom någonstans.
Börjar inte förrän klockan 6 imorgon, det är mäkta skönt. Jag har med andra ord hela dagen på mig att göra inget alls. Åh så skönt det ska bli!
Egentligen hade jag faktiskt velat åka ner till dig och härja i helgen putana mou. Så det så.
Fan, vad jobbigt det där med pengar är!
Jag vill vara rik.
Jävla snorungar - ursäkta uttrycket.
Ibland kan man inte bli annat än jävligt irriterad. Kom nästan just hem från stan, där jag varit och handlat med Angelica och Hugo. Innan det jobbade jag, det gick undan även idag. Det är alltid lika skönt att gå ut genom dörrarna för dagen och veta att jag inte behöver komma tillbaka förrän imorgon. Det har varit en bra dag, egentligen är jag på riktigt bra humör. Så det så.
I vilket fall, varför jag är irriterad är för att jag har några snorungar (ursäkta uttrycket!) springandes i trappen. När jag rökt färdigt, lagt på med Johanna och i stort sett precis kommit in så plingade det på dörren. Jag öppnade såklart och där stod tre barn som stolta sålde majblommor. De frågade om jag ville köpa, men eftersom jag är grispank så frågade jag om de skulle vara ute länge ikväll. I så fall kunde de komma tillbaka så skulle jag köpa erbjöd jag, de svarade glatt ja och i mitt dumma huvud trodde jag minsann att de gick vidare. Men inte då. Fem minuter senare då jag precis slagit numret till Frida och skulle prata så började det plinga som tusan på dörren, inte bara en gång utan förmodligen 115. Jag ville bara gå och smälla upp dörren i ansiktet på dem och fråga vad fan de höll på med, men istället svalde jag min ilska och gick in i ett rum, stängde dörren och dumförklarade dem för Frida i telefonen. Där inifrån hörde jag sen hur de säkert stoppade in huvudet i brevinkastet och skrek : -HALLÅ! SKA DU KÖPA MAJBLOMMOR ELLER?
Vad fan liksom, får man vara så påfrestande? Jag ska aldrig skaffa ungar och om jag gör det så ska de fan inte få vara ute så de kan störa människor som mig. Haha.
No way!
Det har blivit dags att laga till någon middag, sedan ska jag och fröken Sundberg hitta på något givande och förhoppningsvis väldigt roligt. Det är svårt att skratta då man inte är med henne, det är ett som är sant. Kanske tar vi oss en öl på Impuls, eller så blir det kanske glass på berget? Haha. Ja jesus ja.
Förresten så hörde Josefin av sig igår. Jag blev så glad att jag höll på att hoppa ur byxorna. Det var längesedan vi hördes nu och jag ångrar att jag inte tagit pengar till mig tidigare så jag kunnat bege mig ner till Sthlm för att träffa både henne och Johanna. Hon är så glad, den där Ölandstösen att jag ler vid tanken på det. Inte går det att vara ledsen med henne inte. Klackarna i taket!
Ett gott skratt förlänger livet.
Så sant som det var sagt.
I vilket fall, varför jag är irriterad är för att jag har några snorungar (ursäkta uttrycket!) springandes i trappen. När jag rökt färdigt, lagt på med Johanna och i stort sett precis kommit in så plingade det på dörren. Jag öppnade såklart och där stod tre barn som stolta sålde majblommor. De frågade om jag ville köpa, men eftersom jag är grispank så frågade jag om de skulle vara ute länge ikväll. I så fall kunde de komma tillbaka så skulle jag köpa erbjöd jag, de svarade glatt ja och i mitt dumma huvud trodde jag minsann att de gick vidare. Men inte då. Fem minuter senare då jag precis slagit numret till Frida och skulle prata så började det plinga som tusan på dörren, inte bara en gång utan förmodligen 115. Jag ville bara gå och smälla upp dörren i ansiktet på dem och fråga vad fan de höll på med, men istället svalde jag min ilska och gick in i ett rum, stängde dörren och dumförklarade dem för Frida i telefonen. Där inifrån hörde jag sen hur de säkert stoppade in huvudet i brevinkastet och skrek : -HALLÅ! SKA DU KÖPA MAJBLOMMOR ELLER?
Vad fan liksom, får man vara så påfrestande? Jag ska aldrig skaffa ungar och om jag gör det så ska de fan inte få vara ute så de kan störa människor som mig. Haha.
No way!
Det har blivit dags att laga till någon middag, sedan ska jag och fröken Sundberg hitta på något givande och förhoppningsvis väldigt roligt. Det är svårt att skratta då man inte är med henne, det är ett som är sant. Kanske tar vi oss en öl på Impuls, eller så blir det kanske glass på berget? Haha. Ja jesus ja.
Förresten så hörde Josefin av sig igår. Jag blev så glad att jag höll på att hoppa ur byxorna. Det var längesedan vi hördes nu och jag ångrar att jag inte tagit pengar till mig tidigare så jag kunnat bege mig ner till Sthlm för att träffa både henne och Johanna. Hon är så glad, den där Ölandstösen att jag ler vid tanken på det. Inte går det att vara ledsen med henne inte. Klackarna i taket!
Ett gott skratt förlänger livet.
Så sant som det var sagt.
Det är såhär verkligheten ser ut - mitt liv utan någon romantiserad låtsasvärld - och jag blir arg av att tänka på det!
Jag blir så arg - hjärtat vill hoppa ur kroppen och falla isär. Det är svårt att förstå hur någon kan bete sig som han gör och nästan alltid gjort mot sina egna. Några värdefulla år hade vi allt, sedan tog det plötsligt slut. Bara sådär. Det är lätt att ta på sig skulden, men är det verkligen rätt när känslan av att inte trivas infinner sig. Då står det inte rätt till. Som barn vet man varken ut eller in och saker kan vara nog komplicerade ändå.
En gång är ingen gång brukar man säga, men då allt upprepas ännu en gång vad finns det att skylla på då?
Att bearbeta utan att ens veta vad som ska lagas i själen kan vara svårt och även idag finns det dagar då jag funderar i timmar på vad som egentligen skett. Varför det blev som det blev och varför han anser att det inte ens är värt att hålla kontakten. Min stolthet är för stark och jag anser att det inte är mitt problem, jag är inte den som går miste om att se min egen växa upp. Jag är inte den som går miste om att lära ut rätt och fel - finnas där när det behövs och ge kärlek. Jag är den som missat allt detta, den som aldrig riktigt förstått och därför skjutit undan det till den mörkaste vrå som finns inom mig. Den döda zonen, där det jag helst inte vill veta av lagras.
När är det rätt tid att släppa taget helt och hållet?
Det vore dumt av mig att påstå att jag aldrig tänker på honom, visst gör jag det. Fastän det inte ens skiljer mer än någon mil i avstånd är det flera ljusår mellan oss. Jag har inga svar att ge när någon frågar med tanke på att vi nästan aldrig hörs. Nu är jag vuxen, men tar mig aldrig tid till att höra av mig. Vad skulle det göra för skillnad egentligen, då inte intresset funnits tidigare kommer det förmodligen inte infinna sig nu heller. Jag låter det hellre vara än att bli besviken.
Är det inte meningen att man ska lära sig av sina misstag?
Jag vill bara skrika och skälla då jag ser hur det utvecklar sig, än en gång. Det finns inga ord som kan trösta - jag vet precis varför tårarna rinner ner för hennes kinder. De går inte att stoppa. Känslan går inte att beskriva och jag kan inte trösta henne. Det skär i mig, jag vill linda om och ta hand om. Visa att jag finns här för det är sådant hon behöver mig för. Blod är tjockare än vatten och det medför även massor med elaka ord. Inget betyder egentligen något förutom att jag älskar dig lillasyster. Hon håller räkningen på dagar, sedan han sist gav ifrån sig ett livstecken och kom nu upp till 53 dagar. Det finns så många frågor jag skulle vilja ha svar på, det finns förmodligen minst lika många från henne. Vi kommer nog aldrig få veta varför det blir som det blir. Varför han beter sig som att han glömmer, det är som att han inte orkar längre och därför släpper taget och låter oss falla fritt. Ner i en grop full av funderingar, som till slut gör en galen och tär sönder hela den skyddande muren. Det brister till slut och tårarna vill aldrig sluta rinna. Aldrig kommer vi få veta varför det är för jobbigt att ta sitt ansvar, vad som ger honom rätten att sluta höra av sig. Hennes ilska har precis öppnat och visat sig, medan min bara glöder. Det var längesedan jag orkade engagera mig, det ger mig ändå inget. Sanningen svider men behövs för att få mig att sluta drömma. Jag valde min egen väg och efter det tappades greppet helt och hållet, hur kommer det sig? Betyder det att bara för att jag inte vill infinna mig i skogen, där jag inte hör hemma, så finns det ingen mening att ens ringa mig, om bara för ett samtal på några minuter. Höra hur jag mår, vad jag gör. Jag förstår inte. Jag kan inte annat än att fortsätta fantisera om vad som egentligen blivit fel. Är han rädd? Går det att vara nervös för att kontakta sina egna? Glöms vi bort med vilje? Är det bara vi som funderar på vad som gått snett? Inser han att det blivit fel, att han att faktiskt gjort fel? Jag är arg och mina försvinner därför in i mina tankar..
Vad vet jag. Jag kanske har helt fel samtidigt som han sitter och skyller på oss. Men det finns det ingen rätt till, man kan inte skylla på barn. Aldrig, aldrig, aldrig.
Vill jag ens veta varför det inte anses vara värt att kontaktas?
Det enda jag är helt säker på och som jag ska göra mitt bästa att hålla är att -
JAG SKA ALDRIG GÖRA SAMMA SAK MOT MINA EGNA!
JAG ÄLSKAR DIG LILLASYSTER!
En gång är ingen gång brukar man säga, men då allt upprepas ännu en gång vad finns det att skylla på då?
Att bearbeta utan att ens veta vad som ska lagas i själen kan vara svårt och även idag finns det dagar då jag funderar i timmar på vad som egentligen skett. Varför det blev som det blev och varför han anser att det inte ens är värt att hålla kontakten. Min stolthet är för stark och jag anser att det inte är mitt problem, jag är inte den som går miste om att se min egen växa upp. Jag är inte den som går miste om att lära ut rätt och fel - finnas där när det behövs och ge kärlek. Jag är den som missat allt detta, den som aldrig riktigt förstått och därför skjutit undan det till den mörkaste vrå som finns inom mig. Den döda zonen, där det jag helst inte vill veta av lagras.
När är det rätt tid att släppa taget helt och hållet?
Det vore dumt av mig att påstå att jag aldrig tänker på honom, visst gör jag det. Fastän det inte ens skiljer mer än någon mil i avstånd är det flera ljusår mellan oss. Jag har inga svar att ge när någon frågar med tanke på att vi nästan aldrig hörs. Nu är jag vuxen, men tar mig aldrig tid till att höra av mig. Vad skulle det göra för skillnad egentligen, då inte intresset funnits tidigare kommer det förmodligen inte infinna sig nu heller. Jag låter det hellre vara än att bli besviken.
Är det inte meningen att man ska lära sig av sina misstag?
Jag vill bara skrika och skälla då jag ser hur det utvecklar sig, än en gång. Det finns inga ord som kan trösta - jag vet precis varför tårarna rinner ner för hennes kinder. De går inte att stoppa. Känslan går inte att beskriva och jag kan inte trösta henne. Det skär i mig, jag vill linda om och ta hand om. Visa att jag finns här för det är sådant hon behöver mig för. Blod är tjockare än vatten och det medför även massor med elaka ord. Inget betyder egentligen något förutom att jag älskar dig lillasyster. Hon håller räkningen på dagar, sedan han sist gav ifrån sig ett livstecken och kom nu upp till 53 dagar. Det finns så många frågor jag skulle vilja ha svar på, det finns förmodligen minst lika många från henne. Vi kommer nog aldrig få veta varför det blir som det blir. Varför han beter sig som att han glömmer, det är som att han inte orkar längre och därför släpper taget och låter oss falla fritt. Ner i en grop full av funderingar, som till slut gör en galen och tär sönder hela den skyddande muren. Det brister till slut och tårarna vill aldrig sluta rinna. Aldrig kommer vi få veta varför det är för jobbigt att ta sitt ansvar, vad som ger honom rätten att sluta höra av sig. Hennes ilska har precis öppnat och visat sig, medan min bara glöder. Det var längesedan jag orkade engagera mig, det ger mig ändå inget. Sanningen svider men behövs för att få mig att sluta drömma. Jag valde min egen väg och efter det tappades greppet helt och hållet, hur kommer det sig? Betyder det att bara för att jag inte vill infinna mig i skogen, där jag inte hör hemma, så finns det ingen mening att ens ringa mig, om bara för ett samtal på några minuter. Höra hur jag mår, vad jag gör. Jag förstår inte. Jag kan inte annat än att fortsätta fantisera om vad som egentligen blivit fel. Är han rädd? Går det att vara nervös för att kontakta sina egna? Glöms vi bort med vilje? Är det bara vi som funderar på vad som gått snett? Inser han att det blivit fel, att han att faktiskt gjort fel? Jag är arg och mina försvinner därför in i mina tankar..
Vad vet jag. Jag kanske har helt fel samtidigt som han sitter och skyller på oss. Men det finns det ingen rätt till, man kan inte skylla på barn. Aldrig, aldrig, aldrig.
Vill jag ens veta varför det inte anses vara värt att kontaktas?
Det enda jag är helt säker på och som jag ska göra mitt bästa att hålla är att -
JAG SKA ALDRIG GÖRA SAMMA SAK MOT MINA EGNA!
JAG ÄLSKAR DIG LILLASYSTER!
Alla har vi våra hemligheter.
Det är en ny dag och jag är ruskigt sliten. Jag börjar att ogilla de här dagarna, då jag varit vaken sent och dessutom inte druckit någon alkohol. Av någon konstig anledning mår jag alltid piss dagen efter, ännu värre än riktig bakfylla nästan. Förmodligen på grund av att det inte finns något dovt moln som döver allt, varenda känsla skär rakt in. Just nu har jag träningsvärk i vänster arm, eftersom jag är på tok för otränad för vad man bör vara egentligen. Efter någon timmes fatservering liknade min arm mest en vibrator och det känns idag kan jag lova. Förkylningen har tagit tag riktigt i mig och jag kan bara hoppas på att den inte bryter ut helt och hållet, jag behöver varenda slant jag kan få och måste därför jobba som bara den i veckan. Just nu så har den erövrat mina öron, huvudet, halsen och inte ens näsan kittlas sådär som den gjorde igår, nu värker den mest och väntas på att bli snyten var femte sekund. Jag orkar inte med sånt!
Jag har funderat en del och tro det eller ej, börjat överväga en annan lösning. Vad det gäller vill jag helst inte ta upp just nu, eftersom det i så fall ska bli någon sorts överraskning. Man vet aldrig vad som händer, jippi yey oh!
I'll do it my way.
Jag har funderat en del och tro det eller ej, börjat överväga en annan lösning. Vad det gäller vill jag helst inte ta upp just nu, eftersom det i så fall ska bli någon sorts överraskning. Man vet aldrig vad som händer, jippi yey oh!
I'll do it my way.
Gnag stilla sönder mig.
Hemma från jobbet, åtminstone för en stund. Det där gnagande jag nämde förut verkar vara trötthet och huvudvärk. Illamående och yrsel. Jag kopplar inte till vad som är fel, måhända har jag ätit något jag inte borde eller så är det min egen kropp som spelar mig ett spratt. Såhär sliten har jag inte varit på länge, utan förklarlig anledning. Ska försöka sova en timme och sedan bege mig upp för arbete än en gång denna dag. Jag behöver pengarna, jag kan inte bli sjuk och det är inte ens roligt att sitta hemma. Det som vanligtvis brukar hjälpa, frisk luft, får mig bara att må ännu sämre idag. Hujedamig!
Känslor är ett underskattat kapitel av mig. Varje dag får de mig att fundera och jag är nästan lite rädd för vad svaret ska bli.
Hur ska jag någonsin kunna förklara allt?
Känslor är ett underskattat kapitel av mig. Varje dag får de mig att fundera och jag är nästan lite rädd för vad svaret ska bli.
Hur ska jag någonsin kunna förklara allt?
Problematiken med att mixa och matcha allt som ska få plats i väskan.
Jag börjar bli sjuk. Halsen är helt torr och svider så fort jag gör något som får den att röra på sig, eller hur man nu ska förklara det. Jag vill inte bli förkyld och jag hoppas innerligt mycket att det bara är en engångsförteelse som kommer ha försvunnit imorgon. Det räcker med sjukdomar för i år, nu vill jag bara att solen ska komma.
Jag hittar så underbara outfits överallt hela tiden som jag bara måste beställa. Ska sätta mig ner och ta mitt förnuft till fånga här på morgonen för att se vad som verkligen kan passa och inte. Det är onödigt att släpa med sig kläder ner till Grekland bara för att inte använda dem, så det hoppar jag nog över.
Jag hittar så underbara outfits överallt hela tiden som jag bara måste beställa. Ska sätta mig ner och ta mitt förnuft till fånga här på morgonen för att se vad som verkligen kan passa och inte. Det är onödigt att släpa med sig kläder ner till Grekland bara för att inte använda dem, så det hoppar jag nog över.
Mörkertalet är för stord och matematik har aldrig riktigt varit min starka sida.
Det börjar märkas att tiden snart tar slut. Jag känner det inom mig och alla känslor börjar hoppa runt i magsäcken. Frågorna är många och svaren står inte upp till mina krav. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket att hinna med, pengarna måste räcka och jag det finns massor att slösa dem på. Någon Spara, som i Lyckoslanten-tidningarna från barndomen har jag aldrig varit. Jag liknar mer den ohälsosamma Slösa som äter godis tills hon blir knubbig och inte kommer ha ett sparkapital till hands när hon väl blivit vuxen och ska köpa hus, bil och allt det som ibland behövs.
Det är på väg att bli tid för mig att göra mig färdig för kvällen, jag börjar förvisso inte innan nio men det är bättre att vara färdig i tid än att behöva hålla på och stressa till sista sekund. Jag ser fortfarande fram mot att jobba och det är såna kvällar det verkligen är roligt. Att jag får stå ut med schlagerfestivalen på tv är en annan femma, men det är sånt man får ta. Det gäller att inte vara så kräsen här i livet, som jag redan sagt.
Trevlig helg!
Love.
Det är på väg att bli tid för mig att göra mig färdig för kvällen, jag börjar förvisso inte innan nio men det är bättre att vara färdig i tid än att behöva hålla på och stressa till sista sekund. Jag ser fortfarande fram mot att jobba och det är såna kvällar det verkligen är roligt. Att jag får stå ut med schlagerfestivalen på tv är en annan femma, men det är sånt man får ta. Det gäller att inte vara så kräsen här i livet, som jag redan sagt.
Trevlig helg!
Love.
Allt blir till en röra inom mig, på grund av några toner som spelar känslorna ett spratt.
Så är helgen här igen, vädret har varit toppen hela dagen och allt är egentligen bara underbart.. Man ska inte vara så kräsen, kanske fick jag höra det för få gånger under min uppväxt. Kanske är jag på tok för kräsen för att egentligen överleva bland tristessen som vardagen brukar bjuda på. Kanske är allt tankar inom min som spelar spratt och får mig att fundera alldeles för mycket. Jag är en tänkare, så har det alltid varit och så kommer det förmodligen alltid att fortsätta. Det händer att det läggs ner alltför stor vikt på saker som egentligen behövs, speciellt nära mig. Spontanitet är något jag älskar och jag önskar att jag kunde ge den mer tid. Planering är inte min starka sida, alltid blir något fel. Men sådär riktigt spontan är det svårt att vara, jag har en förmåga att väga för- och nackdelar fram och tillbaka, det går fort men ändå så görs det. Ja, en tänkare kan inte släppa taget helt.. Oftast försöker jag följa det som jag alltid hört, gör det som först slår dig och håll dig till det som känns rätt. Ja, mammor kan nog ha rätt ibland, tyvärr verkar min mamma ha det mest jämt och det finns alltid något som jag måste vara beredd på att äta upp. För att inte vara så kräsen ser jag verkligen fram mot att jobba imorgon, passet på morgonen är jag inte så uppladdad för men kvällspasset kommer dock bli überroligt om jag får bestämma. Det är dags att leka barkvinna igen och tänk att jag trivs med det!
I never meant to cause you trouble.
I never meant to cause you trouble.
Vad som helst kan börja lysande och sluta i total katastrof.
Det är redan lördag eftermiddag, och att jag hann med så himla mycket på förmiddagen märks inte längre. Nu har jag sovit bort några timmar och känner mig helt mosig i kroppen, jag vet dessutom att Frida med Co. ska börja festa inom kort och jag skulle ha gjort det bra genom att vara i någorlunda tid för en gångs skull. Moster med barn har ännu inte kommit hem och jag sitter fortfarande här med hunden, men det kvittar egentligen för nu är de hemma så snart att jag faktiskt kan ge mig av om jag känner för det. Måste bara vakna till liv så ska jag nog vara på g.
Jag hatar garderobsproblemet, det där då den är överfull men man
har inget att ha på sig.
Herregud liksom, vad ligger problemet i egentligen?
Jag måste börja söka genom min snarast för att hitta något som åtminstone ser någorlunda okej ut för kvällen, haha. Önska mig lycka till för jag kan banne mig behöva det. Jag vill ha mina nya kläder nu!
Girl's just wanna have fun.
Jag hatar garderobsproblemet, det där då den är överfull men man
har inget att ha på sig.
Herregud liksom, vad ligger problemet i egentligen?
Jag måste börja söka genom min snarast för att hitta något som åtminstone ser någorlunda okej ut för kvällen, haha. Önska mig lycka till för jag kan banne mig behöva det. Jag vill ha mina nya kläder nu!
Girl's just wanna have fun.
Sömngrus och envisa åsnor, tänk så det kan bli.
Det är dags för en sån som mig att kila till sängs,
jag må erkänna att det känna mäkta löjligt.
Men skit i det då man har sovgrus i ögonen
och
då hela kroppen skriker efter några timmars sömn.
Ett besök i Helgum tär på krafterna.
Imorgon ska jag göra allt i min makt för att få Bjoern att stanna hemma,
wish me luck.
Han är envis som en åsna,
men jag är värst.
Det var allt för idag, god natt och adjö.
You'll think of me.
jag må erkänna att det känna mäkta löjligt.
Men skit i det då man har sovgrus i ögonen
och
då hela kroppen skriker efter några timmars sömn.
Ett besök i Helgum tär på krafterna.
Imorgon ska jag göra allt i min makt för att få Bjoern att stanna hemma,
wish me luck.
Han är envis som en åsna,
men jag är värst.
Det var allt för idag, god natt och adjö.
You'll think of me.
You lucky bastard.
Dagen blev inte riktigt som förväntat, jag hade planerat så mycket
tänkt träffa en del och inte alls sysselsatt mig med vad jag gjort.
Smällarna av att dricka flera koppar kaffe på i stort sett tom mage
har fått mig att bestämma mig för att börja morgondagen med te istället.
Nu, efter lite mat och en hel del vila mår jag dock bättre.
Inte för att någon lär ha oroat sig, men ändå. Haha.
Jag skjuter upp mina planer till imorgon och känner mig grovt sugen på lite vin.
Jag hoppas på bättre sömn inatt så jag tar mig upp i ottan imorgon
för att rasta hund, äta frukost och slippa hänga fram datorn
hela morgonen istället för att gå och jobba.
Jag är en lat människa, det kan jag inte neka till.
Imorgon har jag bestämt mig för att hälsa på min farmor,
vilket var evigheter sedan. Något som påpekats ett antal gånger.
Det ska bli roligt att träffa henne igen, det är en speciell känsla
det där att träffa någon man tycker om men som man nästan aldrig ser.
Goodnight And Go - Imogen Heap
Har av någon oförklarlig anledning snurrat i mitt huvud ett tag nu.
Av fel människa kan detta lätt missuppfattas, så svaret är nej,
det beror inte på dig.
Den är helt enkelt genial och jag gillar den!
De verkar vara nästa stora grej..
Så, nu säger jag godnatt och går.
Jag är usel på att koka kaffe i perkulator eftersom det blir alldeles för starkt
och
att kräkas är inte min grej!
tänkt träffa en del och inte alls sysselsatt mig med vad jag gjort.
Smällarna av att dricka flera koppar kaffe på i stort sett tom mage
har fått mig att bestämma mig för att börja morgondagen med te istället.
Nu, efter lite mat och en hel del vila mår jag dock bättre.
Inte för att någon lär ha oroat sig, men ändå. Haha.
Jag skjuter upp mina planer till imorgon och känner mig grovt sugen på lite vin.
Jag hoppas på bättre sömn inatt så jag tar mig upp i ottan imorgon
för att rasta hund, äta frukost och slippa hänga fram datorn
hela morgonen istället för att gå och jobba.
Jag är en lat människa, det kan jag inte neka till.
Imorgon har jag bestämt mig för att hälsa på min farmor,
vilket var evigheter sedan. Något som påpekats ett antal gånger.
Det ska bli roligt att träffa henne igen, det är en speciell känsla
det där att träffa någon man tycker om men som man nästan aldrig ser.
Goodnight And Go - Imogen Heap
Har av någon oförklarlig anledning snurrat i mitt huvud ett tag nu.
Av fel människa kan detta lätt missuppfattas, så svaret är nej,
det beror inte på dig.
Den är helt enkelt genial och jag gillar den!
De verkar vara nästa stora grej..
Så, nu säger jag godnatt och går.
Jag är usel på att koka kaffe i perkulator eftersom det blir alldeles för starkt
och
att kräkas är inte min grej!
Vissa saker får jag nog aldrig reda på.
Vem bajsade egentligen på balkongen?
Det är en fråga som fortfarande kvarstår.
Jag är mycket nyfiken på svaret och vill ha det nuw!
Hur skönt kan det egentligen vara att torka sig på ett balkongräcke?
Vad fan liksom.
Det är en fråga som fortfarande kvarstår.
Jag är mycket nyfiken på svaret och vill ha det nuw!
Hur skönt kan det egentligen vara att torka sig på ett balkongräcke?
Vad fan liksom.
Immunförsvaret står på noll.
Jag lyckas ta mig fan jämt, nu när jag skulle ha börjat jobba idag så kan jag inte. För jag har dragit på mig en jävla feber. Det finns inte annat att göra än att stanna hemma och hoppas att jag blir frisk inom kort. Det känns dock inte som att det är en vanlig förkylning på väg, det börjar likna hur jag mådde i Sälen ifjol. När jag inte kunde röra på mig utan att gråta och hade konstant huvudvärk i över 4 dagar. Det är bland det värsta jag någonsin varit med om och jag vill inte känna så igen.
Grekland blir ett kaos. Nu har jag förberett mig på att det mesta kommer vara fixat, men så är det nog inte ändå. Jag måste skaffa mig ett jobb och är vansinnigt nervös över att det inte kommer gå och jag blir tvungen att lämna ön inom en vecka eller något. Förhoppningsvis löser det sig med lite hjälp av min gamla chef, jag ska nog skicka iväg ett till mail till honom nu när jag fått svar..
Jag vill vara frisk!
Grekland blir ett kaos. Nu har jag förberett mig på att det mesta kommer vara fixat, men så är det nog inte ändå. Jag måste skaffa mig ett jobb och är vansinnigt nervös över att det inte kommer gå och jag blir tvungen att lämna ön inom en vecka eller något. Förhoppningsvis löser det sig med lite hjälp av min gamla chef, jag ska nog skicka iväg ett till mail till honom nu när jag fått svar..
Jag vill vara frisk!
Väck mig med värk.
Magvärken har fortfarande inte släppt - nu ska jag sova ett tag och hoppas på att den försvinner.
Gör den inte det så skippar jag träningen ikväll,
jag vägrar träna om jag har såhär ont. Det är det inte värt.
Då väntar jag hellre tills jag vant mig med att äta maten och inte känner såhär längre.
Vad har jag gjort med mig själv?
Say, Say, Say - Hi-tack
Det är en av mina nya favoriter.
Gör den inte det så skippar jag träningen ikväll,
jag vägrar träna om jag har såhär ont. Det är det inte värt.
Då väntar jag hellre tills jag vant mig med att äta maten och inte känner såhär längre.
Vad har jag gjort med mig själv?
Say, Say, Say - Hi-tack
Det är en av mina nya favoriter.
Wish me luck.
Dra mig baklänges - det är jobbigt att kliva upp då man knappt har sovit.
Idag är den första dagen på mitt nya liv och jag tänkte att då kan det passa att kliva upp
i någorlunda tid för att få något gjort. Först måste jag hjälpa mamma, hämta någon tidning, några grejer och fixa lite. Sedan är det dags att slänga ihop min första frukost. Allt jag gör nu gör jag för första gången.
Jesus Amalia, jag vill att det här ska gå som smort.
Är tvungen att ringa Norrlands Miljövård också, mina tidrapporter är slut och jag måste ha nya igen innan det är för sent banne mig!
God morgon!
Idag är den första dagen på mitt nya liv och jag tänkte att då kan det passa att kliva upp
i någorlunda tid för att få något gjort. Först måste jag hjälpa mamma, hämta någon tidning, några grejer och fixa lite. Sedan är det dags att slänga ihop min första frukost. Allt jag gör nu gör jag för första gången.
Jesus Amalia, jag vill att det här ska gå som smort.
Är tvungen att ringa Norrlands Miljövård också, mina tidrapporter är slut och jag måste ha nya igen innan det är för sent banne mig!
God morgon!
Var hör jag egentligen hemma - när tankar kan ställa till med så mycket?
Jag är för trött för att tänka, speciellt eftersom jag just hade lagt ner möda att skriva ett inlägg som verkligen behövdes, som var jag och som kändes mer än det mesta.
Nu är det dags att det händer något snart. Det är tid att ta saken i egna händer och skapa lite action.
Vissa saker vill man inte veta och vissa saker mår man bra av att veta.
Medlidande har jag tonvis av och det kommer ut kvickt, men till vilken nytta?
Minnen, musik, kärlek, vänskap. Det finns många olika saker som gör livet värt att leva.
Sophies Modes snack om att mode, skönhet och diverse annat skulle vara det som får våra liv fulländade kan de köra upp någonstans. Don't get me wrong, allt är olika från person till person och jag behöver min lilla bit av dessa saker även jag. Men jag har hellre min musik, kärlek, vänskap och mina minnen. Det finns många olika saker som gör mitt liv värt att leva.
Allt går inte att köpa för pengar, fastän det kan verka så.
Gör oss alla till miljonärer så blir vi lyckliga och ska aldrig mer klaga. Tough luck.
Det går inte att köpa lycka genom nya bröst, en ny bil, hund, vita tänder, manikyrer, pedikyrer, sex och allt annat som går att få tag på med lite cash. Det är ingen nyhet men folk verkar inte ha förstått det riktigt än.
Pengar gör oss inte lyckligare, de gör bara problemen mindre - för en sekund.
De kan inte trolla bort förlorad självkänsla, de kan inte läka hjärtesår, de kan inte ge mig självinsikt.
Jag behöver hitta allt sådant själv, giv mig styrka!
Livet är hårt, det går inte att komma ifrån och alla hinner bli sårade på vägen.
Man kan inte annat än att vänja sig och anpassa sig.
Vad händer då när man trampat fast i ett träsk och inte tar sig loss?
Tears Don't Fall - Bullet For My Valentine
Går det att sammanfatta bättre än med ett ord.
Stackare.
Stackars mannen med medaljen som putsar sina minnen, i Lasses låt.
Jag är en kvinnlig version utan medalj, men som ändå frenetiskt putsar mina minnen.
Något stackars vet jag dock inte om det finns.
Stackars pojken som söker uppmärksamhet och slutar i fängelse.
Stackars den som går fel och sluter sina ögon i hopp om frid.
Stackars barnet vid vägen som söker lycka hos gamla bilar och äldre män.
Stackars du som vill hitta en väg att gå med fastnar i vardagens tristess.
Det finns så många att tycka synd om.
Stackars barnen i Afrika som lever utan vare sig mat och vatten men med desto mer HIV.
Vissa har det värre än andra, men smärta gör även ont i oss på olika sätt.
Ett brustet hjärta kan skära lika mycket som en motorsåg genom knät.
Sad but true.
Jag har tappat känslan och vet inte varför jag sitter här längre,
jag är för trött för att hjärnan ska fungera och slänger ur en massa idioti
som egentligen inte spelar någon roll.
Sådant som jag egentligen tjänar på att kapsla in och hålla för mig själv.
Håll dina vänner nära och dina fiender närmre!
Jag pratade med Maja idag. Men hennes telefon dog mitt i och samtalet tog slut, hon hann dock bli arg på mig för att jag missar studenten och vår reunion i Malung i juni. Förlåt! Vissa chanser får man bara en gång och har man tur kanske två, i've gotta go! Har dessutom pratat med Elin (a.k.a Slynan) ikväll, hon var salongsberusad, satt i spritstugan vilket är mitt gamla näste och yrade. Jag vill att det ska vara början av mars nu! Ibland behöver man ha människor nära och jag behöver er för att fungera. Jag saknar er så det är vansinnigt! Nu har jag varit redo för nya, galna äventyr med er länge, det händer alltför sällan nu.
Det är uppenbart att jag inte trivs med livet i Sollefteå - vad gör jag egentligen här?
Missuppfatta mig inte, allt jag har här uppskattar jag extremt mycket.
Jag älskar min familj och mina vänner utöver allt annat. Vad vore livet utan dem?
Kunde jag skulle jag mer än gärna skriva en bok med flera sidor om var och en av dem,
en bok som alla kunde läsa för att förstå vilka underbara människor ni är.
Men jag kan inte sammanfatta allt som behövs,
det är en sådan klyscha men de går helt enkelt inte att beskrivas med alla ord i världen.
De måste upplevas och var och en är en upplevelse för sig!
Det finns nära vänner precis som det finns bekanta.
Jag älskar er alla av hela mitt hjärta och är pinsamt lycklig att jag känner er alla.
De som bör känna ta åt sig vet förhoppningsvis vilka de är,
jag är dålig på att visa min uppskattning. Jag är medveten om det.
Det är en av mina svagheter, en enorm svaghet.
Allt guld i världen går inte upp mot min familj och mina vänner!
Jag är en lyckligt lottad människa!
Det går inte att ta ifrån mig.
"Du är mitt lyckopiller med alla dina stygga kommentarer"
- Madde
"Tack, du ska få en stor prick i himmelen! Du är bäst.. osv."
- Emelie
Det går inte annat än att skratta och bli glad över vad jag har
och att man faktiskt lyckas göra något rätt ibland.
The Scientist - Coldplay
Den kan inte nämnas tillräckligt många gånger och just idag är den tillägnad familj och vänner!
Tack.
Nu är det dags att det händer något snart. Det är tid att ta saken i egna händer och skapa lite action.
Vissa saker vill man inte veta och vissa saker mår man bra av att veta.
Medlidande har jag tonvis av och det kommer ut kvickt, men till vilken nytta?
Minnen, musik, kärlek, vänskap. Det finns många olika saker som gör livet värt att leva.
Sophies Modes snack om att mode, skönhet och diverse annat skulle vara det som får våra liv fulländade kan de köra upp någonstans. Don't get me wrong, allt är olika från person till person och jag behöver min lilla bit av dessa saker även jag. Men jag har hellre min musik, kärlek, vänskap och mina minnen. Det finns många olika saker som gör mitt liv värt att leva.
Allt går inte att köpa för pengar, fastän det kan verka så.
Gör oss alla till miljonärer så blir vi lyckliga och ska aldrig mer klaga. Tough luck.
Det går inte att köpa lycka genom nya bröst, en ny bil, hund, vita tänder, manikyrer, pedikyrer, sex och allt annat som går att få tag på med lite cash. Det är ingen nyhet men folk verkar inte ha förstått det riktigt än.
Pengar gör oss inte lyckligare, de gör bara problemen mindre - för en sekund.
De kan inte trolla bort förlorad självkänsla, de kan inte läka hjärtesår, de kan inte ge mig självinsikt.
Jag behöver hitta allt sådant själv, giv mig styrka!
Livet är hårt, det går inte att komma ifrån och alla hinner bli sårade på vägen.
Man kan inte annat än att vänja sig och anpassa sig.
Vad händer då när man trampat fast i ett träsk och inte tar sig loss?
Tears Don't Fall - Bullet For My Valentine
Går det att sammanfatta bättre än med ett ord.
Stackare.
Stackars mannen med medaljen som putsar sina minnen, i Lasses låt.
Jag är en kvinnlig version utan medalj, men som ändå frenetiskt putsar mina minnen.
Något stackars vet jag dock inte om det finns.
Stackars pojken som söker uppmärksamhet och slutar i fängelse.
Stackars den som går fel och sluter sina ögon i hopp om frid.
Stackars barnet vid vägen som söker lycka hos gamla bilar och äldre män.
Stackars du som vill hitta en väg att gå med fastnar i vardagens tristess.
Det finns så många att tycka synd om.
Stackars barnen i Afrika som lever utan vare sig mat och vatten men med desto mer HIV.
Vissa har det värre än andra, men smärta gör även ont i oss på olika sätt.
Ett brustet hjärta kan skära lika mycket som en motorsåg genom knät.
Sad but true.
Jag har tappat känslan och vet inte varför jag sitter här längre,
jag är för trött för att hjärnan ska fungera och slänger ur en massa idioti
som egentligen inte spelar någon roll.
Sådant som jag egentligen tjänar på att kapsla in och hålla för mig själv.
Håll dina vänner nära och dina fiender närmre!
Jag pratade med Maja idag. Men hennes telefon dog mitt i och samtalet tog slut, hon hann dock bli arg på mig för att jag missar studenten och vår reunion i Malung i juni. Förlåt! Vissa chanser får man bara en gång och har man tur kanske två, i've gotta go! Har dessutom pratat med Elin (a.k.a Slynan) ikväll, hon var salongsberusad, satt i spritstugan vilket är mitt gamla näste och yrade. Jag vill att det ska vara början av mars nu! Ibland behöver man ha människor nära och jag behöver er för att fungera. Jag saknar er så det är vansinnigt! Nu har jag varit redo för nya, galna äventyr med er länge, det händer alltför sällan nu.
Det är uppenbart att jag inte trivs med livet i Sollefteå - vad gör jag egentligen här?
Missuppfatta mig inte, allt jag har här uppskattar jag extremt mycket.
Jag älskar min familj och mina vänner utöver allt annat. Vad vore livet utan dem?
Kunde jag skulle jag mer än gärna skriva en bok med flera sidor om var och en av dem,
en bok som alla kunde läsa för att förstå vilka underbara människor ni är.
Men jag kan inte sammanfatta allt som behövs,
det är en sådan klyscha men de går helt enkelt inte att beskrivas med alla ord i världen.
De måste upplevas och var och en är en upplevelse för sig!
Det finns nära vänner precis som det finns bekanta.
Jag älskar er alla av hela mitt hjärta och är pinsamt lycklig att jag känner er alla.
De som bör känna ta åt sig vet förhoppningsvis vilka de är,
jag är dålig på att visa min uppskattning. Jag är medveten om det.
Det är en av mina svagheter, en enorm svaghet.
Allt guld i världen går inte upp mot min familj och mina vänner!
Jag är en lyckligt lottad människa!
Det går inte att ta ifrån mig.
"Du är mitt lyckopiller med alla dina stygga kommentarer"
- Madde
"Tack, du ska få en stor prick i himmelen! Du är bäst.. osv."
- Emelie
Det går inte annat än att skratta och bli glad över vad jag har
och att man faktiskt lyckas göra något rätt ibland.
The Scientist - Coldplay
Den kan inte nämnas tillräckligt många gånger och just idag är den tillägnad familj och vänner!
Tack.
Bråttom, bråttom.
Sitter och slänger i mig frukost, har bråttom som tusan! Börjar jobba om en halvtimme uppe på Remsle, det vill säga, andra sidan stan. Hej hopp! Jag ser inte fram mot att gå upp dit idag igen, men vad gör man inte för att tjäna pengar.
Har sovit värdelöst inatt, helt värdelöst. Låg sömnlös mellan halv tolv och tre, halv fyra någongång.
Aldrig har jag väl varit så rastlös som då.
Jag är som en barn på julafton!
Har sovit värdelöst inatt, helt värdelöst. Låg sömnlös mellan halv tolv och tre, halv fyra någongång.
Aldrig har jag väl varit så rastlös som då.
Jag är som en barn på julafton!
Dumheter.
Jag hoppar omkring på moln känns det som, det går inte att beskriva hur jävla uppåt jag är just nu.
Men jag har svårt att sitta stilla, det är ett som är säkert.
Lyssnar på massor av gammal musik som gör att det spritter i magen av skratt, men nu blev jag plötsligt jävligt röksugen. Det är dumt det där att röka, problemet är bara att det är så jävla svårt att lägga av.
Egentligen är det allra största problemet viljan och just att det är så socialt att röka, det går inte att komma ifrån. Jag hatar dock alla moralkärringar och gubbar för övrigt som ska komma och lägga sig i med att säga att man kan dö osv. Jag är väl för fan inte helt hjärndöd, jag är väl medveten om vad jag utsätter min kropp för och det är mitt eget problem. Det finns ingen som kan få mig att sluta om inte jag själv vill det heller, så är det bara. Jag kan dock erkänna att jag tänkt på det några gånger, egentligen fler än några, men det rinner alltid ut i sanden.. Äh, någon gång så tar jag mig förmodligen i kragen och slutar med dumheterna. Men inte ännu.. En cigg på det här så!
Sluta röka, börja kröka! -
Som kära My så vackert skrev på min julklapp.
Problemet är dock att jag gör båda, haha.
Men jag har svårt att sitta stilla, det är ett som är säkert.
Lyssnar på massor av gammal musik som gör att det spritter i magen av skratt, men nu blev jag plötsligt jävligt röksugen. Det är dumt det där att röka, problemet är bara att det är så jävla svårt att lägga av.
Egentligen är det allra största problemet viljan och just att det är så socialt att röka, det går inte att komma ifrån. Jag hatar dock alla moralkärringar och gubbar för övrigt som ska komma och lägga sig i med att säga att man kan dö osv. Jag är väl för fan inte helt hjärndöd, jag är väl medveten om vad jag utsätter min kropp för och det är mitt eget problem. Det finns ingen som kan få mig att sluta om inte jag själv vill det heller, så är det bara. Jag kan dock erkänna att jag tänkt på det några gånger, egentligen fler än några, men det rinner alltid ut i sanden.. Äh, någon gång så tar jag mig förmodligen i kragen och slutar med dumheterna. Men inte ännu.. En cigg på det här så!
Sluta röka, börja kröka! -
Som kära My så vackert skrev på min julklapp.
Problemet är dock att jag gör båda, haha.
Jag lägger ner verkligheten för ett tag.
Det blir ingen film, inte än på ett tag i alla fall. Datorn vill inte som jag vill och därför lägger jag ner. Jag ska nog ta mig hem till mamma snart, jag är trött på det här nu. Jag är trött var jag än är. Det är lätt att klaga, det har jag märkt, men desto svårare än det att vänja sig och bli nöjd med var man hamnar. Det har jag också märkt. Nu vill jag sova, länge! Att komma bort från verkligheten är något jag verkligen behöver nu - det kan inte hjälpas.
Tid faller hårt -
tårar likaså.
Tid faller hårt -
tårar likaså.