I wake to you.
Söndagen har varit skön.
Jag fick extrema cravings efter min prins när jag läste boken inatt.
När jag vaknade imorse var de nästan borta, men inte riktigt.
Jag drog ut på tiden, duschade och försökte hitta kläder i en inte så längre populär garderob.
Ge mig pengar och en ny garderob, helst imorgon. Den som gör det får en kyss!
När jag kommit överens med kläderna promenerade jag bort till mina monster.
A.k.a prinsen och prinsessan. Där fick jag kramar, pussar och en hel del bråk.
Mer envisna barn kan man leta länge efter. De har karaktär och jag älskar dom!
¨
Hedvig pratar i meningar, på bara de här sista två veckorna när jag inte träffat henne har hon börjat med det.
Jag är sjukt imponerad. Så fort jag tjänat ihop en massa dricks förtjänar hon den där söta jeansjackan.
Man kan inte vara gudmor utan att skämma bort dom inte.
Sedan åkte jag upp till mamma på berget där jag blev bjuden på middag.
Jag är bortskämd! Nu ska jag försöka hitta ett gott recept som hon kan bjuda på nästa helg.
Det för att hon gett mig en alldeles egen prins, i form av en groda, som nu pryder min balkong.
Utemöbler och lite blommor är allt som fattas mig nu.
Ikväll kan jag sova gott.
Filakia polla!
Blow you off.
Men inom en timme var problemet löst och jag kunde känna mig lugn.
Det var extremt lugn med gäster så istället för att serva folk städade vi en del.
Det är just vad jag har på schemat imorgon med. Städa, städa, städa.
När praktikanter kommer mår jag nästan dåligt, i och med att de förväntar sig jätteroliga saker,
typ som att prata med människor, bära tallrikar och så vidare.
I verkligheten är det ingenting i närheten. Där gäller städning, påfyllning, sortering..
Allt det tråkiga som ingen vill göra hemma, det gör jag på jobbet.
Sedan kommer det roliga. När man tar hand om människor och får dem att bli glada.
Beslutsångest deluxe var min fiende och jag gick hem bara för att.
Men planer ändras kvickt och nästan lika snabbt var jag nere på stan med en öl i handen
och en syster vid min sida. Vi dansade, men jag kände mig gammal och nykter.
Klockan 02.34 släckte jag lampan efter att ha läst några kapitel i min bok.
De där 40 åren passar nog rätt bra ändå. Pinsamt!
No love, no glory.
Easy, breezy, saturday.
Saturday.
Jag är helt off, även fast jag hade väldigt trevligt igår.
På jobbet blev jag bortskämd och hade roligt.
I vanlig ordning gick jag in i väggar och slog armen och ben blå,
det är en skada jag har. Jag gör mig alltid illa på något vis.
Extra för kvällen var att jag klämde tummen mellan en drickaback och en besticklåda.
Höjden av klantighet står jag oftast för!
Efter jobbet bestämde vi att bränna dricks så vi ringde efter hjärtat.
Vi tog oss till en pub där vi drack ljummen rosé och ett helt okej rödvin,
samtidigt som vi gungade i takt med låtar på repeat och försökte överrösta volymen.
Det är kört att sitta och småprata på en krog i den här lilla stan.
Ikväll är det Nina som jobbar igen och det verkar som vi får det rätt lugnt.
Därför planerar jag att städa hela baksidan av restaurangen, från topp till tå.
As we all know gillar jag nu att städa så jag ser faktiskt fram mot det!
Filakia!
I ren protest.
Lägenheten är hyffsat ren.
När jag tänker efter är det allt jag gör om dagarna,
sover, jobbar, fikar, städar och dricker vin.
Jag har blivit prick så vuxen som jag en gång ville,
men nu vet jag inte om jag gillar det?
Hur som haver.
För att dra ner på vuxenfaktorn har jag inte klätt på mig än,
jag har inte ens borstat tänderna.
Först ska jag äta lunch, sedan gör jag allt sånt i stress alldeles innan jobbet.
I ren protest för att inte vara så vuxen alltså.
Ikväll ska vi även dricka billigt mousserat, eller rödtjut. Vad som än känns ungdomligast.
Till och med after work känns vuxet. Det här ska jag ändra på.
Ciao!
After work.
Glasmästeriet slamrade och levde om, det var soligt i mina ögon
och jag kunde helt enkelt inte somna om.
När jag var som närmast åkte de bekanta iväg till det allra jobbigaste man kan behöva göra,
och efter det kunde jag inte ens försöka somna om.
Jag tänker på er alla!
Om några timmar är det arbete på schemat.
Först tänkte jag faktiskt slå igång hög musik och städa i lägenheten.
Trots att ett test på facebook igår visade att jag är 40 år gammal, egentligen.
Jag bestämde mig då att inte städa på över en månad, men to be honest.
Det funkar inte. Jag hatar att komma hem till en stökig lägenhet!
Tvångstankar efter väggsmällen.
Ikväll kör vi after work med fröken Sörlin.
Jag håller tummarna för en massa dricks, för satan i gatan, jag är pank efter alla räkningar!
Filakia polla!
Weightwatcher.
Hela dagen hängde jag och Anna på stan,
vi fikade, strosade i affärer, skvallrade, kollade på folk, fikade lite mer och blev lätt rastlösa.
En helt typiskt tjejdag med andra ord!
Kvällen var extremt lugn och jag har släpat fötterna efter mig.
Eller det är väl kanske inte helt sant.
En del fick jag gjort och sedan fick jag gäster som jag pratade med länge länge.
Imorgon är det samma gäst som jobbar, nämligen Anna.
Efter jobbet kör vi after work, möjligtvis med mousserat.
Jag är sugen på vin redan ikväll, synd att vi drack upp allt i tisdags jag och Sandra.
Lite mineralvatten får duga så länge.
Nu ska jag bli trött och tänka på er alla.
Det är en jobbig dag för många av mina vänner imorgon. Ni är i mina tankar!
Filakia polla!
Thursday morning.
så när telefonen ringer för bokningar med allergier är jag helt lost.
Jag måste börja kliva upp klockan 7 för att få igång rösten och hjärnan
innan första samtalet trillar in.
It makes me look stupid.
Hur som haver.
Solen skiner idag och ingen är gladare än jag!
Jag håller tummarna för att det kommer hålla i sig hela dagen lång.
Helst hela helgen. I så fall öppnar jag uteserveringen!
Nu ska jag ner i tvättstugan för att bli färdig där,
sedan är det fika med fröken Sörlin på schemat.
Ciao!
Alla döljer vi något.
Det skär i hjärtat och jag drar in luft, snabbt och länge.
Lika fort som det kommer går det över och jag undrar om panikångest kan vara i små doser?
Men sedan kommer jag på bättre tankar,
för något som panikångest har jag inte längre. Och inte vill jag mer heller.
Det är nog bara tankar och längtan efter allt det som jag har, men ändå inte har.
Mitt liv förr var fartfyllt och smockat med älskade människor som jag levde loppan med.
Nu börjar jag känna mig gammal. Don't get me wrong.
Jag älskar faktiskt att bara dricka rödvin, ta det lugnt 48 helger av 52, umgås med mamma,
lyssna på bra musik och städa varenda söndag.
Men spänningen som jag förr hade, osäkerheten, ovissheten om vad som kom näst.
Den kan jag fortfarande längta efter! Det där gräset är aldrig grönare, synd att man alltid tror det.
På tal om gammal.
Jag höll på att svimma igår när jag kollade i spegeln, för 702 gången den dagen
och insåg att jag har fått rynkor runt munnen när ansiktet är avslappnat.
Inga rökrynkor inte, utan skrattrynkor.
Fan jag är 22! Jag måste ha ett jävla roligt liv.
Wake-up-call.
Mest för att vi inte setts på väldigt länge och för att vi behövde avreagera oss.
Från punkt a till b och sedan rakt tillbaka till oss utan förklaring.
Inga detaljer, men väldigt konstigt.
Hur som helst.
Jag kom hem för en stund sedan och nu sitter jag här och inser att jag måste städa.
Det får nog vänta. Först måste jag göra mig i ordning och få ordning på garderoben.
Nu är jag konstant kontaktbar genom arbetet och det kan bli tufft, jag som aldrig hör telefonen i vanliga fall.
Därför stannar jag nog hemma större delen av dagen.
Shoppingbegäret har vaknat och jag kollar efter kläder.
Nu jävlar ska jag shoppa loss!
Filakia!
Kook.
Imorgon sticker chefen och jag kör skeppet under tiden.
Hade hoppats på en ledig dag innan, men det verkar jag varit ensam om.
Hur som haver.
Kvällen igår var extremt lugn. Nästan sådär att det är jobbigt att jobba.
Jag blir så trött och slut när det inte finns något meningsfullt att göra.
Bläddrade i kataloger och planerade en del.
Men som alltid. Vi får se.
Nu är det morgon och jag har varit vaken i ungefär en timme.
Jag kan inte längre sova på mornarna och det gör mig ingenting.
Det är underbart att inte vara helt slut hela tiden!
Ciao!
Blåsfisk.
Hör ni det gott folk?
Putsa fönster på jobbet en söndag. Det är som att jag tappar greppet igen!
När jag var färdig begav jag mig hem till mor där vi åt grillat och kramades med Xigge.
Han är hemma igen min älskade hund och jag hoppade av lycka när jag fick mammas meddelande.
"Vi har hittat Xigge!" - så löd det och jag berättade det för nästan alla jag känner.
Helgen har varit lång och vi har haft det vi har gjort till och från.
Igår var det provning och glada människor att prata och ta hand om.
Veckan framför mig är full, mestadels av jobb. Helst lite sol också.
Fröken Sörlin kommer hem ifrån Åre och lovar att jobba fredag, jag blev glad.
Hon är min och Fredrics drömdate för helgen. Vi kommer ha roligt!
Nu är vila på schemat. Jag är seg.
Ciao!
Vi börjar om igen.
Helgen har bara börjat för mina vapendragare och medmänniskor.
Det har den för mig också, på ett brutalt sätt.
Nu börjar solen komma fram och jag vill inte vara inomhus och äta gammal luft.
Jag vill ligga och lapa sol, gärna med familj och vänner eller en bra bok.
Sedan vill jag ta en promenad innan jag går hem
och myser på balkongen tills det är för kallt för att sitta ute.
Riktigt så är det inte.
Om en timma måste jag bege mig till jobbet och då stannar jag inne ända tills dess.
Går jag ut och njuter blir jag bara ännu mer bitter när jag sedan måste gå in.
Min älskade hund Xigge har fortfarande inte kommit hem.
Nu börjar det sjunka in. Jag är fortfarande hård, man tar sig mycket längre då.
Men innerst inne är jag lika ledsen som alla andra. Jag vill att han kommer hem.
NU!
Dags att göra någon nytta. Typ ta på ett ansikte och lite kläder.
Ciao!
Oh what a night.
Vrooom. Vrooom. Smack-Bang-Krash-Hejhå. Vrrrrooooom. Vrrrrrrrrrooooooooomm!
Där har ni ljuden som väckte mig 07.42 den här morgonen. För mig är det okristligt tidigt.
Efter en stund hämtade jag sovmasken och försökte bittert somna om, men det var hopplöst.
Då jag började fundera på om de hittat hem vår bortsprungna hund var jag tvungen att kliva upp och ringa hem.
Än har han inte kommit hem och ju mer jag tänker på min övertygelse att han inte kommer tillbaka,
desto mer vill jag verkligen att han ska hitta hem ifrån berget.
Man ska inte låta hundar springa fritt, åtminstone inte våra!
Jag får för mig att han har känslor och längtar hem, känner sig övergiven och ensam.
Det är för mig omöjligt att tro att han blivit ett rovdjur som äter det han hittar, mammas ord.
Han är en snäll hund som säkert är svag av hunger nu och ligger under en gran för att bli hämtad.
Tankarna är nog något ungefär som, stackars mig, ingen vill ha mig, kom och hämta mig!
Yyyyyyl.
Min älskade lilla Xigge. Spring till ett hus och stanna där så de kan ringa polisen.
Medium ska man nog inte lita på, den min moster ringde igår sa att han skulle vara tillbaka inatt eller idag.
Det är han inte. Jag vill nästan gråta en skvätt!
Even if it's going wrong.
Sol gör mig lycklig, vädret är på min sida idag.
Har spenderat mesta delen av dagen i telefonen för skvaller och rådgivning.
En del saker behöver man ventilera och få någon annans tankar om,
då är det skönt att ha kära människor i närvaron eller att vara någons kära människa.
Hur som. En lösning måste tina fram och jag förstår frustrationen.
Tvättstugan är inte min vän däremot, den var fullt belamrad fortfarande.
Jag klev i arg-ansiktet och slet och rev i grejer. Jag behöver tvätta.
Det är inte okej att vara smutsig på jobbet. Jag hatar att vara smutsig.
Just därför städade jag lägenheten i väntan på att allt ska torka.
Nu är det dags för en omelett och en dusch. Sedan ska jag svänga mig ner till stan.
En mjukglass är fan på tiden, kvitta hur onyttigt det är.
Jag mår bra av glass!
Sömnen är tillbaka. Jag somnade i tid, eller ja, och vaknade klockan 9.
Dum som jag är vill jag alltid dra på mig. Men till slut var jag uppe och jag mår bra av den här rytmen!
Filakia polla!
En dag senare.
Jag är kär i soffan och en del ledsen över att jag bränt sönder den,
ännu mer ledsen över att MIO inte berättar för mig hur det ska gå.
Jag väntar på svar tills imorgon, sedan ringer jag upp dem igen.
Allt som kan gå fel har gått fel, men jag äter mina satsumas och funderar på att sova.
Då känns allt bra igen. Kan jag sluta röka kan jag tydligen sluta med allt.
Nu var det över en vecka utan godis, lyssna på den gott folk, en vecka är länge i min värld!
En vecka utan godis är inte bara länge, det är en evighet.
Jag tänkte att jag skulle tvätta nu när jag kom hem men tji fick jag.
Samma tvätt som imorse är kvar i stugan och jag blir helt tokig.
Imorgon är det jag som kliver upp tidigt och hivar ut den, för jag måste tvätta!
Jag kan bli arg, jag också. Nu smäller de smällare.
Jag hoppas jag kan sova ändå, för medicinen börjar försvinna ur mitt system och jag älskar det!
Filakia polla!
Count me in.
Jag vaknade av åska imorse, är det något jag avskyr är det åska!
Det gör mig till fem år och barnsligt rädd igen,
jag minns det som igår hur man slet ut alla sladdar och hade extremt tråkigt när det åskade.
Lite som långfredagen, fast fler än en gång om året.
Men den som väckte mig imorse är ingenting i jämförelse med de stormar jag upplevt i Kerkyra.
Efter dem är jag löjligt löjlig som ogillar de vi har i Sverige. Barnlekar!
Känner mig sugen att luncha. Men det får vänta någon dag.
För det första är jag pank, men det hindrar mig inte, det finns däremot väldigt få som har tid.
Istället tänkte jag tvätta, men samma kläder som i förrgår är kvar där nere!
What to do, förutom att bli lite irriterad?
Så jag köpte mig lite hårfärg istället. Flinten (läs det blonda) börjar komma fram.
Sedan ska jag sätta in pengar på kontot så jag kan betala mina räkningar på endast 7400:- som jag har kvar.
Kräks på räkningar!
Nu blev jag sur. Då behöver jag frukost.
Ciao!
18th.
Det vackra vädret har dragit lång väg och nu väntar visst regn har jag hört.
Idag gör det mig ingenting, jag känner att jag kan behöva lite regn,
känslan av felande och att allt jag rör vid vänder taggat utåt är tillbaka.
Fortfarande har jag inte läst symptomboken om min medicin, det kanske är dags.
Hur som haver. Jag mår bra, men känner att regn kan ta bort ganska många lager skinn.
Som en orm som ömsar kropp och blir som ny, flera gånger om.
Natten har varit god mot mig, jag somnade efter två och fick sova ända till halv 10.
Tanken var att jag skulle tvätta, men det blev inget av idag igen.
Av 4 personer i ett hus, varav 2 jobbar borta och ändå är det alltid någon där.
Jag ska kanske städa lite. Det har jag inte gjort sedan i onsdags.
Ciao!
It's all sunny.
Jag älskar verkligen vädret vi har i luften just nu.
Under helgen älskade jag det också,
ända tills jag var tvungen att sitta inomhus och vänta på folk med kocken.
Vi blev rätt bittra när alla människor gick till parken för att äta glass,
och nästan ännu mer bittra när det började lukta grillat.
För att säga det rätt med hans ord, det är såna dagar man önskar att man hade ett annat jobb.
Helt sant.
Nätterna har varit konstiga. För det första verkar jag tappat förmågan att smälta mat.
När jag för tredje gången på två månader fick upp det jag ätit för timmar sedan,
kanske är det kyckling jag inte tål, kanske är det stress, magkatarr, kanske är jag döende?
Ni fattar grejen. Jag smälter inte maten, den kommer upp och sedan mår jag som en stjärna igen.
Är det inte underligt?
Natten till idag däremot var vidrig, jag kunde inte somna förrän runt 2.
Satte mig inte vid någon dator i ren protest, ändå somnade jag inte.
Hur som haver. I ynka 4 timmar orkade jag ligga och vrida på mig.
Klockan 6 gav jag upp och kollade lite på tv, läste lite bok, och klockan 9 lyckades jag somna om.
I en timme. Jävla jippiyayey! Jag är övertygad om att mina beslut ibland är rätt dumma..
Som man bäddar får man ligga eller hur var det? Kanske är dags att ge upp min revolt från medicinen.
Eller så börjar jag sova med ansiktsskydd.
Nu ska jag njuta en stund till i det fina vädret.
Sedan bjuder jag lillasyster och Kattis på mat. Gott!
Twisted.
Ny dag, nya möjligheter med massor av sol!
Min plan var att tvätta arbetskläder när jag vaknade nu på morgonen,
men det sket sig rätt rejält.
Tur att det finns extrakläder må jag säga, så får det bli i helgen minsann.
Idag väntar jag på att MIO ska ringa för att ge mig domen om soffan,
måste jag gå via försäkringen eller kan jag betala på egen hand.
Det vill säga om det är massor med pengar billigare än självrisken!
Min soffa är fin, men den tappade en del av sin charm när jag brände den..
Jävla pappskalle!
Utmattningen var ett faktum och jag sov, om än oroligt, hela natten.
Planerna för helgen är få men jag väntar tålmodigt ändå.
Som ett slag i magen böjer sig verkligheten dagligen och jag får aldrig riktigt fäste.
Tänk er att använda flip-flops i såpvatten, lite så glider jag omkring och det gör mig orolig.
Om jag inte fastnar snart, hur länge ska jag behöva vänta?
Fast, vad väntar jag på och varför kan vi inte alltid må som geléhjärtan och kärlek?
I ren protest är jag ensam, självständig och lite mer ensam. Här finns inget för mig.
På med solskensleende, yta och redo för en ny dag.
Filakia polla!
Pow-pow.
Jag förstår inte riktigt hur jag ska bära mig åt, men jag börjar bli lite galen!
Allt gick som smort i vilket fall och det var varmt.
Vi har roligt, det behöver jag nog aldrig mer berätta igen. Men jag är glad för det!
Natten är här sedan länge, men jag är fast i datorn.
Nu måste jag slita mig, gå och sova och försöka få lite ro.
Det här utan medicin känns redan jobbigt, men det är perioden ur hoppas jag.
Kalla mig dum som försöker på egen hand, jag vet inte vad farbror doktor säger,
man jag känner att jag behöver komma ifrån den.
Redan känner jag mig lite mer som mig själv, den jag minns att jag var.
Det kan ha med sommaren att göra. Men jag skrattar, skrattar och skrattar gott.
Länge händer det också. Och oftare än på mer än ett halvår.
Att ha känslor på mute funkar inte.
Jag hejar på Ellen som åker till Norge för att spela handboll!
Mina älskade syskon. Dom är underbara!
Lycka till Ellen! Jag tänker på dig.
Och Malin, kom hem och umgås lite.
Filakia!