Silke.
Helt fullt upp har jag haft på sistone. Jag tog mig som bekant till S-vall och där shoppade jag!
Så nu ser lägenheten ut som kaos och jag trivs inte alls speciellt bra i det.
Förhoppningsvis löser sig allt ikväll. Eller imorgon.
Allra först ska jag till min lilla kusin Michaela som fyller 16 idag.
Grattis!
Igår fick jag hem det fenomenala programmet Spotify.
Än så länge har jag bara positivt att säga om det.
Jag återkommer så fort det ser någorlunda vettigt här.
Tills dess ska jag kolla på filmer som Dirty Dancing,
den ser jag nu och då känns allt helt plötsligt lite bättre.
Halsen gör inte ens lika ont.
Jag blir minst lika kära i Patrick Swayze som jag var när jag såg den 10 ggr i veckan.
För cirka 14 år sedan.
Filakia polla!
Back where you belong.
Det har varit dåligt med tid över, då jag jobbat konstant.
Så känns det i alla fall. De senaste två dygnen har jag jobbat, bakat, städat och sovit.
Inget att klaga på med andra ord eftersom de är de saker jag gillar nästan mest.
Dessvärre har jag gått och blivit dyngdålig, huvudet sprängs, jag har skator i halsen och så rinner näsan.
Tack och lov för apotekets nya regler och därav också supertrevliga människor som hjälper en!
Allt de säljer på tv är inte trams minsann, jag blev rekommenderad Otrivins nässpray mot rinnsnuva,
eftersom en av de värsta saker jag vet är att snörvla hos gästerna när jag serverar dem.
Och hör och häpna gott folk, men den fungerade verkligen!
Jag trodde knappt på det själv när näsan slutade med dumheterna.
Så nu är det dags för ett sprut till och sedan ska jag sova!
Tidigt imorgonbitti måste jag kliva upp och göra mig redo för en dag i affärer.
Mamma hämtar mig och Mona klockan 9 och då beger vi oss till IKEA.
Jag hoppas jag hittar vad jag vill ha.
Ha en underbar söndag!
Kalinixta!
No need for words.
Nu ligger jag inlindad av trötthet på grund av min käre vän medicinen,
men redan innan dess mådde jag gott.
Det spelar ingen roll hur mycket som gått emot mig en dag som denna,
allt löser sig i slutändan ändå!
Lovely.
Fick ett superfint julkort från N.Y igår om jag inte redan berättat det.
Så nu är det jag som skickar koftan som väntat i ett år, pronto!
Jag har dessutom lyckats posta adressändrings-brevet,
och så ringde jag Telia igår. Om jag inte nu redan berättat det med.
Jag blir så disträ när jag tagit dessa piller, hela hjärnan är inlindad i bomull.
På tal om det. Bomull är min allra värsta och äckligaste fobi. Ljudet gör mig illa, på riktigt!
Inget IKEA förrän på söndag blir det heller.
Men det kanske är bäst så för oss alla.
Imorgon är det däremot en heldag på jobbet.
Med andra ord är det dags för mig att sova!
Kalinixta!
And remember, you are wonderful and life is wonderful!
Normal.
Jag kan nu räkna till 5 gånger när jag fått höra att jag är lik Amanda Jensen,
men i en mörkhårig version.
Trams! Säger jag.
Himla skönt har det varit att enbart jobba lunch,
då jag åt så mycket fisk att jag inte ätit på resten av dagen.
Kanske inte det smartaste när jag faktiskt satt på lunchen och sa
att jag ska ta bättre hand om mig själv det här året.
Då menade jag att jag ska äta regelbundet och bättre, till exempel.
Jag har sån självdisciplin people, you want some?
Kvällen har jag spenderat med Mona.
Skönt att umgås med henne. Inget alls har vi gjort, men det har känts bra.
Pratat ihop oss en del angående Sundsvall och hon är med på vad jag menar.
Det känns bra att ha med henne, då har hon mer koll än vad jag själv kommer ha.
Så förhoppningsvis åker vi på fredag. Förhoppningsvis som sagt..
Nu slåss de på tv-n och det är dags för mig att sova!
Kalinixta
1 - 100.
Jag är lycklig över vänner, de måste vara de mest underbara som finns.
Ett endaste litet samtal med Mona och jag mådde bra igen.
Hon är som idomin för själen. Litet ryck på axlarna och en rad som, det behövde nog komma ut.
Sedan kändes allt på sin plats och jag är inte rädd för att krascha längre.
Händer det så är det så, men jag ska inte oroa mig för det i förväg.
Medicinen slank ner i lagom tid ikväll och jag börjar bli himla trött nu.
Det passar perfekt för jag jobbar lunch imorgon, vilket betyder tidig uppstigning.
Men innan jag sover ska jag äta en djungelvrål, röka en sista gång för idag och kolla på lite mer SATC.
Då mår jag bra!
Förresten skrattar jag ihjäl mig åt bilder Julia och hennes vän Frida laddat upp från Frankrike.
De är helt galna och kommentarerna gör att jag nästan kissar på mig.
Mer sånt. Jag väntar på äventyr!
Kalinixta!
Tillbaka på noll, på ett dygn.
Jag måste bli bättre på att komma ihåg min medicin!
Inte för att allt blir bättre av den, men jag känner mig nog stabilare när den tas regelbundet.
På gott och ont. För jag vill ju inte bli beroende av den, varken som människa eller personlighet.
Men den har gjort mig väl tidigare och nu är jag inne i någon sorts svacka,
då behöver jag den nog mer än jag gjort på länge.
Ångesten kom tillbaka i lördags. Varför kan jag inte sätta fingret på, inte heller hur.
Det fanns inget som hände eller sades för att det skulle bli så.
Den bara kom.
Humöret som svängt upp och ner hela tiden har varit nere på noll sedan dess.
Jag känner mig lättirriterad, arg och frustrerad. Men kan inte svara på varför.
Det är det jobbigaste! Att inte veta varför.
Minsta lilla motgång gör ont.
Som att jag inte kom iväg för att handla när jag ville, det känns som en stor förlust trots att jag vet hur litet det är.
Jag kan verka vara en bortskämd liten snorunge, det är jag medveten om.
Men när det känns som att allt jag försöker göra går emot mig blir jag förbannad!
Och rädd för den delen. Jag vill aldrig tillbaka i helveteshålet!
Därför undrar jag ofta, länge om jag kanske måste byta omgivning helt och hållet?
Nytt jobb, ny stad, nya människor.
Men svaret kan inte vara att fly hela tiden. Flänga omkring utan någon fast punkt i livet.
Jag vägrar tro att det är så! Även om det känns allra lättast ibland.
Nytt jobb känns långt borta, när jag faktiskt trivts så bra där tidigare. Och fortfarande gör.
Jag vet inte vad svaret på min ångest är, men jag vill att den ska försvinna.
Jävligt bittert.
Mysteriet.
Jag vet inte vad som hände med texten nedan.
Underligt.
Men det får vara, för jag hajar inte hur man ställer det tillrätta.
Dags för lite frukost och hopp om att få åka idag.
Annars åker jag för bövelen imorgon!
Men då ska jag tröstäta hela dagen idag.
Nu tror jag hustaket blåser av, vad hände med vädret egentligen?
Very well then.
Det verkar som mitt Sundsvall verkar gå utför!
Mamma ville visst inte för hon "hade inte tid", trams!
Alla har tid för lite IKEA, med eller utan pengar för den delen. Det är så trivsamt där att alla trivs!
Men så var det där med bil. För Mona följer mer än gärna med. Hon har dessutom inget problem att köra med släpvagn, och så får jag umgås lite med henne äntligen! Katching.
Jag ringde Peter för att höra om vi fick låna hans bil. Han kommer ändå ingenvart med den med sin brutna fot.
Det skulle gå bra, om det inte vore för att mammas bil ska in på service och de då kanske behöver hans. Så vi får se, han skulle ringa inom kort när han pratat med gubben.
Jävla typiskt!
Nu när jag kollat på möbler veckor i streck blir jag galen när inte huset ser ut precis som jag vill!
Ge mig alla möbler nu.
En annan sak var att jag visst tänkte sluta röka,
men inte förrän alla var slut.
Därav köpte jag inget nytt paket igår och rökte upp den sista igårkväll. Så nu är jag helt nipprig.
Och nu önskar jag att jag inte ens skrivit något här, för jag håller på att gå av med röksug!
Det är så jag vill ta mitt utsmetade ansikte till Konsum och köpa mig ett paket.
Men inte, inte än på några timmar i alla fall.
Jag skulle varit tyst. Då vet ingen om när jag misslyckats.
Ciao!
Irritationsobjekt.
Nu är jag hemma ifrån en sväng på stan.
Jag drack lite kaffe och trodde jag skulle bli pigg,
men ärligt blev jag mest frustrerad.
Av någon anledning kom vi in på just mina möbler och jag blir mer och mer sugen att åka, helst imorgon!
Men sen finns det vissa som inte förstår varför jag har så bråttom.
Då blir jag frustrerad.
Jag vill ha fint och mysigt, och det nu med en gång!
Hälsade på mamma en sväng och försökte övertala henne att följa med imorgon.
Vi får se hur det blir med den saken.
Sedan handlade jag mig en tröstätarglass och en tröst-tidning. Just in case.
Kollar på ett sista avsnitt av SATC för idag och sedan ska jag gå och jobba.
Det verkar bli lite folk och jag ska jobba med Nina.
Helst hoppas jag på en sen kväll = mer pengar för min del.
Vi får se vad som händer!
Annars tänker jag mest på Sandra som åker idag om jag inte missminner mig.
Jag hoppas hon kommer ha the time of her life och att hon gör allt jag inte skulle göra!
Filakia polla!
Från 1 till 100.
Det tråkigaste med mina älskade söndagar är att det är måndag igen dagen efter.
Som idag.
Första måndagen på året och min termometer utanför köksfönstret
måste vara paj där den står på -26 grader.
Jag gick ut och för skramla den tillrätta och kände att fy farao, det är nog minst -20 i alla fall!
Ikväll jobbar jag igen och innan dess hade jag tänkt försöka få lite gjort,
men så kom jag på att det är klämdag på stan och affärerna har inte öppet lika länge som vanligt.
Tanken var jag och moster med monster skulle åka och kolla på färg,
men nu när det är så kallt ute vet jag inte hur det blir.
Hennes stackars bil är igenfrusen och vill nog stanna så tills vädret blir varmare.
En dag denna vecka vill jag försöka åka till IKEA och handla lite saker också.
Jag önskar jag vore miljonär en liten sväng, för nu känner jag mig extremt pank!
Köper jag en trisslott idag kanske jag vinner..
Filakia polla!
Stackars mamma.
PS.
Mamma ringde just och berättade att de kommit hem till huset på berget.
Det är bra, då kan jag sova gott. När jag vet alla ligger hemma och sover tryggt, då sover även jag bra.
Men tålamodet när det gäller min mor försvinner rätt fort,
hon har ett sätt som kan få mig att gå ifrån lugn till fly förbannad på mindre än en millisekund.
Det är de där följdfrågorna och upprepningarna hon håller på med. Jag blir tokig!
Men det går över rätt snabbt.
Dessvärre får hon sig ganska många utskällningar, en del förtjänta. Andra inte.
Som nyss när hon gjorde mig irriterad. Jag skällde inte. Men röt litegrann.
Lite som en ettrig liten terrier.
Då är jag inte imponerad av mig själv, det är ett som är säkert.
Och det passar som inte in i mitt nya jag såhär nu i ett nytt år.
Det är dumheter jag ska ändra på, men först måste jag sova.
Imorgon ska jag nog träffas med morbror och familj som är hemma från Umeå, roligt!
Fräscht.
Den enda lediga dag jag verkligen kan lita på är den bästa jag har.
Allt jag tänkte göra blev gjort men inget mer.
Lägenheten är nystädad, jag har lagat mat och ätit frukt.
Var en snabb sväng på Konsum också för att köpa juice tills imorgon.
Utan Brämhults på morgonen blir jag rätt cranky.
Och det är ju rätt dumt att utmana ödet.
Men fy tjivens så kallt det är ute. När jag i fredags kom hem var det typ -14.
Nu lutar det mer åt -22. Egentligen kvittar det.
Allt ifrån -5 och neråt är inte okej!
Jag köpte mig lite goda nötter på Konsum som jag måste testa nu.
Och just ja, meducin! Jag glömmer så lätt bort den hela tiden.
Med andra ord.
Ciao!
Shoutout.
Nästan helt utan anledning för den delen.
Det är söndag för bövelen! Jag älskar söndagar!
Inte en vettig sak har jag gjort idag. Jag sov länge till att börja med.
Sedan åt jag frukost och drack juice, jag blir alltid glad av att dricka juice!
SATC går varm på tv-n, nu när jag fått en ny box måste jag gå igenom alla avsnitt igen.
Precis som jag gjorde när jag fick förra boxen.
Lite stressad blir jag då och då av att jag sitter här i pyjamas och luktar illa, men så kommer jag på bättre tankar.
Som att jag måste åka på IKEA inom kort, helst innan rean slutar.
Eller så gör jag som jag just gjorde och dammade av hela stället. Nu luktar det gott.
Och bättre ska det bli, efter ett avsnitt eller två ska jag dammsuga och torka golv.
Ikväll ska jag laga till mig pasta och sås på kyckling, champinjoner och andra godsaker.
Sedan ska här tändas ljus och bara njuta av livet och det nya året, bara för att jag kan.
Det här är en dag utan måsten och stress.
JAG ÄLSKAR SÖNDAGAR!
And the winner is.
Det var roligt, jag mådde okej. Men ändå slogs jag av små panikångest smällar.
Som små tomtebloss som blåste av igenom mig.
Jag skulle inte kunna förklara varför om jag så blev betald för det,
inte ens jag vet varför det hände. Eller vad som utlöser dessa känslor.
Kvällen var lugn, människorna var trevliga. Ändå mådde jag lite illa.
Den enda tanken som jag höll fast vid var att jag måste hitta ett nytt jobb inom kort.
Det behöver inte vara förrän kanske nästa månad eller nästa år, jag vet faktiskt inte.
Men innan jag kraschar igen måste jag ha kommit på några smarta svar.
Idag ska jag städa i min lägenhet, där jag trivs som tusan!
Vi skulle åka och köpa färg igår men affärerna stängde visst klockan 13.
Knasigt! Så det blev ingen färg och lägenheten får vänta i några dagar till.
Inga möbler innan färgerna är som de ska här inne.
Lite frukost på det här så!
FIlakia polla!
Like we stood still.
Jag har tänkt på en sak.
2008 kändes som ett år som stått stilla i mitt liv i jämförelse med de senaste åren innan.
Jag åkte ingenstans och tog inte för mig av kulturer och språk.
Hela året var jag hemma i Sollefteå, där jag jobbade utan tid för vare sig vänner eller familj.
På något sätt såg jag det annorlunda. När jag ändå är hemma spelade det ingen roll.
Jag hade ju varit borta så ofta att folk inte borde sakna mig även om de visste att jag bara inte hade tid för dem.
Men det visade sig att jag hade fel och jag måste lära mig att tänka om!
Är jag borta kan folk godta att man inte ses lättare än om man är hemma och aldrig har tid..
En annan baksida av allt jobb var när jag i slutet av juli kraschade totalt.
I efterhand känner jag mig lyckligt lottad att jag var hemma nära familj och vänner när det hände.
Trots att vänner även här inte varit delaktiga, då jag inte ville gnälla och lägga över problemen på andra.
Hade jag däremot åkt till Grekland och kraschat där hade nog allt blivit mycket hårdare än vad det nu blev.
Där finns inget begrepp som heter "gå in i väggen", det är ett påhitt enligt många där.
Där jobbar du hur sjuk du än är och hur dåligt du än mår.
Kanske hade jag aldrig låtit mig själv gå sönder om jag vore där?
Allt går att vrida på i många sätt, men svaren får jag aldrig.
2008 har varit ett år när det känts som om jag stått stilla.
Jag vet att det finns så många äventyr där ute, men jag har känt att jag behövt vila mig.
Landa ett tag för att möjligtvis ta mig iväg igen.
Den som lever får se!
Realitycheck.
Helt plötsligt är det lördag igen. Veckan har flugit förbi!
Det har varit skönt att vara hemma och sova i min egen säng faktiskt.
Men jag måste erkänna att jag saknar människor när jag vaknar,
även om jag är sur på mornarna är det mysigt att äta frukost med någon!
Eller som nu. Då jag önskar att jag var i fjällen för att ha någon frukost att äta.
Jag har gjort det till en vana, som kommer sluta abrubt nu när jag är hemma.
För köper jag hem frukost blir den bara dålig, eftersom jag i slutändan inte äter den.
Struntsamma. Jag yrar igen.
Idag åker möjligtvis jag och min moster utan monster för att kolla på färg.
Först har jag tänkt ringa hyresvärden och höra vad han säger om det hela.
Men jag hoppas han går med på det!
Som det är nu känns det väldigt kalt här. Kalt = kallt. Jag måste köpa möbler!
Om vi kommer iväg är det bara jobbet som väntar sedan.
Kommer vi inte iväg får jag hitta på något annat, vad det nu ska vara.
Städa möjligtvis? Fast det har jag hela dagen på mig att göra imorgon i och för sig.
Nu är det dags att hämta tvätten som är torr och väntar på mig.
Ha en underbar lördag!
Filakia polla!
Vinden har vänt.
Jag har hunnit med en del idag sedan sist ska ni veta gott folk.
Som sagt blev tvätten tvättad och nu väntar jag bara på att den ska torka.
Jag har hunnit packa upp och färgat håret, kollat på möbler och lite till.
Gick ner på jobbet för att höra den nyaste överasskningen och kan inte säga annat än:
Grattis Nina!
Där fick jag mat och så kollade jag på färg till lägenheten.
Imorgon tänkte jag försöka få tag i herrn som äger huset och höra om det går för sig att jag målar om.
Med egna pengar givetvis. Eller mammas & Peters pengar snarare eftersom jag fått presentkort.
Så det är bara att hålla tummarna!
Men jag tror det kommer gå bra så jag är mäkta laddad.
Räknade även ihop vad jag kommit mina nya saker hittills kommer kosta,
inte mindre än nästan 19000:- och det är exklusive blommor, hyllor, lampor osv.
Jippi! Jag får jobba häcken av mig januari ut.
Synd bara att det är jävla lugna månader framöver..
Nu ska jag ta ett meducinkur och kolla lite på SATC.
Tidigare kunde jag som sagt inte sova och det får jag igen nu. Tiodubbelt.
Jag är som en strandad val med nysattacker.
Säg inte att monstren smittat mig..
Hej på ett tag.
Bitter tjej.
Äntligen är jag hemma. Helt slut är jag.
Skulle sova en sväng men så kom jag på den briljanta idén att få lite tvätt tvättat så jag blir av med allt hundhår.
Så jag började pyssla med det istället och idén var briljant som sagt,
ända tills jag kom ner till tvättstugan och såg att ungefär samma tvättpåse som när jag åkte i söndags låg kvar.
Med andra ord har jag fortfarande inte fått något tvättat och inte sovit något heller för den delen.
Läs: Fortfarande bitter.
Istället för att bli på bra humör har jag beställt flyttanmälan för andra gången.
Denna gång genom bank-id. Jag har fortfarande inte lagt breven jag fick hem för två veckor sedan på lådan!
Så det känns säkrare att göra såhär. Då kanske det faktiskt blir anmält.
Sedan försökte jag beställa flytt på Telia vilket är lättare sagt än gjort.
Precis som förra veckan och veckan innan det står det på flyttsidan att systemet är paj, eller något.
Det är så jag tolkar det.
Så jag skickade iväg ett bittert mail och väntar nu på svar.
Ja, jag är bitter idag.
Måste sova en sväng tror jag. Det är fan inte mänskligt att vara vaken från halv fem på morgonen!
Aldrig ska jag skaffa en karl med såna vanor. En sån skulle jag aldrig se.
Minst till halv 10 vill jag ligga och dra mig, helst ännu längre..
Vad pratar jag om?
Nu är jag så trött så jag yrar.
Ingen jävla karl var det bestämt. Så det kvittar.
Adios!
Journey back home.
För jag ville inte egentligen.
Nu ska jag bara få henne att smälta för mig med och inte fly som pesten.
Jag och barn, vi är inte kompisar egentligen.
Hur som haver. Jag tog mig upp i ottan imorse.
Kvart över fyra ringde väckaren första gången, halleluja!
Helt jävla stendöd vad jag mina vänner.
04.35 lyckades jag dock ta mig upp ur sängen och försökte få mig färdig.
Lite sena var vi till bussen men den var ändå inte där i tid så jag hann med och på den.
Nu har jag spenderat 3,5 timme när jag försökt sova medan rygg och ben låst sig i diverse ställningar.
Det är fan i mig inte skönt att sova på bussar! Tåg är bra mycket bättre.
Men ändå har jag svårt för det.
Jag hatar när jag vaknar och hakan är nere vid knäna eller ännu värre, när jag vaknar av att jag snarkar.
Jävla snyggt!
Nu missade jag en förmodligen grym after-ski idag.
Men det känns skönt att slippa stressa hem imorgon för att jobba.
För jobba, det behöver jag. Listan för mycket mindre än allt som ska köpas till lägenheten är lång.
Och dyr!
Så, nu ska jag jobba ihjäl mig så jag får i ordning på torpet.
En timmes väntan kvar innan bussen tar mig hem till stan.
Jag hatar att vänta.
Ursäkta, jag är lite bitter idag. Trött.
Jag ska hoppa lite hage så tiden går fortare.
Ciao!
En lösning till alla problem.
Hedvig mår sämre och sämre och hon skriker som en gris när hon ska snytas!
Jag tycker så himla synd om henne, min lilla älskling.
Nu har jag dock kommit på en väldigt smart lösning på mitt pengaproblem,
hon ska ju vara min guddotter sägs det och jag har ett fadderbrev hemma.
Men jag vet inte alls om det stämmer, hon är mer förtjust i min styvfar Peter än i mig.
Så min lösning på problemet är att jag säljer fadderbrevet för 4000:- så är han helt plötsligt gudfar
och jag är en jacka och ett par skor rikare.
Fast jag tror inte han går med på det..
Vi försökte åka pulka när vi kom hem från att ha ätit våfflor.
Men både jag och moster måste väga lite för mycket, eller så var pulkorna värdelösa.
Jag fick lägga mig på mage och försöka flyga som en säl, samtidigt som jag stötte fram mig i sidorna.
Ändå kom jag ingen jävla vart! Så jag gav upp och gick in..
Nu har jag skalat potäter. Allt för att Peter ska smälta och ge mig en present. I form av en jacka.
Fast tjata har jag slutat, det är inte värt det har jag märkt.
Äh. Nu vill jag att mamma och moster ska komma hem så vi får äta någon mat.
Hej på er.