En helt vanlig vardag.
så imorse när jag vaknade trodde jag halva pannan sprängts bort.
Det gjorde så fruktansvärt ont!
Så nu är den halvt borta i alla fall, mer detaljer behövs ej.
Lite tidigare vaknade jag idag och nu har jag planer på att gå ner på stan.
Lite ärenden att uträtta innan jobbet och så kan det vara skönt att komma ut.
De senaste dagarna har jag bara häckat här hemma.
Men om jag ska ha fest nästa helg måste hela stället vara i ordning,
då måste jag inhandla mer grejer minsann!
MIO på lördag med mamma. Det hade kunnat bli dyrt om jag vore rik!
Ciao!
Just how i like it.
Carolina "Laktosallergikern" Lundgren drack två stora glas O'boy till frukost!
Det var ta mig bövelen år och dar sedan sist.
Barnsligt gott!
Det här ska jag leva på länge!
The only think stopping you is yourself.
Minst lika länge låg jag i sängen och snoozade idag.
Klockan nästan 12 slog jag upp mina stora och kände mig seg och slö.
Alltid vill jag ha något att skylla på,
men nu vet jag nästan 99% att det beror på meducinen jag tagit två dagar i rad.
Eftersom jag varit så dåligt på att få i mig den blev det förmodligen som att starta på nytt.
Så nu har de två sega dagarna gått, från och med nu vaknar jag säkert pigg som en lärka klockan 9!
Lite imponerad måste jag säga att jag är av vårt tekniska samhälle.
Hipp happ hittade jag min gamla serveringslärare på nätet,
inte för att det var miljarder år sedan jag gick i skolan.
Men det är så pass längesedan att jag börjar kolla tillbaka på det hela
med en vackert skimmer runtom, eller ja, verkligen inte allt. Men mycket.
Det har även gått så långt att jag längtar tillbaka, även fast jag var galet skoltrött när jag var där.
Engelska C vore sjukt roligt att läsa. Men jag har nog något betyg att plugga upp innan jag får det.
Vi får se.
Hon slängde snälla ord runtomkring sig och jag är mer taggad än på länge att öppna eget.
Frågan är bara var jag ska börja?
Time to get ready.
Jag har en hel dag innan jobbet att spendera!
Ciao!
Elektrikern.
Jag kanske borde ha satsat på att bli elektriker istället?
Nu funkar lampan i vardagsrummet lysande.
Elektrikerhumor..
Ni ser, det är ju där jag hör hemma kanske?
You with the sad eyes.
Underbart ropar hela kropp och själ.
Ändå har jag känt mig vansinnigt rastlös hela dagen och har till och med haft tråkigt.
Är det inte konstigt att när jag har ledigt har jag tråkigt
och när jag jobbar blir jag less och vill vara ledig?
Mamma är en liten ängel och har köpt mig en elvisp,
som inte kommer gå sönder efter fem gångers användande!
Nu funderar jag på om jag inte ska baka något till henne,
bara för att visa hur glad jag blev?
Eller så gör jag det imorgon när jag inte börjar förrän klockan 17.
Hela dagen gick jag utan att äta, jävligt klantigt.
Men efter lite middag har jag blivit människa igen.
Lite meducin och kanske ett glas vin på det här så.
Filakia!
It doesn't make sense to me, so don't listen.
Så har min söndag sett ut.
Jag har spenderat pengar på allt och ingenting på Konsum,
den affären ruinerar mig. Det bör bli dags att skaffa ett medlemskort.
Eller börja handla rakt av på ICA och ingen annanstans.
Hur som helst.
Jag har hunnit kolla på dåliga filmer och ätit lite mat.
Sedan bakade jag baklava för första gången.
Grekisk film, grekisk musik och att försöka lära mig grekiska har gett inspiration.
När jag läste i en grekisk kokbok igår så blev jag tvungen att testa,
även om jag inte tycker att det är så gott!
Nu har jag tagit min medicin och det är skönt.
Hjärnan är inlindad i bomull igen och jag kan bara tänka på sömn.
Först ska jag kolla färdigt på den här dåliga filmen.
Kalinixta!
Young people.
men det var för tidigt att kliva upp en söndag minsann.
Det kände jag med en gång.
Så jag låg och drog mig, länge, länge.
Klockan 13.43 klev jag upp och kände, att nu kanske jag sovit lite för länge.
Jag sover fortfarande sådär jävla dåligt. En ny säng behöver jag nu!
Dessvärre har jag bränt upp de mesta av pengarna.
När det inte gick som jag ville blev jag ju tvungen att leva,
med det menar jag inte kläder i vanlig ordning.
Utan jag har köpt färg, för alldeles för mycket onödiga pengar,
eftersom jag blev så fruktansvärt missnöjd!
Nu har ju i och för sig hela halva dagen gått.
Resterande tid ska jag kolla på dåliga filmer och baka lite.
Jag mår så himla bra när jag bakar, alla tankar samlar sig på det!
Kanske lär jag mig lite grekiska också.
Mitt språkförråd måste fyllas på!
Adiosas! (A good start..)
Believe that music makes us fall.
Inte kan jag sova efter ett att ha hängt ut mitt liv en stund.
Medvetet givetvis. Det där med att skriva hjälper. Hellre här än för hand!
Så, jag kom att tänka på flera somrar sedan. När den gick på repeat och var underbar.
Det sista är den fortfarande, men den går inte längre på repeat.
Smörballad när det är som allra bäst..
"Want you, baby I want you
and I thought that you should know that I believe.
You're the wind that's underneath my wings,
I belong to you, you belong to me."
Tiden rinner genom mina fingar, ändå känner jag inte igen mig själv.
Veckan har runnit igenom mina fingrar och
jag får panik när jag tänker på att det snart är sommar igen!
Tiden går vansinnig fort. På gott och ont.
Lägenheten är färdigmålad och jag måste erkänna att jag blev bitter
när fondväggen inte alls blev som jag tänkt mig.
Helt ärligt tycker jag att den är jätteful och funderar starkt på att måla om igen!
Skam den som ger sig liksom.
Hela det här projektet kändes dömt att misslyckas från början till slut,
kanske var det menat att jag skulle leva med mintgrönt och 90-talsgult.
Det verkar nästan inte bättre.
I övrigt är allt sig likt. Jag jobbar, sover och äter. Ungefär.
Imorgon är det dock söndag igen, vilket innebär att jag ska göra absolut ingenting!
Hittills har mitt 2009 inte funkat som jag tänkte mig innan förra året tog slut.
Fortfarande har jag inte varit ledig en helg sedan jag kom tillbaka till jobbet i oktober.
Det som var mitt största krav när jag kom tillbaka ifrån helvetet klarar jag inte ens av att hålla.
Hur jävla illa är det egentligen när jag inte ens kan styra det som gör mig glad och det som gör mig illa?
Nu har jag kommit till en period när det inte spelar någon roll hur mycket eller hur lite jag jobbar,
jag är bara trött, lätt i huvudet, ledsen och vansinnigt less.
Vänd vinden tack. Jag gillar inte det här med att vara nere.
Framför allt inte när jag inte ens själv vet hur jag ska bära mig åt för att må bra.
Det är mönster jag måste bryta, förmodligen mest såna som jag inte ens vet gör mig illa.
Att fortfarande inte heller känna igen sig själv är obehagligt.
Någon sa en gång att det inte är säkert att jag någonsin kommer bli den jag minns att jag var igen.
Så försöker jag att inte tänka, men på något vis hamnar jag alltid där igen.
I ett ekorrhjul som gör mig ohyggligt frustrerad. Men inte ens gråta klarar jag av som jag gjorde förut.
Den jag försöker vara nu, genom att försöka ställa krav och sätta mig själv i första hand,
den människan är jag egentligen inte även om jag borde vara. Jag känner mig bara självisk och okänslig.
Men de ljusa stunderna jag fortfarande har väger mer än allt det dåliga, även om det är svårt att se ibland.
Allt som fungerar är att tänka positivt, vilket även det kan ta emot. Det är inte alltid lätt när allt känns svart.
De stunderna lever jag länge på och de betyder allt för mig!
En sten mindre känns det som nu och jag borde sova.
Och så ska jag stenhårt ta meducinen varje dag den här veckan -
jag vet att den jävlas med mitt humör och beteende.
Ändå är jag värdelös på att ta den, för jag vill inte styras av ett piller.
Envis. Det kommer jag alltid vara!
Kalinixta!
Lost in space.
Från min moster till mig.
Tack, det värmer!
Make me lucky.
Allt känns en del bättre för tillfället.
Eller det kanske var en överdrift, lite känns lite bättre.
Min kära moster har lyckats få mig att bli positiv till det hela.
Nu har jag därför fixat så jag jobbar lunch imorgon
och sedan ska vi lägga kol på att få hem färg.
Så förhoppningsvis är mitt kära sovrum färdigt imorgon.
Med allt förutom säng förstås.
Egentligen borde jag tejpa där inne så vi kan snärta igång med ens vi kommer hem.
Men det är så mycket skönare att sitta i soffan. Jag är lat.
Jag erkänner det. Det är det viktigaste!
Miss Argyros i N.Y har hört av sig massor.
Henne saknar jag så galet mycket! I år måste vi ses!
Dags att göra lite nytta möjligtvis.
Filakia polla!
Kom inte i min väg.
Min moster var snäll och skjutsade upp mig på färgaffären igen,
men där hade de inte fått in rätt bas att blanda med.
En bokstav fel hade företaget skickat, så imorgon skulle de försöka få dit den.
Så mycket för att jag vill få rent och städat här hemma.
Men min andra moster håller hoppet uppe och ser det positivt,
då är vi fler som kan hålla på imorgon!
Är det inte färdigt tills i helgen blir jag galen. Riktigt galen!
Nu börjar klockan bli mycket, jag tog en sovmorgon idag.
Snart ska jag ner på jobbet och lalla omkring en sväng.
När jag kommer hem ikväll ska jag försöka tejpa lite,
jag har inte orkat göra det än.
Och nu när inte färgen fanns blev jag så bitter att jag inte ens ville köpa tejp.
Förbannat!
Lite fika på det här. Jag är en arg fröken utan mat i magen!
Ciao!
Paint me white.
Så fort jag kommer hem till huset på berget drabbas jag av buffé-sjukan.
Ni vet när man äter och äter, det tar liksom inte stopp förrän man inte ens kan resa sig upp.
Precis det utsatte jag min stackars kropp för idag.
Nyttigt! (Det går bra det här med att ta bättre hand om mig själv..)
Jag tog med mig lite vit färg och nu har jag målat ner taket riktigt igen.
Vi råkade kladda på rätt bra i sovrummet, men det är klart nu.
Så imorgon ska jag tejpa om igen och sedan slänger jag på all färg där inne på egen hand.
Som grädden på tårtan fick jag ledigt också.
Med andra ord kan jag ha tur och hinna med mer än bara sovrummet!
Jag har ett zoo här.
Familjen har rätt mycket djur och därav får man med sig typ tre hela vinterpälsar hem
i kläder och diverse annat när man lämnar berget.
Måttligt nöjd blir man då.
Undra om det går över mina gränser om ett djurfritt hem,
när jag har en hel djungel i kläderna?
Oväntat.
Jävlar i hela jesus vad jag legat i, med hjälp av mostra och mor.
Men det låter bättre om jag säger att jag legat i!
Minst lika lugnt var det på jobbet igår.
Men jag satte igång med hemsidan från scratch igen och fick den klart!
Nu kan jag till och med känna mig hyffsat nöjd med resultatet.
Wonderful!
Färgen som jag köpte häromdagen var alldeles för lite.
Karl-stackarn ljög för mig.
Förmodligen för att han ville ha oss tillbaka dit, som moster sa.
Säkert för att han tyckte jag var så smart när jag sa att jag ville ha "en fin färg".
Han såg rätt frågande ut kan jag berätta.
I alla fulla fall räckte de där 3 literna inte långt.
Så imorgon är det upp tidigt, väcka mamma och köpa färg.
Jag hoppas hoppas jag hinner färdigt med ett rum innan jobbet imorgon.
Det ser ut som sju svåra år hemma hos mig!
Inte så roande..
Fast på det positiva.
Jag har inte mintgrönt & 90-talsfgult längre. Wow!
Burn with me.
Jag fick bara ett extremt fall av paranoia som ett slag i magen.
Men när jag försökte sova kom jag på att det mest logiska svaret var
att någon av grannarna målat om. '
Eller att de roat sig med att sniffa bensin i "hobbyrummet".
Inte min teori på att en dåre hällt bensin överallt..
Jag är smart!
Hur som haver börjar det bli dags för mig att kliva upp ur sängen där jag ligger och latar mig.
Om två timmar ska jag vara nere på jobbet och leva rövare igen.
Så mycket man kan leva rövare när det inte finns något att göra.
Galet långtråkigt!
Ciao!
The worrying kind.
Inte en gnutta trött, men åh så skönt det var att komma hem!
Ännu skönare kommer det bli efter söndag,
när stället förhoppningsvis är nymålat och fint.
Jag slogs av en för mig rätt god lukt när jag öppnade portdörren,
god men också oroväckande.
Hela trapphuset stinker verkligen bensin!
Det är nästan så jag blir lite orolig.
För att vara orolig ligger i min natur. Och bensin i trapphus känns fel.
Man kan aldrig vara riktigt säker efter alla skummisar som eldat
här och där över hela Sollefteå.
Om fallet skulle vara så har jag hittat min perfekta flyktväg i alla fall.
Alldeles nedanför mitt sovrumsfönster är port-taket, och dit klarar jag mig utan att bryta några ben!
Ni ser. Oroligheten ligger mig så vant om handen att jag till och med planerar flyktvägar..
Frågan är om det är nyttigt att vara så eftertänksam som jag ofta är?
Proppen har jag inte vågat röra än.
Det får vänta tills någon händigare finns till hands.
Så med andra ord har jag fortfarande en svart hall och ett halvt svart vardagsrum.
Tur att jag har datorn!
Dags att kanske försöka sova.
Men eftersom jag är så orolig av mig vågar jag inte ta meducin,
då kanske jag inte ens vaknar om det skulle börja brinna..
Kalinixta!
Händiga husfrun.
Det är redan dags att gå till jobbet och förmodligen göra ingenting.
Så lugn period är vi inne i nu förstår ni.
På gott och ont..
Hur som haver har jag försökt mig på att vara händig.
Och det slutade som vanligt i kaos.
Skåpet sitter numer uppe på väggen i hallen,
det vore jättefint om det inte var så jävla snett!
Det ligger inte i min natur det där med att vara händig.
Efter jag fått upp skåpet kom jag in i ett ryck och tänkte få allt färdigt.
En lampa var näst på tur och jag gjorde precis som när jag kopplade in den i köket.
Förutom att jag gjorde helt fel..?
Så nu är halva lägenheten strömlös och jag måste be grannen om hjälp så fort jag hinner.
Det tar emot att erkänna att jag fan behöver en karl för allt sånt här.
Upphänget till lampan som jag fick från IKEA igår är dessutom svart,
med all sannolikhet är det paj. Ni förstår kanske nu hur händig jag är?
Man gör så gott man kan. Säger dom inte så?
Det betyder att jag måste åka till Sundsvall igen snarast. Herrejösses så synd..
Eller gjorde jag kanske allt med vilje?
Filakia polla!
Way too cold, again.
så det betyder att jag vaknade i lagom tid idag.
Himla skönt!
Tanken var att jag skulle dra med min farmor för lunch och lite mys på stan idag,
men när min trasiga(?) termometer står på -29 grader så skippar jag det.
För att få henne varm i rullstolen skulle jag nog behöva sy på en extra hud eller liknande.
Vi får ta det nästa vecka helt enkelt!
Istället ska jag försöka få upp det där skåpet,
något som givetvis inte blev gjort igår. Jag var för slö helt enkelt!
Eller så har det att göra med att jag verkligen inte fattade någonting.
Så nu ska jag ta mig en dusch, göra mig färdig och sedan försöka vara lite händig!
Kanske hinner jag med en tvätt om inte tvättstugan är beslagtagen också.
Men först in i mysdressen jag fick hem på posten i förrgår. Guld värd!
För jag går inte utanför dörren förrän jag verkligen måste till jobbet..
Ciao!
Just what we need.
Jag kom just hem från jobb och stad - där jag spenderat pengar i vanlig ordning.
Använt upp två presentkort har jag gjort till att börja med.
Först det jag fick av mina mostrar på födelsedagen, så nu har jag införskaffat
den superfina telefonen som jag tänkt och tänkt på så länge.
Lite pengar fick jag lägga till, men det var det värt ska ni veta!
Helt onödigt köpte jag också två små ljuslyktor, bara för att de var så fina.
Jag älskar ljus i alla dess former!
Sedan åkte vi dit jag absolut inte hör hemma, affären för de händiga.
Jag köpte lite pluggar så strax ska jag försöka mig på att få upp meducinskåpet på väggen.
Där hade jag också presentkort så nu ska här målas ska ni veta,
färg för massor av pengar köpte jag. Men nu känns det som att slutet är nära!
Lägenheten kommer vara tipptoppfin vilken dag som helst och jag känner mig laddad.
Telia har fått lite skäll, eller nej nu ljög jag. Jag kan inte skälla på okända människor.
Men en felanmälan har de minsann fått, för tydligen ska telefonen vara flyttad till det här huset,
dessvärre måste det vara flyttat till en annan lägenhet än min, för här finns det ingen i alla fall.
Lite bra musik och några ljus på det här så kommer det bli en underbar kväll.
Filakia polla!
Mitt i vardagen.
så jag bestämde mig för att strunta i det
och ta en fika med Michaela själv någon dag nästa vecka.
Det kommer bli mysigt!
Hon är så himla snäll och söt. En av mina favoriter!
Nu ligger jag därför här i mitt kaos med tända ljus och försöker
återskapa lite av den mysiga stämning som fanns innan jag åkte till IKEA
och herr Kamprad skapade oordning i mitt liv. Han är alltid så besvärlig.
På tv-n slog jag på Passion Of The Christ och jag måste erkänna att den berör.
Telia har ännu inte fixat mina abbonemang så jag kollar på dvd-er dagarna i ända.
Och trots att jag inte är troende gör filmen mig illa till mods.
Det är en så tragisk historia, och nu vare sig den är sann
eller inte önskar jag inte min värsta fiende den behandlingen.
Svek, lögner och våld. Några av de vidrigaste sakerna jag vet.
Jag är inne i en rätt känslig period.
Skyller på medicinen, det är enklast så.
Innerst inne är jag nog rädd för att jag måste byta riktning, byta jobb.
Men först måste jag nog kanske äta något.
Ett besök på Konsum kanske. Här hemma har jag då ingen mat.
Ciao!