härliga, helvetiska alkohol!

Ja, då sitter man här då som ungefär hälften av hela sveriges befolkning. Trodde faktiskt aldrig jag skulle skaffa mig en blogg, men ack så fel även jag kan ha. Har egentligen inte förstått meningen med att okända människor ska kunna läsa vad jag spenderar min tid till, för inte är det några speciellt kreativa och intressanta sysslor jag ödslar vardagen på. Nej, jag lever ett äkta 24-7 arbetslöst liv utan några som helst tecken på pengar, som enligt min mening, borde singla in i bakfickan. För att överhuvudtaget få ork att bege mig utanför husets trygga väggar behövs det en hel del tjat och press från omgivningen, även kallad Lena, kvinnan, myten och legenden. I och för sig gör vi inte mycket än att glida omkring, se småfräna ut, snacka skit och tjafsa om allt som sker i våra liv, med varandra. Vi gör inte mycket mer, jag gör inte mycket mer så varför skulle någon överhuvudtaget vilja läsa om mig och mitt liv? Det är nog för att jag är så jäkla envis och är helt övertygad om att ingen kommer läsa som jag sitter här. Så kom inte här och bevisa att jag har fel, jag tar inte lätt på sådant.

Lördag. den mest efterlängtade dagen på hela veckan. Jag har svårt att ibland förstå varför eftersom lördagar alltid resulterar i en söndag med extrem bakfylla, illamående och lust att vilja krypa ner och försvinna någonstans för en dag. Ändå sitter vi där tillsammans varje lördagkväll och pimplar i oss diverse alkoholhaltiga drycker, oftast på tom mage som sedan gör så att vi stupar. Som igår, det var en skitdag rent ut sagt, redan innan den ens börjat. För det första försov jag mig till jobbet, det enda jag gör i två och en halv timme varje vecka. Sedan bar det av direkt till sundsvall, spenderade pengar på helt sanslösa saker som inte är ett dugg nödvändiga egentligen. Åt ingenting förrän klockan tre då vi var på väg hem, en räkmacka vilket varken är det nyttigaste eller mest mättande på denna jord. Kom hem och fortsatte min fasta, slängde in mina jeans i tvättmaskinen eftersom jag misslyckades med mina försök att hitta ett par vettiga byxor under mina timmar på stan. Duschade, tog ut byxorna och skulle precis starta torktumlaren, då jag märker att den inte fungerar. Jippi! Panik, vansinne och fan i helvete. Vred upp elementet på max, slänge över byxorna och surade ihop totalt. Bråkade lite extra med min fjortonåriga och självklart extremt kaxiga lillasyster, vad ska man göra då de inte lyssnar? Jesus amalia. Lena, Angelica och Paula kom. Pimplade drinkar för full fart och började alldeles för fort känna berusningen, men inte märker man sådana tecken, nej jag är stålmannen. Kvinnan snarare. Camilla kom, en ängel med hårtork, blåste liv i jeansen och fick dem i alla fall bara halvfuktiga. Drack vidare och lekte fotsurfing på trappen, ja, jag ramlade. Gjorde underligt nog inte illa mig. Åkte på krogen, beordrade lillasyster att plocka undan, hon är gullig då hon vill. Drack ännu mer, dansade lite, köpte cigg, brände mer pengar, rökte som en bortbindare, pratade för högt med för många, kollade snett, skrattade, svettades. Med andra ord en helt vanlig kväll. Som tur var, fick jag nog tidigare än vanligt och begav mig hemåt redan vid halv två. Åt, vilket var jävligt behövligt och somnade. Söndag vaknade tidigt i ottan, inget vatten, öken i munnen och huvudvärk. Min enda tanke var, nej inte igen. Självförvållat, helt klart och jag klandrar ingen annan för det jag fick i mig igår. Huvudet var nyktert medan kroppen var lealös, är inte det bland de läskigaste känslorna som finns? Jovars, det tar kanske inte priset men det är ingne härlig upplevelse heller. Förbannar alkoholen och ska aldrig dricka igen! Sådär som man säger varje söndag, ja. Men hamnar alltid i samma sits söndagen efter, och den efter det, och den efter den...

Vill mest idag, Söndag:
Vara rik och berömd. I alla fall ha några pengar så att jag kan besöka, träffa och uppleva alla underbara människor som finns runtom i världen, alltså de jag saknar så det river i skinnet.
Pratade grekiska igår med tre vildar från Korfu som är på besök, det värmde i hjärtat och jag märkte hur mycket jag egentligen saknar alla. Cariolina, Cariolina.. Orden ekar i huvudet och jag kommer inte ihåg att Mixalis faktiskt var så dålig på engelska. Tänk så fort minnen försvinner. Älskar er kära vänner!

Honest, I love you.
All my love, all my kisses.
-
Som min kära vän Stratos skulle uttrycka det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback