Fröken Lundgren,

Jag kom på mig själv.
Med att sitta här, alldeles ensam. Och sakna.
Jag saknar Malung, mitt studentliv och allt som hörde till.
Jag saknar Maja, Elin, Emma, Daniel, Linda, Lina, Jonas,
Krippe, Emelie, Kim och alla de andra som hörde till.
Framför allt saknar jag mina troll.
De jag ständigt hängde i gäng med och hittade på bus.
Jag börjar bli gammal, det ligger nog i det.
Det är jobbigt att sakna. Det betyder att vad jag har nu inte är fulländat.
Eller så romantiserar jag bara gårdagen alltför mycket.

Jag saknar att kunna göra precis vad jag vill, när jag vill, hur jag vill.
Det är inte samma sak nu. Då var det en särskild frihet.
Nu är det bara en självklarhet.

Det gör ont att sakna er - i love you!

---

Sedan har vi nyår. Helt överskattat.
Ändå vill jag desperat få det planerat för en gångs skull.
Jag behöver struktur.