Fröken Lundgren,

Tillbaka igen. Har sprungit på stan en sväng och nu är jag helt utmattad, det märks att jag inte är van att jobba längre. Måste ta tag i mig själv, har förvisso en inbokat möte på AMS den 27e februari, men det känns som att det är lite väl långt bort. Jag hinner förmodligen inte hitta något jobb innan ändå, men man kan ju alltid hoppas. Det ser dock mörkt ut. Träffade Madde nu, eftersom jag tvingade med mig henne. Jag är så jävla dålig på att hinna med saker och har därför inte träffat henne fastän hon har varit hemma i evigheter, typ. Handlade lite mat och eftersom fantasin är som bortblåst blir det kyckling, klyftpotatis, sås och sallad. Enkelt och snabbt, men alltid gott ändå! Köpte också några vinglas eftersom det är lite halvsunkigt att sitta och dricka ur vanliga glas, men vad kan man vänta sig av en ungkarlslya egentligen? Säg det. Nu ska jag bara påminna Lena att slita med sig mitt karaokespel på vägen ner så är kvällen räddad. Sara och Julia kommer också som det ser ut och det gör inte så mycket att de inte har något att dricka, 3 liter vin brukar räcka ganska långt ändå faktiskt. Hoppas kan man alltid, annars finns det 3.5or tillgängliga till sent ikväll. Eller, nej tack. Haha. Jag minns då vi faktiskt drack det för att bli fulla, en rolig och mycket händelserik tid i Malung. Åh vad jag kan längta tillbaka ibland.

Sitter och lyssnar på musik, blev sugen på sånt som spelades titt som tätt i somras. Det är då det märks vilket minne man egentligen har, vissa låtar påminner starkt om vägen utifrån och in genom trädgården på Ceasars, medan andra påminner om stranden. Små fragment som etsat sig fast, som videoklipp i min hjärna och i mitt hjärta där även låten fortfarande finns kvar. Några toner in och man är fast.
Musik och minnen är det bästa och dyrbaraste jag har!