Fröken Lundgren,

Det gör ont att läsa vad hon tänker, eftersom det aldrig egentligen kommer ut.
Hon håller det inne och jag vet precis vad som gör henne så illa att hon blir ilsk mot omgivningen.
Det gör mig illa att veta att hon måste känna precis allt det som jag redan känt.
Nu är det mest tomt och konstigt.
Vad ska jag säga den dagen vi springer in i varandra, eller ännu värre,
då jag fyller år på fredag om du nu mot förmodan efter 11 månader skulle höra av dig.
Det är inte mitt ansvar, oberoende på min ålder, vad människor än tycker och tänker.
Du är min pappa, vår pappa, och du behandlar oss som skit.
Det är något jag försöker bortse ifrån, men det funkar inte alltid så himla bra.
Snälla, ta hand om Malin.
Hon förtjänar inte det där, hon är bara 15 år
och då måste man få känna sin egna far.
Sluta göra henne ledsen!

Jag måste sova, jag tänker för mycket den här tiden på dygnet.
Som, ska jag göra det eller inte. Ha. Inte.
Men min pappa gör mig arg, på-riktigt-arg.
Skit i det.

Agapi mou megali, i like it!

Imorgon ska jag posta brev till Grekland,
snart fyller Eleni även år.