Musik får allt att gå framåt.

Försök till vardagsnöje.
Tog med två av mina tre småsystrar på stan idag för en fika. Ellen 8 år och hennes vän Karin hade nämligen nästan som på egen hand bestämt det, att dom ville minsann gå och fika med mig nu när jag väl var hemma från Grekland. Små barn kan vara väldigt söta och röra om riktigt i hjärtat. Det är tur att de finns, speciellt då de är tysta och sover. Ibland kan jag nästan få en panikattack och tänka: "- Helvete! Jag kommer aldrig någonsin kunna bli mamma." Allt jag klarar av att göra när mina systrar bråkar och lever rövare är nämligen att skrika, mestadels fula ord, och känna att jag fan vill slå dom. Men sen behärskar jag mig alltid, såklart. Förmodligen är det så alla syskon känner, men vore man inte en usel mamma så? Jo jävlar, ja.
Efter vår fika begav vi oss ner på stan eftersom jag, Einstein själv, tagit på mig stövlar inköpta i Grekland med träklack. Halvvägs ner för uppfarten insåg jag att det aldrig skulle kunna gå, men eftersom vi var så himla sena och jag lider av en fruktansvärd envishet vägrade jag gå tillbaka in och byta skor. Det vill säga att när fikat var över vägrade jag ta barnen och mina egna ben och promenera hem. Aldrig. Det skulle ta evigheter. Så vi gick runt och kikade lite överallt. Jag önskar jag hade pengar! Verkligen. Kläder är något jag behöver.
Att skämma bort mig själv, om bara för ett litet tag. Vardagslyx. Kunde jag så skulle jag tappa upp ett varmt bad och bara vara ett tag, men eftersom vi bygger om i hallen och toadörren på nedervåningen lyfts bort så går det inte alls. Sitter nu och suktar efter kläder på ASOS. Men vad som gör det nästan alldeles för jobbigt att kolla är väskorna och skorna. Jag behöver ett jobb!

Planer.
Skrev ihop CV:n lite bättre idag och har tänkt börja skicka ut den till diverse skidorter och diverse andra ställen under morgondagen. Jag behöver kläder, vilket betyder att jag behöver pengar - vilket allt kommer ifrån att jag ska ha ett jobb! Ska ha.
Jag klarar inte av att vara arbetslös.

Dessutom ska det sparas pengar till vinter/vår. Jag längtar fortfarande till att försvinna.
Långt, varmt och vänligt. Vintern är inget för mig. Allt känns likadant, det går inte att ändra.
Men, sådär dagen efter dagen så lättar allt litegrann. Ord kan hjälpa mycket.
Hur ska jag någonsin lyckas?

Älska.
Giannis Ploutarxos - Me Ti Kardia
Lyssna, njut och älska!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback