Sverige.
Jag är hemma.
Nu befinner jag mig på svensk mark igen, och har gjort det de senaste tre dagarna.
Om jag ska säga precis som det är så känns det förjävligt, jag kan inte längta tillbaka mer än jag gör nu.
Självklart är det en lättnad och glädje som känns när jag träffar vänner och familj,
då jag ser deras välkända ansikten känns det som att jag inte ens varit borta.
Som om jag hade befunnit mig i koma och drömt allt som hänt.
Hemska tanke.
Snö.
Det är väl sådant man får vänja sig vid med att leva i Norrland.
Men redan nu? Det är så kallt ute att jag håller på att frysa tårna av mig så fort jag går ut.
Det är inte ens den där iskalla frosten som biter sig fast i kinden,
det är mest ruggigt, fuktigt och obehagligt.
Kan inte längta mer efter stränder, sol och ginhitõs i baren.
Det enda som kan mäta sig med det är inhandling av nya kläder,
varma kläder som gör att utomhus inte känns så hemskt.
Men för att kunna göra det behövs det jobb,
något jag ska ta tag i imorgon.
Glikia glikia glikia mou. Jag saknar dig.
Mixalis Emirlis - I Pipa Tis Eirinis
helt klart bäst.