Im on my way and nothing can stop me now.

Fredag.

Det betyder tack och hej Sverige, nu ska jag fan dra.
Har börjat vänja mig vid tanken igen.
Imorgon vid den här tiden sitter jag och väntar otåligt i Aten,
förmodligen.
Jag är inte en som drar mig ur,
hellre biter jag ihop och står ut.
Var jag än är, hur dåligt jag än trivs.
Grejen är dock att jag kommer trivas sjukt bra,
jag vet det. Det gör jag jämt för fan!
Om 11 dagar är det Annies tur att komma ner,
innan dess ska jag ha hittat lägenheter.
Wish me luck, typ. Jag är för oorganiserad för sånt.

Imorgon ska jag träffa Eleni,
I CAN'T WAIT!
Det känns som det var igår nu, men det har fan gått nästan ett halvår.
Lika länge som det är tills jag kommer hem igen.

Tiden går fort när man har roligt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback