Fröken Lundgren,

Det är den där känslan som griper tag i en lika starkt var gång.

Hur hopplöst det än kan känna så kommer man över det.
Jag vet det och det gör du med.
Men ändå, var gång det sker så faller man långt in i ingenstans.
Där allt är grått, vansinnigt jävligt och där alla är lyckliga utom en själv.
Då spelar det ingen roll hur mycket solen skiner, hur snälla alla är.
Inget spelar roll.
För då är allt hopplöst.
Hur många gånger har jag inte varit där?
Och se, jag har tagit mig upp igen.
Men, jag älskar låten och kommer förmodligen nöta sönder den nu
och när det sker nästa gång, spelar ingen roll när det nu kan vara.

"Since there's no more you and me
It's time I let you go so I can be free
And live my life how it should be
No matter how hard it is I'll be fine without you
Yes i will

Thought I couldn't live without you
It's gonna hurt when it heals to
It'll all get better in time
Even though I really love you
Im gonna smile cause I deserve to
It'll all get better in time"
Leona Lewis - Better In Time

Allrakäraste Bear har förhoppningsvis skaffat lya i stan nu, inget mera Ramsele!
Praise the lord.
(Men, han vill fortfarande bo i min dusch. Och det får han. Inget nr 2 dock.)

Och du, jag saknar dig!