Fröken Lundgren,

Det tar emot.
Kanske var det just såhär jag ville att det skulle bli.
Eller inte bli.
Varför måste det vara så förbannat fel?

Många förklaringar. Men gör de någon nytta?
Vad jag än säger kommer det ut fel.
Vad du än säger tvivlar jag på.
Vad någon än säger så kan det inte bli bättre än så.
Om inte nu det omöjliga sker.

Sedan när har jag blivit den där naiva fröken
som gör precis det man inte ska göra?
Hon har kanske alltid funnits med mig. I mig.
Jag kan inte förklara. Det tjänar ingenting till.

"Jag tycker om dig."