Rara barnaskara.
Min älskade söndag har tillbringats på följande vis:
Det började i affären med Hugo där vi köpte allt snask som kunde ses ungefär.
En halvtimme och en mindre glad pappa som väntat i bilen senare
var vi hemma hos mig där vi nu har kollat på i stort sett alla barnprogram som visats.
Målat i hans älskade spindelmannenbok och viskat hemlisar i öronen som han säger.
Vi har ätit dagisköttbullar med stuvade makaroner och druckit ko-mjölk.
Vi har ätit "sån-där-randig-glass-som-har-alla-färger-som-glassbilen-har-på-sommaren".
Han har spillt glass över hela sig och halva soffan.
Tvättat händerna en miljontals gånger.
Bara några minuter efter att glassen var uppäten så skulle vi äta snask.
Så,
vi har även ätit chips, dipp och godis.
Han har druckit cola och spillt cola över golvet.
Vi har byggt kojor, trappor och klättrar uppför berg.
Vi har busat, skrattat och kittlats.
Byggt pussel och ätit kvällsfika.
Borstat tänderna, bytt om till pyjamas och läst en saga.
Han har somnat och jag är tröttare än på länge nu.
Imorgon blir jag förmodligen väckt i ottan.
Men, vad jag vill komma fram till:
Det är rart med barn!
Det spelar ingen roll hur mycket söl och spill det har blivit idag.
Det spelar inte heller någon roll att jag inte sovit hela dagen som jag brukar.
Att jag nu är dödstrött och kommer somna så fort jag stänger det här.
Sånt rör mig inte i ryggen då han är så söt.
Men jag ser ju redan nu att jag verkligen inte skulle kunna ha barn.
Skulle jag bara skriva sånt här dagarna i ända då?
Det är ju värre än vad jag skriver om nu.
Jag tänker på dig.
Och så håller jag tummarna att lille-man håller sig hela natten.
Please!