Fröken Lundgren,

Jag verkar ha klarat mig från den onda igår.
Problemet är att jag bli så vansinnigt ynklig
så fort jag känner att kroppen inte är med.
Som ett litet barn blir jag, störtlöjligt.
Magen verkar ha lugnat ner sig och jag mår inte lika illa.
Därmed kan jag gå på jobbet idag, skönt!
I need every single penny i can get.
Aldrig igen ska jag moläta Läkerol-pastiller heller,
det är rena rama rånet för magen.
För jag skyller på dem..

I övrigt längtar jag mest till nästa vecka,
fast ändå inte. Om man kan beskriva det så.
Det kommer vara tomt, kluvet och trist.
Tills jag åker, då det kommer vara vansinnigt roligt.
(Givetvis. Det är det jämt.)
Men likaså tomt, kluvet och trist.
Den är gången kan det vara på riktigt..

Allt är upp och ner. Sverige. Här ska jag nu stanna.
Jag förstår ingenting egentligen.
Allt är upp och ner.

Gräset är alltid grönare på andra sidan, sägs det.
Är det därför du hoppat över på min sida häcken.
och vad händer sen?