Fröken Lundgren,

Äntligen hemma!
Och då snackar vi inget löjligt bygga-om-program,
jag menar fan att jag äntligen är hemma.
Det känns som dagen varit flera evigheter lång,
jag åkte ner till restauranten och fick lite saker gjorda.
Sedan började ögonen från helvetet klia ihjäl sig,
smink verkar fan inte vara min grej just nu inte.
Sedan rann de lite. Och blev rödare och rödare.
Struntsamma tänkte jag och började jobba.
Då snurrade huvudet miljoner varv runt jorden
och jag blev helt yr.
En ipren på det och jag jobbade vidare.
Efter det var jag skakis och darrhänt,
ungefär som farmor skulle se ut när hon bar en bricka kan jag tro.
Har jag förvandlats till en hypokondriker som mostra mi
eller vad sjutton är det frågan om?
Kvällen flöt i alla fulla fall på och tills slut var det natt,
folkigt mest hela tiden och de sista natträvarna satt längre än väntat.
Men chifen hittade facebook och sedan
var jag fast i att visa hur allt funkade.

Men fy tjyvens vad trött jag är nu!
Det är dags att sova.
Jag vägrar ställa om dygn och hålla på.
Det är inte min grej längre.

Kalinixta