Fröken Lundgren,

Nu ligger jag än igen hemma i Malins säng
och är helt slut i huvudet och kroppen.
Risön tog fan musten ur mig!
Där var vi i en minst fyra timmar och fikade,
badade, solade och kollade på människor.
Jag åkte rutschkana med min lille man
medan han mest roade sig med att hälla vatten på mig.
När jag precis torkat och blivit varm, tack.
Dom är söta såna där små treåringar.
Sedan gick vi till jobbet jag och Hugo han
berättade för chefen att jag var vit och röd,
precis som en polkagris.
Så ni kan ju gissa att jag bränt mig,
en kräftfärgad vitval, det har jag utvecklats till minsann.
Men lika glad är jag för det!

Det var rätt påfrestande att kliva in dit igen,
jag bryr mig om det lite för mycket tror jag.
Petra var söt och ringde idag för att fråga hur jag mådde.
Det gjorde mig glad, det var snällt gjort.
Men hon har rätt i vad hon sa, jag måste släppa taget
i åtminstone en vecka eller allrahelst ännu längre
och tänka på allt annat än jobb. Annars kommer jag aldrig tillbaka.
Så, imorgon ska jag njuta av att vara ledig.
Kanske försöka kliva upp i tid igen och hitta på något ovettigt.

Ciao!