Fröken Lundgren,

Ja jävlar ja.
Så var den här kvällen slut också!
Tacka gudarna för det är allt jag vill säga egentligen.
Det gick inte som smort, inte alls.
Men det gick åtminstone.
När alla inte är helt inne i spelet och rör till mer
än hjälper till, då kokar förståndet över till slut
och tålamodet det försvinner fasen helt och hållet!
Idioti. Jävlar anamma. Förbannades och förbannat.
(Ha överseende med mina svordomar,
dom tar säkert slut snart.)
Aldrig mer igen. Det är ett som är säkert kan jag lova.

Överlag har det varit roligt. Snälla människor.
Det är så jag trivs.

2 gånger inom loppet av 7 dagar har jag nu hört:
- Åh, du ser ut som en Amanda Jensen i mörk version.
Jag håller inte med och frågan är om det är en bra eller dålig sak.
Att vara lik menar jag.

Vart bor du? En sån snygg tjej som du kan inte vara singel?
När slutar du så du kan komma och sitta med oss?
Kan du inte sluta och komma och sätta dig med oss istället?
Men, sluta jobba nu och kom och sätt dig!
Vart ska du gå när du slutar?
Får jag följa med?
Fast en sån snygg tjej som du kan väl aldrig bo själv?
Heter du Larsson i efternamn?
Det kommer du göra när vi gifter oss.

- Hemma.
- Vem har sagt att jag är singel?
- Det blir nog en annan gång.
- Jag jobbar.
- Nej, det går inte.
- Jag ska gå hem till mig.
- Nej, det hade jag inte tänkt.
- Vem har sagt att jag bor själv?
- Nej. Jaså det kommer jag?

En vanlig kväll på jobbet med andra ord.

Nu ska jag läsa en snutt och sedan ska jag slockna.
Imorgon har jag tvätt att tvätta och saker att göra innan jobbet.

Adjö.