Fröken Lundgren,

Sömnen vill inte komma.
Lägenheten är kall.
Jag trivs under mitt täcke,
men nu får jag fan bli trött!

Ibland kan det behövas lite kärlek.
Är det vad jag kan behöva nu?
Det känns som år och dar sedan,
den där riktiga som man inte förstår något av.
När är den på väg och viktigast,
är den ens välkommen?
Jag vill trivas på egen hand.

Så jävla envis är jag.

PS.
Tanden mår 110% bättre.
Kanske är tandläkaren ingen ond typ?