Konsten att försöka släppa taget.

Jag vill aldrig gå och aldrig heller se dig gå.
Det får mig att må lite illa. Bara tanken.

Det var fint. Egentligen.
Men den där trilskande sidan kan komma upp ändå.
Du är så nära, men ändå så långt bort sjunger någon.
Jag vet inte om jag håller med.
Men.
Jag vet inte heller vad jag ska ta mig till.

Det här har varit en dålig dag!
Jag skulle aldrig klara en vecka som deppad,
for sure.
Det blir för mycket med en dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback