Som att krossas på en matta av gummi.

Allt ska inte vara lätt jämt.
Det stämmer banne mig.
Just nu har jag nog hamnat i en svacka.
Jag har egentligen inget att säga om det,
orden stockar sig i halsen och jag känner mig tom.
Önskar jag kunde säga att livet leker,
men just nu jävlas det bara mestadels.
Vad som än sägs blir det fel,
vad som är görs känns fel.
Om någon dag har det gått över hoppas jag.
Det här med att vara deppad gillar jag inte.

Sen var det där andra.
Hur jag skulle vilja att allt löste sig som med magi.
Att jag slapp det där som känns knas.
Varför utsätter man sig själv om och om igen
för något som alltid slutar i kaos?
Det kan jag fråga mig själv.
Ett svar kommer aldrig att fås, men det känns bättre
att veta att insikten fortfarande finns kvar.
Aldrig läker det väl helt, men litegrann.

Nu ska jag kolla en på dålig film och somna gott.

Att gråta behöver vi alla ibland.
Men allt vore bättre med en axel att stödja sig på.

Drömmen är på tok för långt borta ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback