Fröken Lundgren,

Algot är funnen död.

Världen kan vara så orättvis.
Stackars familj, stackars vänner, stackars alla.
Det är sånt här man bara ser på tv,
det är sånt här man är livrädd för men inte vågar erkänna.
Det är sånt här som gör att jag ibland känt mig osäker att lämna vardagen.
För. Man vet aldrig vad som händer och när det händer.
Plötsligt händer det någon man känner
och då står man där och tänker på allt man aldrig hann göra.
Det tar en alltid med förvåning,
ett visst tvivel om att det verkligen kan vara sant.
Alltid låter det som ett dåligt skämt. Men vem skämtar så illa?
Nu är ju inte denne man någon jag känner överhuvudtaget.
Men det är så vansinnigt fel att det måste beröra,
annars är det något som är ännu mer fel någonstans!
Jag sänder en tanke till vänner och familj.
Inga ord kan hjälpa nu. Var starka, ta hand om varandra!

Imorgon ska jag nog sätta in en slant på kontot för Algot.
En liten peng på vägen, alla bidrag kan hjälpa.

Allt jag annars kan säga är,
var rädda om varandra! Ta dagen som den kommer.
Skratta mycket. Ge kärlek och känn er älskade.

Vila i frid!