Fröken Lundgren,

PS.

Jag är för övrigt i ett så kallat tillstånd.
Call it whatever you want.
Förvåning. Chock. Tvivel. En irritationsfas möjligtvis.
En sak är klar. Det var inte vad jag väntat mig.
Inte alls.
Och inte blev det heller bättre.
För vad säger man när orden tar slut?
När förtroendet försvunnit smält som socker i kaffe?
Då tungan stelnar och inte ens ögonen kan visa känsla?
Tystnad.

Att man aldrig lär sig.
Ingen är perfekt. Det har visats mig på vägen.
Dra en gräns.
Något jag borde lära mig möjligtvis..

Från och med nu litar jag inte på något.

"Have no fear of perfection, you'll never reach it."