Levande förföljd.
Förbannat!
Precis så är det enda jag känner för tillfället.
Det bästa med min dag var att jag tog min 3-årige prins på lunch.
Han är så fruktansvärt söt!
Kvällen har gått upp och ner. Alltså inget bra underlag för att vara trevlig.
Men på något sätt lyckas jag flyta på vågorna och se glad ut, till och med i ögonen som den där karln sa.
Jag börjar trots allt bli extremt trött på mitt yrke, fastän jag älskar det.
Rätt tvetydigt av mig.
Det är meningslöst att försöka göra något nytt nu i alla fall,
kocken berättade för mig att 1600 människor blir uppsagda om dagen i Sverige.
Lycka till för mig att hitta jobb bland så många människor!
Nej, jag trälar på tills vidare och jag ska fortsätta drömma om ett ställe då jag får baka hela dagarna!
En elvisp, det är vad jag önskar mig allra mest just nu.
Den jag fick av mamma brakade sönder och samman efter alla mina bakverk.
Nästa gång jag använder den är jag säker på att den kommer explodera.
Spännande!
Men det är nog ingen mening att köpa en nu,
känner jag familjen rätt har säkert någon köpt det i kommande födelsedags- juleklapp- paket.
Och, jag är trött på dubbelmoral. Det ska jag minnas.
If you only knew.
Kalinixta!