Fröken Lundgren,

Förresten, jag har ändrat mig.
Jag ska inte alls sova efter Greys.
Istället ska jag låta mig själv vara uppe sent och kolla på 3an där Generation Fett nu visas.

För mig är det ofattbart att en människa kan bli så stor.
Då menar jag ju som alla vet inte några kilon övervikt.
Att väga över 600 kilo och utses som världens fetaste är enormt. Knäppt.
Fetma är liksom anorexia en sjukdom anser jag,
och var gång man får höra om dessa extrema fall blir jag lika förvånad.
Att det faktiskt kan gå så långt. Att människor i omgivningen kan låta det gå så långt.
Varningstecken finns alltid där och någonstans på vägen kan någon säga: Stopp!
Visst är det inte alltid lätt och människor kan vara svåra att påverka.
Men 600 kg, eller 26 kg som jag sett tidigare idag.
Det smärtade i mig att höra Engla-Louise säga; - Men jag vill aldrig väga mer än 26 kg,
när hon låg där och knappt klarade av att röra sig på egen hand.

Det är vidrigt vad människan kan göra med sig själv.
Nu ska jag slå över på 3an och förvånas än en gång över att omgivningen
låtit en man bli lite överviktig, tjock, fet, enormt överviktig och till slut världens fetaste.
Dessutom verkar det vara en fin historia då han faktiskt har fästmö.
Hoppas allt slutar bra!

Im a sucker for happy endings.