Fröken Lundgren,

Vilken härlig söndag! Jag älskar verkligen söndagar.

Jag har städat i min lilla lägenhet, dammat, dammsugat, bytt sängkläder.
Alltsammant. Och det är så skönt när det är gjort!
Dessa små förändringar i mitt liv har varit till de positiva måste jag säga.
Städning och planering. Alla förbättringar på den sidan är bra, och de gör mig nöjd.

Tyvärr är det så också att söndagar, hur underbara de än är, ger tid till att tänka.
Att tänka tycker jag dessvärre inte så mycket om. Det blir så ensamt helt plötsligt.
Vetskapen om att det inte måste vara så som det är gör mig ont,
men vardagen är densamma och ibland kan jag tycka att livet står still.
Är ensamheten bättre någon annanstans?
Trots att jag vet att det inte stämmer kan jag inte låta bli att undra.
Jag vet att jag bestämt mig.

Är det inte lustigt också hur elak man kan bli på människor man älskar?
Jag har någon stort spärr som göra att jag inte blir förbannad på människor
som bara står mig nära, eller är mil ifrån mig. Istället blir jag elak, på ett konstigt sätt.
De enda som får hela mig att brinna är de människor jag verkligen älskar.
Det kan ge mig dåligt samvete men allt som spelar roll är de vet att jag älskar dem.
Alla dessa underbara människor vet nu om det, varenda en.

I love you, and you know it.