Fröken Lundgren,

Syrran är hemma från sjukhuset och mår kasst.
Jag rullade ut henne därifrån igår, hon kved och levde rövare.
Egentligen stör det mig inte, om det inte vore för att hon sa att hon mådde illa. Hela tiden!
Spyr hon spyr jag. Det är syskonkärlek det.

De blir hemma och har avbokat resan, eftersom hon i stort sett knappt kan röra sig på grund av ärren.
Trist för dem, och för mig. Det blir inte detsamma när man ställt in sig på något som går åt skogen.
Huvudsaken är att hon mår bra. Och mår hon tillräckligt bra nästa vecka kanske de kan komma efter!

Lägenheten är städad och fröken Sörlin kan komma hit och bo när hon vill.
Jag har lejt henne som förste blomvattnare och även om hon är kass som hon säger, litar jag på henne!
Vill hon bo i lyan är det bara ett plus, det känns bättre så.
Väskan är nästan färdigpackad. Den väger säkert 10 kg för mycket. Inte okej!
Jag försökte göra något åt det - men kunde bara plocka ut ungefär 5 grejer.
Är det inte konstigt att så fort man ska bort vill man ha med sig allt. Prick allt.
Sånt som jag i vanliga fall inte använder här hemma ska med, ut ifall att.
Jag är hopplös! Ska göra ett nytt försök och sedan ska jag köpa det sista på affärerna innan vi drar.
Bussen går 18.50. Mindre nöjd blev jag när jag fick reda på att det är 2 timmars väntetid på vägen till Sundsvall.
Jag stannar hellre hemma till 22 ikväll och fixar skjuts till Sundsvall..
Vi får se.

Jag måste göra ett ryck.

Adios!