Hope. Hope. Hope.

Dagen började med att jag var sjukt trött.
Sedan kom ångesten över mig som en ångvält.
Beslutsångest, panikångest och allmän ångest rann över mig.
Lusten att stanna hemma under täcket tog nästan över,
men inget blir väl bättre av det.

Så jag ringde några samtal och som det ser ut har hela soppan löst sig.
Mer kan jag inte säga för tillfället, inte mer än att jag känner mig bra mycket lugnare än imorse.
Det vore roligt att sticka härifrån ett tag, men dubbelhyror står inte högt i kurs.
Jag måste ju tjäna lite pengar också..

Vi får se vad som händer. Men det kommer ordna sig!

Cause I've got faith in my heart
And hope in my soul
And I will love you till the end of time
And I will love you as long as you're mine
(Varga kommer på juldagen och Pam ska få autograf. Haha.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback