Fröken Lundgren,

Första samtalet kom ikväll.
Från Funäsdalen.

Varför vet jag inte vad jag vill?
Dom vill att jag ska åka ner för att säga hej,
70 mil tur och retur bara sådär.
Men en plats och dom vill ha mig, det är inte illa det heller.

Imorgon styr jag upp framtiden och ringer mina samtal,
för just nu känner jag mig mest hopplös och irriterad hela tiden.
Tom vore också ett annat ord för det hela.
Och panikslagen på något vis.
Antingen stannar jag, eller så drar jag. Det visar sig väl strax.