Fröken Lundgren,

Jag tror jag förut glömde att berätta om när jag hämtade ut min sista meducinkur i fredags.
Damen i båset på Apoteket var den gladaste i raden av många och lärde mig fredagens sak,
gammjänta kallades en äldre singelkvinna förr i tiden.
Jag räknades tydligen inte dit ännu, eftersom jag var för ung. Men om några år vore jag en sån!
Ni fattar. Hon var hur pratglad och sprallig som helst,
jag blev uppåt men också lite stressad av henne då det var kö bakom mig som stampade med fötterna.
Hon gjorde sitt jobb och plockade fram min meducin, en ny förpackning även denna gång.
När hon sedan skulle stjäla hela min förmögenhet, jag var förberedd sedan sist, fick jag en chock!
Damen i båset bad enbart om 161:- denna gång. Det är mindre än vad jag betalade för första enmånadskuren!

Jag frågade faktiskt om hon menade allvar och verkligen gett mig rätt meducin?
Hon förklarade att ja, det hade hon och visade också på receptet att det stämde precis med läkarens utskrift.
Helt sjukt, denna kur var alltså nästan 500:- billigare än sist.
Tydligen förhandlas meducinpriserna dagligen och därav förändras priserna konstant.
Men att de kan höjas och sjunka så mycket, det är sanslöst!
Jag blev bara glad i och för sig, men också chockad.

Dessvärre smakade denna meducin inte alls lika bra som den jag ätit tidigare.
Den första enmånadskuren smakade hallon, på något konstigt vis. Likaså 3 månaderskuren.
Min nya 3 månaderskur smakar däremot något sorts apelsin, fast mögligt på något vis.
Inte så himla bra, i och med att jag var dålig nog på att ta den redan innan!
Nu är jag inte sugen på att låta ett piller som smakar satan smälta sönder i munnen.

I-lands problem..