Moro mou.
Lördag - men ingen strålande sol och blå himmel.
Var är våren när jag som mest behöver den?
Lite solsken och värme kan göra underverk med själen.
Jag har i alla fall tagit mig en välförtjänt sovmorgon idag.
Det behövdes! Obehagliga drömmar har förföljt mig hela natten, men morgonen var blandad.
Jag träffades upp med grekerna, vi åkte nämligen dit mostrarna, mor och jag.
Helt plötsligt var halva mitt liv (läs mina kära väskor) borta och jag blev förtvivlad.
Poliserna, som var någon slags hotellvakt var lika väck som i verkligheten.
Jag träffade Xristos med familj som bodde i ett hus som liknade farmors väldigt mycket.
Hans systrar var yngre än i verkligheten och hans pappa såg ut som farfar, fast han hade gått bort.
Sedan grät jag tills jag vaknade för att de två gängen med svenskar vägrade ge tillbaka mina saker.
Mycket spännande! Det är tur man har drömmar när verkligheten är så grå som den är nu för tiden.
Jag egentligen tänkt baka en morotskaka nu, jag känner att det var himla längesedan.
Men alla formar är nog dessvärre kvar på jobbet..
Ska försöka se om jag kan ordna det, annars gör jag mig färdig för jobb och väntar till klockan är 3.
Filakia!