Fröken Lundgren,

Hur underbart är det inte att vakna upp och se att solen skiner utanför fönstret?
Helt underbart rakt igenom!
Kollade på termometern och det är inte värre än cirka -13 utanför. Lovely!
Jag uppskattar alltså så många minusgrader, sjukt hur man förändras efter några dagars kyla.

Måste hoppa in i duschen och göra mig så gott som färdig.
Tvätten börjar vara färdig och jag är som ett litet barn,
finns det något bättre än att sova i nytvättade sänkläder?
Om 1 ½ timme ska jag möta upp fröken Högberg på stan, spännande!
Det kan nog vara en av de bästa grejerna med mitt jobb, förutom alla glada människor och komplimanger.
Att många av människorna jag jobbar med, sällan eller ofta, är människor jag trivs med!
De gör det värt allt!

Under de senaste dagarna har jag blivit pinsamt medveten om hur otränad jag är.
Jag är så svag att jag får träningsvärk av att göra minsta lilla, helt galet.
Om nätterna har jag drömt att jag simmat - och mått toppen när jag vaknat upp ur dvalan.
På onsdag ska vi verkligen ta oss dit, men det är svårt när jag ena veckan jobbar,
moster med monster nästa vecka har sjuka barn eller är sjuk själv eller släkten fyller år.
Meducinen vill jag sluta med, men vet inte om jag kan.
Jag får någon slags hets när det gäller mat och bara måste äta, så fort pillret trillat ner i magen.
Och jag kan berätta att jag börjar vara trött på det gott folk!

I alla fulla fall. Jag måste lägga på ett kol. Annars växer jag fast i soffan!

Filakia polla!