Fröken Lundgren,

Idag är jag uppe i hyffsat normal tid om jag får säga det själv.
Vaknade första gången vid klockan åtta men då går det inte att kliva upp,
lägenheten var iskall och det kändes tomt att kliva upp så tidigt utan något att göra.

Väckaren skulle ringt vid klockan 10 så jag fick fingrarna ur att gratta pappa i tid,
men jag måste ha stängt av den vid något svagt tillfälle.
Men kors i taket people för halv elva slog jag upp ögonen med egen vilja,
2 timmar tidigare än föregående veckor.
Just nu är jag gristrött, är nog den slöfock som folk kallar mig för, men det går över inom kort.

Jobb väntar idag. Egentligen ska det väl bli jätteskönt.
Men efter 3 dagars ledigt lockar det inte alls, jag skulle kunna gifta mig rikt och alltid stanna hemma.
Då fick jag tid att baka och städa mer. På tal om att baka, det är minst flera månader sedan nu.
Inte okej.
Den hektigaste tiden på hela året är up and coming. För övrigt samma tid som när hela jag pajade ifjol.
Inte utan att jag oroar mig för att det kommer bli så igen. Det får inte, jag vägrar.
Men att oroa mig ligger i blodet av någon dum anledning.
Och så är det en hel del annat att göra och lösa.
Nu har jag stoppat huvudet i sanden och lagt ner, men jag känner att det inte kommer fortsätta så.

Dags att ringa min lille far!

Filakia!