Fröken Lundgren,

Vädet håller fortfarande i sig och är helt underbart.
Det ska tydligen ta slut när helgen är över och då kommer jag tillbaka hit igen.
Nu har jag varken tid eller lust att uppdatera snicksnack om mitt vardagliga liv.

Rollercoastern är värre än någonsin och jag undrar hur starkt psyke jag egentligen har kvar.
Ofta undrar jag det. Med räsla att svaret är dåligt och precis vad jag tror.
Skådespeleriet tar emot igen och jag önskar för att i världen att jag skulle slippa hålla på så.
Le, skratta och vara bekymmersfri. Fast på riktigt, det vore väl ändå allra bäst?
Fast ett liv utan bekymmer är väl ändå kanske inte ett riktigt liv.

Hur som haver.
Bekymmer har jag kan ni tro. Ljudet på datorn har sagt upp sig till exempel.
Det är det som bekymrar mig mest just nu.
Och framtiden får mig att fundera på vad som komma skall, vad jag bör välja och när jag bör välja.
Samtidigt orkar varken hjärna eller hjärta. Rädslan för att överarbeta och falla platt igen gör mig skärrad.

Jag önskar mig flera nätters god sömn och kärlek från de som står mig närmast.
Det vore det bästa för mig just nu.

En film och lite limevatten får göra mig på bra humör ikväll.
Imorgon väntar lunch med Petra. Då måste jag vara glad.

Ciao!