Fröken Lundgren,

Jobbet är stressigt för tillfället. Jag åt middag vid klockan 21.45 igår, det säger en del.
Inte för att jag klagar. Sena middagar i Sverige är småpotatis om man jämför med tiden i Kerkyra.
Det här känns hittills som en kort sommar. Inte bara vädermässigt..
Men nu är det en vecka kvar inför den omtalade "Laxn" som alla pratar om.
Laxfestivalen där det ska tas inträde i år och folk åmar sig över att det ska vara så dyrt.
Laxfestivalen där vi ifjol hade över 300 ätande gäster i 30 graders värme.
Hela nipyreveckan är kaos och vi jobbar non stop i lite över en vecka.
Det är den som hela sommaren går ut på ungefär och det är skräckblandad förtjusning.

Det är himla roligt, inget snack om saken. Men det har då också gått ett år. Och jag oroar mig.
Som jag redan berättat. Men i år jobbar jag bara med en massa stjärnor och vi kommer ha roligt!
Det känner jag på mig.

Sen behöver jag en paus. Eller det gör jag redan. Men allt är krångligare än vad jag önskat.
Man kan ju inte få allt här i världen och ibland är svåra beslut de viktigaste att ta.
Om man ska följa magkänslan och inte hjärtat, men magen inte säger något.
Vad gör man då?

Filakia!