Fröken Lundgren,

Hjärnan maler på trots att det enda jag vill göra just nu är att sova.
Klockan är elva och det skulle vara tidigast på flera veckor att somna, men jag behöver det.

Lillasyster hamnade i trubbel igår.
Hade jag kunnat hade jag åkt de där milen mitt i natten och läxat upp pojkspolingen.
Han kan inte bete sig och det har jag sett förr.
Det är under inga omständigheter okej att ge sig på en annan människa.
Varken psykiskt eller fysiskt.
Det gör mig så vansinnigt arg!
Förbannades.

Vad som slår mig är att åtminstone jag, men säkert också andra,
försvarar andra människor bättre än jag försvarar mig själv!
Jag har mina principer som jag försöker följa. Jag står på mig så bra jag kan.
Men när känslor av olika slag kommer mellan förändras jag. Mot min vilja.
Allt det där jag sa att jag aldrig skulle acceptera är helt plötsligt okej och jag tror mig må bra.
Om det inte varit mig själv det handlade om utan någon som står mig nära
hade jag satt hälarna i marken stått på mig tills skiten tog slut.
Men när det handlar om mig själv är det helt plötsligt inte lika viktigt.

Jag vet vad som är rätt allt som oftast, vad som känns rätt för mig menar jag då.
Men tyvärr är jag dålig att leva efter det. Det är just det jag ska ändra på nu.

Varför gå runt och vara någon annan än mig själv för att folk ska vara nöjda?

"Och jag följde dig längs vägen den natten, så vuxen i din hand
Men om en vän kan viska och ett löfte brista, då går jag hellre hem
Kvar i nått jag lämnat
Du håller mig kvar i nått jag lämnat, för länge sen
För länge sen

Åh jag drömde om en framtid som glömmer
Och jag drömmer om en framtid utan dig

Melissa Horn får vara mitt sällskap inatt. Då känns allt bra.