Fröken Lundgren,

Jag är tillbaka på arbetet ännu en gång.
Nu utan fröken Pamela som är och gör Östersunds gator och öltält sjukt osäkra.
Imorgon är hon hemma igen och jag ska ta henne med mig till invigningen av Urkult.
Eller tvärtom, det blir nog hon som tar med mig, om vi inte vill gå vill säga..

Det där körkortet har än en gång runnit ut i sanden och jag har inte "övningskört" på flera månader.
Om man nu kan kalla det så, jag sitter mest och skriker, skakar, skrattar och svär!
Framåt går det knappt, inte heller bakåt. Mer hoppigt och skakigt. Men en dag ska jag väl ta det?
Nu behövs det inte och ju mer jag tänker på att det snart är för sent, desto mer ångest får jag.
Innan november bör jag rimligtvis ha tagit det för att det inte sak bli så himla dyrt.
Men, vi får se hur det blir med den saken.

Jag är helt lost. Känner mig trött, less och förvirrad.
Allt jag gör om dagarna är att sova, allt jag gör om nätterna är att sova. Konstant trött med andra ord.
Vardagen gör mig trött, jobbet gör mig trött, Sollefteå gör mig trött.
Kanske är det bara att vänta ut det hela så blir det bättre. Förmodligen.
Men just nu känner jag mig extremt less. Rolig tjej..

Nu tänker jag göra just det. Sova.
Imorgon har jag förhoppningsvis dejt med mina små favoriter!
Dom gör mig alltid glad.

Filakia!