You are the only who save me.
Helgen är över och jag känner mig nöjd.
Det var längesedan jag hade såhär roligt och alla skratt har gjort min hela sommar.
Fredagen var helt vild efter jobbet. Först tog vi oss till Hörnan där alla var.
Då menar jag ungefär alla, för alla var hemma på ett ungefär.
Varnsinnigt trångt och varmt, men roligt. Det vet jag i efterhand.
Johanna blev av med sin väska så vi var kvar på stan ett bra tag innan alla begav sig hem hit,
det ryktades om efterfest, alla var på gång och hängde med.
Fram och tillbaka så blev det i slutändan en väldigt sen kväll och vi var on fire!
När jag vaknade igår ville jag helst säga upp mig från hela lördagen.
Men lite mer sömn och vila kan göra underverk.
Klockan halv åtta hämtades jag upp av låtsasfar, lillasyster och hennes vän för middag.
Restaurang med öl, vin och mat. Mäkta gott!
Grillfest, en flaska vin och massor med sång senare begav vi oss på stan.
Jag mötte Anna och vi gick hem till mig för att fylla henne innan vi gick på krogen.
För en gångs skull kände jag mig inte så farligt gammal och hade faktiskt roligt.
Nu känner jag mig förstörd. Det tar på krafterna att bete sig som 15.
Massor av tankar att ställa tillrätta och beslut att fatta.
Helst gräver jag ner det och struntar helt i allt. Men det är omöjligt.
Det här kan vara början på något väldigt bra.
Ciao!