Love is too hard to break.

Lunchen med Mona är över.
Jag klev upp i hyffsad tid, men var lika trött som när jag gick och la mig.
I vanliga fall är jag den som fryser, nu är det så varmt på nätterna att jag blir galen!
Snoozarn måste lägga av och kliva upp så fort det ringer, jag blir som en zombie resten av dagen.

Fröken plockade upp mig vid halv 12 och vi begav oss upp till min barndoms gata.
Där värmde vi på tacos och satte oss i solen, som övergick till skugga, och pratade.
Tills för ungefär 40 minuter sedan då ansikten måste på och jobb blev på tapeten.

Nu är jag hemma i lägenheten igen. Balkongdörren är öppen och jag önskar mig sol.
Tanken var att jag skulle få städningen gjord, dammat har jag gjort en del. Det är bara resten kvar.
Men en våg av trötthet sköljde över mig och jag tror jag fastnat i soffan.
Bara några minuter till..

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback