Min mosters val.
Igår var det examensfika hos min stora lilla (Sollefteås snyggaste baltjej) som slutat 9:an.
För min del blev det snabbt, men gott.
Back on track. På väg dit påminde min moster mig om att vi var nära att krocka dagen innan.
Hon tyckte det var värt att blogga om. Jag själv har nästan glömt incidenten.
Och så vet jag inte hur jag, utan körkort, ska kunna förklara det hela. Bara det kan bli spännande.
Efter att vi handlat kläder och hämtat barn på dagis åkte vi på riks 90 (eller storvägen som vi säger här).
Utfarterna är som vid alla stora vägar, antar jag (?), enkelriktade och missar du en får du köra runt igen typ.
Men. Man ska väl aldrig sluta förvånas?*
Helt plötsligt från ingenstans får bilen framför oss möte på nerfarten från vägen,
en bil i fel riktning med andra ord som bara kör rakt fram utan att ens märka hur fel hon kör.
Dom klarar mötet och sedan är det vår tur, som sagt,
hon bara kör rakt fram och skiter fullständigt i resten av trafiken efter vägen.
Vi väjar, min moster gör en elak min och sedan fortsätter vi kolla på det hela i backspegeln.
En annan bil står vid rätta utfarten på andra sidan vägen, men hon skiter i den och kör rakt ut framför den.
Det mest spännande som händer här en dag. Vi hade nästan kunnat krocka.
Jag är inte chockad, men min moster var.
Jag undrar mest vad promillehalten på damen i bilen var?
* Ungefär som när min låtsasfar berättade om norrmännen som backade i rondellen för att de missat utfarten.
(Kanske bara var en rolig historia, men jag tog den på allvar. Norrmän är dumma.)