Som stjärnor på himlen.

Jag är inne på sidor som får mig att må lite illa.
Där lycka och kärlek blandas med sjukdom och sorg.
Ena dagen är full av skratt med älskade nära,
nästa dag väntar sjukhus med prover, operationer och ovisshet.

Den där ovissheten som jag, i mitt helt vanliga liv tycker är det värsta av allt.
Hur kan det vara när livet hänger på en skör tråd?

Jag kan inte sluta beröras.
Och inte nog med det så får jag för mig att jag måste smittas på något vis.
Helt plötsligt har jag också tjocktarmscancer, hudcancer och all ondska i världen i kroppen.
Det förstör mitt huvud att läsa dessa sidor, men jag kan inte slita mig.

Det måste kanske vara min sjukdom?

Ni är alla stjärnor!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback