Fröken Lundgren,

Det känns som att jag vore uppe med tuppen idag, fastän det inte alls stämmer.
De allra flesta har nog varit uppe i flera timmar, och här är jag, helt slut.
Jag måste vänja mig vid både tidiga och sena nätter, med tidiga mornar!
Ibland undrar jag om det vore värt att börja med meducinen igen, då somnar jag i tid.
Inatt satt jag vaken till klockan 02.00 ungefär och beställde kläder.
Meningslöst och det är nästan så jag nu önskar att jag väntat.
Den tiden är hjärnan på mute och jag vet inte riktigt om jag nu i efterhand verkligen behövde allt.
Det visar sig väl.

Igår skickade jag hem kläderna från förra paketet, som var för stora, jag är inte värst positiv i min kroppssyn.
Samtidigt plockade jag ut ett nytt paket med 3 helt gorgeous shoes!
Med monsterhöga klackar är det ändå så jag tvekar, jag är lång nog ändå..
Blir jag för lång känner jag mig osäker. Som en amazonkvinna ser jag ut, men känner mig tvärtom.
De var billiga, to die for och just min stil. Så jag tror jag sparar dem i vilket fall. Man vet aldrig!

Nu är det alltså bara 6 veckor kvar till flyget mot Kerkyra lyfter och jag kan inte riktigt vänta.
Det kryper i kroppen och jag hoppas verkligen inte att jag ställer för höga förväntningar.
Ibland har jag en förmåga att göra det. Det är då jag blir besviken.
Kom just att tänka på att det kanske är dags att kolla efter tågbiljetter också. Så det är gjort.

Ciao!